Nu ryker snart pappamånaderna och vab

Fackets bild

Att införa en karensdag för vab (vård av barn) och att ha en icke-neutralt konstruerad föräldraförsäkring för olika socioekonomiska familjer skulle vara uselt för en jämställd arbetsmarknad, skriver Ursula Berge och Simon Vinge i Fackets Bild. Se gärna Fackets Bild-vloggen i ämnet också.

Vägen till ett jämställt samhälle börjar på arbetsmarknaden. Det är inte bara en given facklig ingång, utan även ett synsätt som har präglat hela den svenska modellen. Den bygger på tre ben i form av en väl utbyggd förskola, en omfattande föräldraförsäkring med båda föräldrar i fokus och en utbyggd generell välfärd. Det har varit kraftfulla redskap för att öka det kvinnliga arbetsutbudet och sysselsättningen. Det är också en modell som utgår från att såväl ekonomiska drivkrafter som maktförhållanden på arbetsmarknaden påverkar hur människor agerar och vilken frihet de har. 

Detta kan tyckas självklart och något som vi så klart inte rullar tillbaka. Men nu ser vi en rad förslag som på allvar riskerar att sätta krokben för den redan alltför långsamma resan mot en jämställd arbetsmarknad – och först ut är huggen mot föräldraförsäkringen. 

Varför öronmärkta föräldradagar?  

Låt oss börja med de öronmärkta “pappamånaderna” som idag finns i den sjukpenninggrundade föräldrapenningen. De handlar om att arbetsgivaren inte ska förutsätta att kvinnor, som det ser ut i den rådande strukturen, automatiskt är hemma när det kommer barn. Frågan om föräldraledighet förs därmed bort från den i grunden ojämlika relationen mellan arbetsgivare och en enskild arbetstagare. Tanken är att arbetsgivare inte automatiskt ska betala kvinnor lägre för den ökade “risken” att de är borta mer när de skaffar barn. 

Därför finns pappamånader eller så kallade icke överföringsbara dagar i föräldraförsäkringen. Idag är de tre för vardera föräldern i det som är den sjukpenninggrundade delen av försäkringen – och som ger en föräldrapenning på ungefär 80 procent av lönen. För varje ny pappamånad som har införts har mäns föräldraledighet ökat med i stort sett en månad. Det är den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra jämställdheten i uttaget.  

Inga fler pappamånader för de med låg inkomst 

Än så länge har de här öronmärkta dagarna bara gällt de som har jobbat ihop en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Den som har lägre eller ingen inkomst har därmed inte haft några pappamånader. Det skulle nu rättas till var tanken. Därför föreslog regeringen att samma system skulle införas för föräldraförsäkring på grundnivå. Men det förslaget röstades ner i riksdagen när M, SD, Kd och C som gjorde gemensam sak.  

Därmed säger de fyra partierna att den enskilt viktigaste reformen för att öka männens uttag av föräldraledighet från noll till åtminstone 28 procent inte ska utvidgas mer för de familjer som har lägst inkomst. Mest föräldraledighet tar pappor ut med hög utbildning och hög lön. Men även andra familjer med lägre inkomster borde ha ett jämnare uttag av föräldraledighet. Föräldraförsäkringen måste vara neutralt konstruerad så att den ger möjlighet för barn i alla socioekonomiska situationer, att ha tillgång till båda sina föräldrar. Vi kan inte ha en politik som förstärker tendenser till att jämställdheten skulle vara en klassfråga endast förunnat de med högst inkomster.   

Men detta tydliga stopp för jämställdheten ser ut att kunna följas av flera. 

Ojämställdhet kommer att löna sig 

Vi tror att ekonomiska drivkrafter spelar roll. Därför är Moderaternas förslag om att införa en karensdag för vård av sjukt barn ett steg i helt fel riktning. Att införa en karensdag är i praktiken att införa en självrisk för att vårda sjuka barn. 

I den vanliga sjukförsäkringen finns tanken att en självrisk på en dag ska leda till att man inte är hemma sjukskriven ”i onödan”. Den underliggande tanken är rimligtvis att införd karensdag även i vabben leder till att föräldrar inte är hemma ”i onödan”. Förslagsställarna menar att vabben “överutnyttjas”. Och visst har det har funnits exempel på att personer har tagit ut vab och samtidigt jobbat, vilket numera kontrolleras med hjälp av stickprov.  

App istället för blanketter!  

Ett tag skulle den som vabbade ta med en blankett till förskolan och få intygat att barnet inte hade varit där under vab-dagarna. Det var ett otroligt bökigt system och togs bort eftersom det ledde till att förskolepersonal fick lägga tid på ännu mer administration istället för tid med barnen. Men om problemet är att få bort eventuellt överutnyttjande av vab-dagar, så finns det andra mycket bättre sätt.  

