Nedprioriteringen av kvinnodominerade utbildningsområden måste upphöra

Tre av fyra högskoleutbildningar har en ojämn könsfördelning bland nybörjare på programmen. Samtidigt nedprioriteras kvinnodominerade utbildningar såväl på högskolan som arbetsmarknaden.

I oktober släppte högskolans granskningsmyndighet UKÄ, rapporten ”Kvinnor och män i högskolan”. I rapporten ställs frågan om huruvida högskolan har blivit mer jämställd de senaste tio åren. Svaret ser dessvärre inte alltför ljust ut. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade bland professorer. Dessutom läser kvinnor och män på olika utbildningar i ungefär samma utsträckning som de gjorde för ett decennium sen. Detta är särskilt problematiskt med tanke på att det är de kvinnodominerade utbildningarna som nedprioriteras såväl på högskolan som arbetsmarknaden.  

UKÄs rapport visar att tre fjärdedelar av landets högskoleutbildningar präglas av en ojämn könsfördelning bland nybörjare på programmen. Endast inom det konstnärliga området samt vad som benämns som ”övriga områden” uppnås en representation inom spannet 40/60. Det innebär att de allra flesta ämnesområden har problem med snedrekrytrering relaterat till kön. Dessutom tycks ingen större positiv förändring skett de senaste 10 åren. Män dominerar fortfarande inom områden såsom naturvetenskap och teknik medan kvinnor är i majoritet inom till exempel samhällsvetenskap, humaniora samt vård och omsorg. Detta mönster förstärks också när vi tittar närmare på delområden då kvinnor utgör mer än 80 procent i socionom-, förskollärar- och sjuksköterskeutbildningar

Fyra lärarledda timmar i veckan

Vad är då problemet med att kvinnor och män läser olika utbildningar? UKÄ:s rapport är inne och skrapar på denna fråga. De belyser bland annat att det faktum att en persons kön till viss del avgör hens utbildningsval, är begränsande för varje persons möjlighet att fritt välja sin utbildning. Denna aspekter är visserligen skäl nog för att snedfördelningen ska ses som ett problem. När vi tittar på vilka program det är som tilldelas minst resurser och har minst lärarledda timmar blir bilden än mer problematisk. Lägg där till att studenter på de kvinnodominerande programmen såsom socionomprogrammet, sjuksköterskeprogrammet samt lärarutbildningarna kommer möta en arbetsmarknad präglad av överbelastning, stress och underkompensation och situationen blir än mer allvarlig.

Få lärarledda timmar har länge varit ett problem på samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar där kvinnor utgör en majoritet av studenterna. Så sent som i våras varnade Lunds Universitets planeringschef Tim Ekberg om att många humanistiska utbildningar har färre än fyra lärarledda timmar per vecka. Den ojämna fördelningen av lärarledd tid är resultatet av ett resursfördelningssystem där vissa ämnesområden premieras över andra. Akademikerförbundet SSR har länge jobbat för att ändra detta. Bristen på lärarledda timmar minskar inte endast kvalitén i utbildningen, den gör även att elever från en mindre gynnsam studiebakgrund ges sämre möjligheter att ta till sig utbildningen. Få lärarledda timmar inom de samhällsvetenskapliga och humanistiska området är således såväl en jämlikhets- som en jämställdhetsfråga.

Arbetsrelaterad psykisk ohälsa

Det är heller ingen nyhet att yrken med en hög andel kvinnor som exempelvis socionomer och lärare jobbar under tuffa arbetsvillkor. Akademikerförbundet SSR har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat den arbetsrelaterade psykiska ohälsan som ökat lavinartat de senaste åren. Störst är denna i kontaktyrken i den offentliga sektorn. De som drabbas värst är kvinnor inom socialt arbete samt förskollärare och fritidspedagoger. Utöver detta ges inte dessa yrkesgrupper den lön de förtjänar. Dessa faktorer står till stor del bakom den personalflykt som nu sker bland socialsekreterare och lärare.  

Att kvinnor och män i hög grad läser på olika program är alltså inte endast dåligt då förlegade könsnormer styr över människors utbildningsval. De villkor som de kvinnodominerande yrkena möter på såväl högskolan som i yrkeslivet, vittnar även om vilka yrken och vilka egenskaper vi som samhälle prioriterar. Vi lever alltså i en värld där vi tycks prioritera entreprenörskap och tekniska innovationer högt, medan att utbilda ungdomar, ta hand om sjuka och att hjälpa människor i utsatta positioner, inte tillskrivs något högre värde. Maskulinitetsnormer kan inte minst ses som boven i detta. Vi som samhälle tycks ju uppmuntra en mansroll som väljer bort dessa välfärdsyrken framför yrken med ekonomisk tillväxt som huvudmål.    

Socionomer, lärare och sjuksköterskor är yrkesgrupper med en avgörande funktion för vår gemensamma välfärd. I avtalsrörelsen förra året såg vi hur kommunal och LO-förbunden fick igenom en låglönesatsning för undersköterskor. Vi tycker att även SACO borde visa samma prioritering av de kvinnodominerade välfärdsyrkena, som trots den avgörande uppgift de utför, blir nedvärderade såväl inom högskolan som på arbetsmarknaden. Görs inte detta kommer vi ha stora problem med kompetensförsörjningen i välfärden i framtiden. Att prioritera dessa yrken är därför såväl än avgörande feministisk fråga som en välfärds- och jämlikhetsfråga. Därför kommer vi på Akademikerförbundet SSR:s studentråd att fortsätta kämpa för ett mer rättvist resursfördelningssystem på högskolan och en mer jämställd arbetsmarknad. Det är det enda rätta som ett feministiskt studentråd!