Ny vår för tidiga insatser

Förbättringsresan för den sociala barn- och ungdomsvården har avslutats. När jag lyssnar på utredare och kommuner känner jag hopp om att vi håller på att ta steg mot mer medskapande med både de som arbetar i och de som får ta del av socialtjänstens insatser.

Förra veckan avslutade den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården sina spridningskonferenser, kallade Förbättringsresan. På fem platser i landet har de regeringsbeslut som den nationella samordnaren Cecilia Grefve initierat presenterats, och de kommuner hon besökt under sitt tre-åriga uppdrag har fått berätta om sina förbättringsarbeten.

Trots att mycket fokus ute i kommunerna läggs på hur man ska få myndighetsutövningen för barn och unga ska fungera så har glädjande nog socialtjänstens förebyggande arbete fått stort utrymme på konferenserna. Växjö kommun, som arbetar med ett av regeringsuppdragen, har berättat om hur skola och socialtjänst utan avsatta medel i budget, började arbeta tillsammans för att vända skolresultaten i en kommundel.

Tidiga insatser ska prioriteras

Erfarna socialsekreterare och specialpedagoger arbetar sedan några år tillsammans med att identifiera vilka barn och unga som behöver stöd och 35 familjer med 100 barn har erbjudits tidiga insatser utan vare sig ansökan eller anmälan. Forskare från Linnéuniversitetet har efter hand börjat följa arbetet. Trots att inga revolutionerande resultat visats än så har politiken nu skrivit i budgeten inför nästa år att tidiga insatser ska prioriteras och 15 miljoner öronmärks för detta.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) arbetar med ett regeringsuppdrag om medskapande innovation där kommuner får stöd i hur de ska kunna utveckla socialtjänsten tillsammans med barn och unga. Detta arbetssätt har lett till allt från en prototyp av en app där unga kan se var i processen hos socialtjänsten de befinner sig, ta kontakt med sin socialsekreterare och få påminnelser om möten till hur socialtjänsten ska informera om sin verksamhet i skolan.

I avslutningen av konferenserna har Cecilia frågat oss alla: ”Vad är det vi gör egentligen i den sociala barn- och ungdomsvården?” Hur frigör vi barn och familjers resurser? Hur skapar vi mervärde för barn och unga? Det har sällan framgått av de planer för handling som de besökta kommunerna skickat in. Men det är rätt frågor att ställa både i kommunledningen och inför mötet med barn och deras föräldrar.

Mer medskapande

På konferenserna har utredaren för översynen av socialtjänstlagen, Margareta Winberg, också berättat om sitt arbete. Ett av direktiven till den utredningen är att hon ska se över och ge förslag till en hållbar socialtjänst som främjar långsiktigt strukturellt förebyggande arbete och bidrar till hållbarhet samt minskar behovet av individuella insatser.

Tanken med den socialtjänstlag vi har idag var ju att socialtjänsten skulle vara lättillgänglig och väl förtrogen med hur kommuninvånarna har det. Trots det har rättspraxis utvecklats mot att mer och mer omfattande utredning och bedömning i rättssäkerhetens tecken. När jag lyssnar till Margareta Winberg och många av de kommuner som deltagit på konferenserna känner jag hopp om att vi håller på att ta steg mot mer medskapande med både de som arbetar i och de som får ta del av socialtjänstens insatser. Att vi är på väg mot att det är kommunerna som helhet som tar ansvar för den sociala situationen. Och inte minst att förebyggande och tidiga insatser ses som basen för socialtjänstens arbete och inte något som får stå tillbaka varje gång kommunen får ont om pengar.