"Missvisande jämföra med Kanada och Schweiz"

Vi håller helt med Stockholms Handelskammare om att akademikerbristen är ett av svensk arbetsmarknads absolut största problem. Vi har påtalat det ett flertal gånger och lagt konkreta förslag på hur det ska åtgärdas. 17 av de 20 värsta bristyrkena i Sverige i dag är akademikeryrken och bristsituationen bara ökar. Men det är inte i första hand med fler gräddfiler som det problemet bäst löses

Det huvudsakliga skälet till bristen är att Sverige utbildar alldeles för få akademiker. I Universitetskanslersämbetets senaste rapport visades att antalet examinerade personer från svensk högre utbildning sjunkit från knappt 70.000 per år till 60.000 bara det senaste året. Det sker samtidigt som rapporter från SKL, Arbetsgivarverket och andra visar att vi behöver en ständigt ökande andel av arbetskraften med högre utbildning. Det bekräftas också av ett otal undersökningar där arbetsgivare säger att det är kompetensförsörjningen, framför allt av högutbildade, som är deras största problem. 

Vi behöver ett tillskott av runt 110.000 högutbildade per år framöver. Det är lätt att inse att svensk högre utbildnings 60.000 platser per år inte räcker. Därmed är fler platser i högre utbildning ett självklart krav att driva.

Men vi har samtidigt väldigt många utlandsutbildade akademiker i det här landet som inte har möjlighet att arbeta med det de är utbildade för. I nordisk jämförelse är vi sämst på det och det måste vi ändra på! i dag är flaskhalsarna för dem in i snabbspår och kompletterande utbildningar så många att många utlandsutbildade akademiker inte kommer till rätt jobb över huvud taget eller så tar det orimligt lång tid. Värst är det för samhällsvetare, ekonomer och jurister. Det krävs förändringar i både arbetsmarknads- och i utbildningspolitiken för att göra något åt det.

Stockholm Handelskammare gör en stor sak av att jämföra med bland annat Kanadas migrationspolitik och försöker där påvisa att Sverige är ett oattraktivt land för akademiker. Kanada har en väldigt låg asylinvandring. Migrationspolitiken bygger på att i stort sett bara välutbildade personer kan komma till landet och arbeta. Då är det lätt att få upp siffrorna på så kallad ”attraktivitet”. 

Här i Sverige baseras asylrätten på att om man flyr från krig, förföljelse och förtryck så ska man få sina asylskäl bedömda utifrån det, inte på grund av sin kompetens. Att dessutom jämföra med länder som Schweiz eller Luxemburg missar målet fullständigt. Hur dessa länder konkurrerar har avslöjats i ett antal bankläckor under de senaste åren: att bli ett skatteparadis är inte rätt väg att gå, tvärtom! Det är genom att i stället vara ett attraktivt välfärdsland med tillgänglig och i princip avgiftsfri förskola och god skola, vård och omsorg som välutbildade kvinnor och män också med barn vill arbeta här i Sverige.

Allt som handlar om mindre byråkrati, snabbare processer och att undvika utvisningar av marginella skäl är så klart klokt, men det är att slå in öppna dörrar. Sådana förslag är ingen emot och vissa finns redan ute på remiss.

Vad som i stället behövs i Sverige just nu och som skulle råda bot på den akuta akademikerbristen är:

1. Fler platser i högre utbildning och fler kompletterande utbildningar för utlandsutbildade, med rimliga antagningskrav och längd och som leder till examen. Återinför även avgiftsfrihet i högre utbildning även för tredjelandsstudenter.

2. Fler platser på snabbspår och i andra arbetsmarknadsåtgärder riktade till bland annat akademiker.

3. Starka och väl fungerande institutioner som utbyggd och tillgänglig vård, skola och omsorg. Det kräver solidarisk finansiering med ett transparent skattesystem där alla bidrar.

Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR

Ursula Berge, samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR