Minskade kostnader – LSS-utredningens röda tråd

Att sätta kapade kostnader framför frågor om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar är en oroande utveckling. Genom att prioritera kortsiktiga budgetaspekter försitter regeringen tillfället till reformpolitik och stärkta mänskliga rättigheter inom funktionshinderområdet.

Det som började så bra. Presskonferensen, där statsrådet Åsa Regnér, presenterade utredare och direktiv till en översyn av LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Formuleringar som att FN:s konvention om  rättigheter för personer med funktionsnedsättningar ska ”realiseras” och att utredningen ska ”återföra reformen” personligassistans till det som det var tänkt, ingav hopp.

Men allt eftersom presskonferensen fortskred blev det allt tydligare att den röda tråden i särskilda utredarens, Desiree Pethrus, uppdrag är att kapa kostnader. Det framkommer också med önskvärd tydlighet av direktiven. Det logiska hade till exempel varit att en översyn av en så viktig rättighetslag som LSS skulle ta sitt avstamp just i FN:s konvention och i skrivningar om att lagens portalparagraf, som ju inte ifrågasätts i direktiven, ska vara vägledande. Men inte. I stället är det första konkreta som nämns i direktiven att syftet med utredningen är att ”skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans” och det något luddiga att ”Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i stödinsatser ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen”.

Den här prioriteringsordningen, att kapade kostnader pekas ut före frågor om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, är oroande. Eller vad sägs om att utredaren till exempel ska analysera personkretsbestämmelserna (som anger vilka grupper som omfattas av lagen) utifrån hur det påverkar kostnadsutvecklingen för insatserna i LSS generellt och särskilt för insatser personlig assistans! Det är ju självklart att om/när personkretsbestämmelserna fångar in grupper med stora, rättmätiga, behov så genererar det mer insatser. Det är ju liksom det som är tanken…

Goda villkor eller lägstanivå?

Nu ska det också sägas att utredningen även ska se över en rad frågor som våra medlemmar som arbetar som LSS-handläggare brukar framföra som angelägna.  Det gäller till exempel behovet av att förtydliga innebörden av begreppet ”goda levnadsvillkor”, som många av LSS-handläggarna tycker har urholkats och till sitt innehåll reducerats till en ”lägstanivå”. En översyn av det delade huvudmannaskapet välkomnas liksom att ”insatskatalogen”, som kan bli lite väl fyrkantig, ses över.

Men genom att prioritera kortsiktiga budgetaspekter har regeringen försatt tillfället till reformpolitik och till stärkta mänskliga rättigheter inom funktionshinderområdet. Kanske kan utredaren, Desiree Pethrus, ändra på det? Det är ju inte förbjudet för en utredare att konsekvent också väga in kostnader och vinster utifrån ett MR-perspektiv och utifrån samlade samhällsekonomiska analyser. Det skulle kunna lägga grunden för utveckling och till verkliga reformer. Trots direktiven.