Nobelpristagaren i ekonomi belyser beteendevetenskapens värde

Det är både spännande men framförallt på tiden att beteendevetenskapen belyses utanför de klassiskt beteendevetenskapliga ramarna. När Richard H Thaler får årets ekonomipris till Alfred Nobels minne visar det på att omvärlden förstår värdet av att låta beteendevetenskapen verka i fler områden.

Thaler är mycket känd i beteendevetenskapens värld, inte minst i de beteendevetenskapliga utbildningarna. Han kallas, och framförallt nu efter att priset tillkännagetts, ”beteendeekonomins fader”. Prismotiveringen innefattar bland annat ”Han är en pionjär i att integrera psykologi och ekonomi”.  Men han är en pionjär i mer än så för oss beteendevetare, han är en pionjär i all sorts beslutsfattarpsykologi. Han har till exempel essentiell forskning kring självkontroll och det spännande fenomenet ”nudging” i sin arsenal.

Rent beteendeekonomiskt har Thaler till exempel visat på ”ägandeeffekten” – fenomenet att vi värderar föremål högre när vi äger dem än när vi inte gör det. Men kanske framförallt är det teorin om ”mental bokföring” som ligger till störst grund för priset, teorin som förklarar hur vi förenklar finansiella beslut genom att skapa separata konton i våra medvetanden. Vi har våra mentala fack med till exempel ”semesterpengar” och ”pensionspengar”, som egentligen är lika mycket tillgång med samma värde om de var utanför facken.

"Ekonomiska agenter är mänskliga"

Mycket av Thalers forskning bygger på hur vi människor oftare faller för kortfristiga frestelser och släpper de långsiktiga intentionerna, såsom att inte äta bullen för att långsiktigt gå ner i vikt eller att spara mer för pensionen. Det vet vi ju kanske redan att vi gör, men tänk vad viktiga de vetenskapliga slutsatserna Thaler presenterar är för hur vi kan hjälpa oss själva till mer konstruktivt beteende.

För beteendevetenskapen i sin helhet kan prisets mottagare ha stort värde. Thaler uttryckte sig själv såhär efter beskedet:

– Den viktigaste betydelsen av min forskning är erkännandet att ekonomiska agenter är mänskliga, och att ekonomiska modeller måste formas efter det.

Nästan alla beståndsdelar i vår värld är från eller ur någon aspekt mänsklig, så om vi kan ta vidare Thalers resonemang i större perspektiv så kanske kan detta vara början på en generell inställning till beteendevetarnas höga värde? Ett värde som inte alla arbetsgivare, branscher eller delar av samhället har förstått riktigt än. För vår del tycker vi som sagt det var på tiden.