Mot gemensamma mål

Under 2015 frammanades ett allas krig mot alla. 2016 kommer inte att bli lättare. Men med förenade krafter kan vi styra upp utvecklingen.

Året som gått har dominerats av terrorattacker i världen. Det som nu sker har framkallat ett allas krig mot alla. Under hösten har Socionomens bevakning av hur socialtjänsten klarat omställningen varit intensiv. Attentaten i Frankrike, som Magnus Falkehed i Paris kommenterar på sidan 6, har gett oss insikt om vad flyktingarna flyr ifrån. Det var inte länge sedan vi debatterade hoten från Ryssland i Socionomen, ett Ryssland som nu krigar i Syrien där också västmakterna ingriper. IS i sin tur har tagit sig in på europeiskt territorium för att så ingjuta skräck också i Sverige. Hur ska vi förhålla oss till detta?

Terrorattackerna i Paris 2015, liksom flyktingvågen, blev ett tragiskt kvitto på att IS under omvärldens år av lamslagning är ett monster som vuxit sig allt starkare, säger Magnus Falkehed till Socionomen. Och när ett sådant monster väl vuxit sig starkt tenderar det alltid att slå till långt från hemmabasen. Vi såg det i Algeriet på 1990-talet, i Afghanistan på 00-talet och idag i Syrien. Nu är risken istället att vi överreagerar vilket är just vad terroristerna vill uppnå, fortsätter han utifrån erfarenheten av sin egen reportageresa i Syrien.

Vad kan hända om konflikterna trappas upp? Med en teknik som snabbt avancerat har vi idag visserligen ökat möjligheterna att rädda liv, men också förhöjt riskerna att i en handvändning förinta det.

Att skapa distans kan vara svårt när hoten är så uppenbara. Men vi har ett val vilken väg vi vill gå. Det kommer inte att bli enklare – 2016 lär kräva mer av oss på hemmaplan. Den uppmärksammade ohälsan kommer sannolikt att tillta liksom fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist, sjunkande skolresultat och polarisering. Samverkan på olika samhällsnivåer och mellan olika discipliner krävs för att styra utvecklingen åt rätt håll. Vi måste avskaffa stuprörsmodellerna och underlätta specialiserade socionomers arbete över organisationsgränserna för att möjliggöra en helhetssyn av individens olika livsfält. Vi behöver en psykoterapi som ser till människans hela livssituation och historia i kombination med fokus på här och nu.

I ett allas krig mot alla handlar det om att reda ordning i kaos. Det gör vi bäst genom att skapa förutsättningar för tillit, samarbete och sammanhållning mot gemensamma mål.  

Väl mött 2016!