Nya perspektiv i utredning om transpersoners situation

I december i fjol tillsatte regeringen en utredning för att kartlägga transpersoners villkor och situation i samhället, från könsbekräftande behandling och vård till bemötande av myndigheter. Utifrån detta ska man föreslå konkreta insatser som bidrar till förbättrade levnadsvillkor och ett tryggare livsutrymme för transpersoner. Utredningen kan leda till ny lagstiftning för att stärka transpersoners rättigheter.

Uppdraget ska redovisas i oktober av 2017, men redan på tisdagen bjöd den särskilda utredaren Ulrika Westerlund på en förhandstitt. Under våren och sommaren har utredaren anordnat forum och möten med transpersoner på olika platser i landet, samt med organisationer och nätverk som jobbar med transpersoners rättigheter. Enkäter har skickats ut till teamen för den könsbekräftande vården och utredaren har haft kontakt med berörda myndigheter, som exempelvis Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Diskrimineringsombudsmannen. Utredaren har också fått tillgång till resultaten från en större europeisk enkät om transpersoners situation, där Sverige ingår.

Nya perspektiv på transpersoners erfarenheter

Det som är nytt i utredningen är att den har ett intersektionellt perspektiv och inte klumpar ihop alla transpersoner under samma paraply. Statistiken visar i vissa fall på markanta skillnader i erfarenheter mellan transkvinnor, transmän, icke-binära, personer med intersexvariation och andra transpersoner.

Medan tre av fem transkvinnor och transmän uppger att de kan leva i enlighet med sin könsidentitet eller önskat könsuttryck är det bara sex procent av ickebinära personer som känner att de kan det. Medan 35 procent av transmännen uppger att de blir felkönade av okända personer händer det hela 85 procent av icke-binära. Att inte kunna leva sin identitet och att bli felkönad påverkar också den psykiska hälsan. Det är också vanligare att icke-binära upplever att de mår psykiskt dåligt – hälften jämfört med ungefär en tredjedel för transkvinnor och transmän.

När det gäller kontakten med myndigheter vittnar många transpersoner om dåligt bemötande, administrativa problem och bristande information. För den som bytt juridiskt kön kan det vara näst intill omöjligt att få ut nya examensbevis eller sköta sina bankaffärer.

Också arbetslivet lämnar mycket i övrigt att önska när det gäller transpersoners möjligheter och rättigheter. Sedan 2009, då könsöverskridande identitet infördes som diskrimineringsgrund, har Diskrimineringsombudsmannen endast tagit upp ett enda fall. Det lades senare ner. Enstaka fall har drivits till förlikning mellan fackförbund och arbetsgivare.   

Vilka konkreta åtgärder som kan komma i fråga får vi veta den 31 oktober, då uppdraget ska redovisas till regeringen.