Med ett klick i en app kan man frånvaroanmäla sina barn till skolan. Sveriges största huvudman för förskolor, Stockholms stad, har precis infört ett digitalt system för kommunens förskolor. Samkör det med vab-uttaget och problemet är löst. Lägg på detta Försäkringskassans stickprov hos arbetsgivaren och vab-fuskandet blir ett mikroskopiskt nålsöga – utan nämnvärd ökning av administration jämfört med idag. Att stävja fusk är viktigt men att göra det genom att införa en karensdag i vabhar en rad mycket negativa effekter. 

Effekterna av karensdag för vab

Vab kan – till skillnad från exempelvis sjukfrånvaro tas ut av båda föräldrarna. Det är därför tyvärr ekonomiskt rationellt för hushållet att den med lägre inkomst vabbar. I Sverige idag är det i genomsnitt kvinnor.

Idag tar kvinnor ut något mer än 60 procent av vab-dagarna, vilket är en bit från 50/50 – men det är ändå det minst ojämställda uttaget vi har inom föräldraförsäkringen där den vanliga föräldraförsäkringen delas mycket mindre jämställt (28–72). En karensdag skulle tveklöst bidra till ett mer ojämställt uttag – förutom att det är en de facto lönesänkning för alla löntagare med barn. 

Inte bra för någonting 

Inga barn kommer att bli friskare av ett införande av en karensdag i vab. Det är inte heller det bästa sättet att stävja eventuellt fusk och det är uselt för en jämställd arbetsmarknad.  

Är problemet överutnyttjande kan vi garanterat hitta en smartare modell för att lösa det problemet än att förstöra förutsättningar för en mer jämställd arbetsmarknad. Dessutom kan det ökade uttaget av vabben förklaras av faktorer som att fler arbetslösa med barn får jobb, digitalisering som gör det enklare att söka och andra fenomen som ju är positiva.  

Två inte helt osannolika andra scenarier är dessutom att föräldrar, i alla fall de med knappa ekonomiska resurser, försöker jobba samtidigt som barnen är sjuka vilket ju i många fall inte är önskvärt, varken för barnet, föräldern eller arbetsplatsen. Ett annat scenario är att barn i allt större utsträckning kommer att ha sjuknärvaro på förskolan. Inte heller det kan rimligen vara en önskvärd utveckling. 

Konstruktiva förslag 

De moderater som la sitt förslag om karensdag i vab i en DN-debattartikel hade dock ett antal tänkvärda förslag. Det ena var att korta tiden då det går att ta ut föräldraledighet. Idag finns det föräldrar, företrädesvis kvinnor, som har långa perioder utanför arbetsmarknaden på grund av föräldraförsäkringen. Att koncentrera uttaget till en kortare tid skulle göras deras koppling till arbetslivet starkare. Det har också föreslagits i en statlig utredning. Det kanske går att gå längre än vad den utredningen föreslog. Dock ska man betänka att kvinnor tar ut nästan all föräldraledighet det första året vilket ofta förklaras med biologiska argument. Vi kan få ett tydligt bakslag i det jämställda föräldraledighetsuttaget om alla dagar måste tas ut under barnets första år, vilket de föreslog. Något vettigt mellanting som inte försämrar jämställdheten i uttaget borde kunna hittas. 

Samhällsnyttig frånvaro? 

Till det föreslår de tre moderaterna höjd ersättningsnivå till 100 procent, vilket ju är en intressant idé om att samhällsnyttig frånvaro från arbetet inte ska straffas ekonomiskt, men det är kanske inte första prioritet när var fjärde pappa inte tar ut en enda föräldradag. Och 100 procents ersättning ligger rätt långt ifrån karensdagsidén om noll procent i ersättning. Förslaget hänger inte ihop – eftersom vård av sjukt barn rimligen också är samhällsnyttig frånvaro från arbetet. 

Svensk arbetsmarknad karakteriseras av en mycket hög sysselsättningsgrad generellt och där kvinnors sysselsättningsgrad är exceptionellt hög i internationell jämförelse. Det är genom kvinnors egen försörjning som basen till jämställdhet i alla andra delar av livet grundas. Finns inte den finns inga förutsättningar för verklig jämställdhet. Då finns det ekonomiska beroendet av en man som genom all historia har hindrat kvinnor och jämställdheten. 

Krossa inte jämställdheten 

Därför är varje reform som försämrar förutsättningar för kvinnors arbetskraftsdeltagande ett slag mot jämställdheten också i andra avseenden. Det försämrar kvinnors pensioner, deras ekonomiska möjlighet att lämna en man de inte vill leva med och deras förutsättningar att få lön efter prestation, kunskap och förmåga. Därför är föräldraförsäkringen i alla dess delar, tillsammans med en utbyggd förskola och en generell välfärd centrala fackliga frågor. Det är nödvändigt för att skapa ett jämställt arbetsliv tillsammans med diskrimineringslagar, Diskrimineringsombudsman, lönekartläggningar, jämställdhetsplaner och allt annat som är centralt för jämställdhet också på arbetsplatsen.  

Allt hör ihop! 

Ursula Berge 
Samhällspolitisk chef 

Simon Vinge 
Chefsekonom