Nedmontering inför öppen ridå

De klassiska orangea häftena är under utveckling. Förändringens tid är här, äntligen. Föreskrifter finns för alla branscher. Det finns föreskrifter för rök- och kemdykning, arbete vid bildskärm, vibrationer, arbetsanpassning och rehabilitering, användning av truckar, organisatoriska och social arbetsmiljö för att nämna några.

De 72 föreskrifterna finns av en anledning. Arbetsmiljö är inget att skratta bort. Många gånger handlar det om skillnaden mellan liv och död. Däremot behövs utvecklingsarbetet. Nuvarande föreskrifter har en del skrivningar som går in i varandra, som riskerar skapa dubbeljobb eller otydlighet. Det ska vara lätt att göra rätt – i den delen håller jag med företrädare för Arbetsmiljöverket.

Processen med översynen av regelverket är inget nytt. Under 2012 började myndigheten att ta fram vägledningar, vid sidan av föreskrifterna och de så viktiga allmänna råd som kopplas till föreskriftens paragrafer. Först under 2016 får myndigheten mer klara riktlinjer. Sen börjar det hända grejer. Arbetsmiljöverket presenterar under november i år en mastodontrapport. Och här står vi idag.

Det osar katt

Arbetsmiljöverket beskriver själv att arbetet ska resultera i pedagogiska och användarvänliga lösningar för att bättre vägleda olika målgrupper i deras arbetsmiljöarbete. I myndighetens pressmaterial står också att läsa om arbetsmarknadens parter: ”Arbetsmarknadens parter har fått ta del av förslaget till ny regelstruktur. Arbetsgivares och arbetstagares representanter kommer att ges möjlighet att komma med synpunkter på förslaget.

De kommer även i fortsättningen att vara involverade också i andra delar av regelförnyelsearbetet.” I sociala medier väljer myndigheten att beskriva att arbetsmarknadens parter är viktiga i arbetet och ”…kommer att fortsätta vara involverade.”. Det stämmer – i den här enskilda processen ja, men det osar katt. Arbetsmiljöverket verkar vara inne på en helt annan linje i det framtida arbetet.

I korthet föreslår myndigheten att alla föreskrifter i den nya strukturen ska följas av vägledningar, i likhet med OSA-föreskriften. Men man föreslår samtidigt att de allmänna råden ska tas bort. Dessa allmänna råd är idag knutna till föreskrifternas paragrafer och ger ett ovärderligt stöd i arbetsmiljöarbetet för chefer och skyddsombud i samverkan.

Det finns en hake

Det finns en hake. Det är idag en strikt juridisk process för att ta fram att allmänna råd. Det ska ske i samråd mellan arbetsmarknadens parter och Arbetsmiljöverket, bland annat genom remissförfaranden etcetera. En vägledning är en produkt som myndigheten själv äger och samråd med arbetsmarknadens parter är mer eller mindre frivilligt. I nästa steg – om myndigheten får igenom sina förslag – finns inga allmänna råd, och arbetsmarknadens parter har alltså inte samma möjlighet att bidra med branscherfarenheter eller påverka innehållet.  

Arbetsmiljöverket gav arbetsmarknadens parter en månad på sig att återkoppla kring materialet. Orimligt kort tid kanske kan tyckas, men det går fort nu. Jag begärde ut samtliga inkomna handlingar. Det är LO, Saco, TCO, Akademikerförbundet SSR och Sveriges Läkarförbund å ena sidan, samt SKL och Svenskt Näringsliv å andra sidan, som lämnat synpunkter på materialet. Det verkar som att frågan flyger under radarn för de flesta.

Den fackliga sidan pläderar för att behålla de allmänna råden – om än med skrivningar om en översyn och anpassning efter de nya föreskrifterna som tas fram. Man ser värdet av de allmänna råden på flera plan. Svenskt Näringsliv nämner explicit inte de allmänna råden i sina synpunkter, men de påtalar att förändringsarbetet får konsekvenser för partsgemensamma organisationer, som Prevent.

Rimmar illa med avsiktsförklaringarna

På samma sätt kommer alltså Suntarbetsliv att påverkas. SKL är dock mycket korta i sin återkoppling, och skriver kort och gott: ”SKL tillstyrker att Arbetsmiljöverket har ambitionen att minimera eller om möjligt tar bort de allmänna råden ur Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS).”.  Tänk att få vara flugan på väggen på nästa partsmöte i Prevent eller Suntarbetsliv…

Hotet om hälsoväxling stod tidigare för dörren, men arbetsmarknadens parter valde istället en gemensam väg med avsiktsförklaringar inom olika sektorer. Syftet är att sätta tryck på arbetsmiljöarbetet och att sänka sjukfrånvaron. Nu kommer Arbetsmiljöverkets regelöversyn – och det rimmar illa med det stora arbetet med avsiktsförklaringarna som ska implementeras under 2018 och framåt.

Missförstå mig rätt – det kan absolut bli något bra av allt detta med regelöversynen. Men den samlade kompetens, branschkunnande och den breda förankring som arbetsmarkandes parter kan erbjuda kan gå förlorad. Vi har alla att vinna på ett gemensamt förebyggande arbete. Hur kommer det sig att vi gemensamt inte tydligare slår vakt om de allmänna råden – skyddsombudens och chefernas viktiga verktyg i det förebyggande arbetsmiljöarbetet?

Föregå med gott exempel

Arbetsmiljöverkets bild av samverkan med arbetsmarknadens parter verkar vara att det är betungande, tidskrävande och helt onödig. Myndigheten gör rätt i att se över regelverket, föreskrifterna och hur det ska bli tydligare och lättare att göra rätt. Men att ta bort allmänna råd, som i praktiken är verktyg för skyddsombud och chefer – de som är ansvariga för det förebyggande arbetet, är att skjuta sig själv i foten. Jag förstår den effektivisering som myndigheten kan uppnå, men att spara tid genom att utesluta dialogen med arbetsmarknadens parter är ett skott i den andra foten. När myndigheten sedan ska springa ikapp förlorad tid ska det göras via snabbare och enklare inspektioner.

Översynen av regelverket och en förändring av den strukturen ska primärt inte handla om att underlätta de anställdas administrativa börda eller reducera mängden tråkiga möten med obstinata parter. För det fall myndighetens interna arbetsmiljö och arbetsbelastning inte är tillfredsställande finns en rad föreskrifter att sätta tänderna i. Men arbetsmiljö är inget att skratta bort, den ska omhändertas genom samverkan – inte via uppdragsdirektiv eller programdirektiv.

Nyttan av samråd

Jag saknar ett resonemang om hur det förebyggande arbetet ska nå största effekt. Jag saknar Arbetsmiljöverkets (och arbetsgivarsidans) förståelse för nyttan av samråd mellan arbetsmarknadens parter å ena sidan och myndigheten å andra sidan. Men mest saknar jag målgruppsanalysen kring skyddsombud och chefer, de som står längst ut i ledet och ska göra verkstad av det här.

Det är inte kört. Generaldirektören Erna Zelmin-Ekenhem ska inte fatta sitt beslut förrän i början av 2018. Vi har oceaner av tid. Kanske en eller annan minister hinner sätta tänderna i projektrapporten under mellandagarna och ta sin generaldirektör i örat innan dess?