Nytt avtal ger draghjälp till ökad lönespridning

I förra veckan kom Akademikerförbundet SSR överens med SKL och Pacta om ett nytt treårigt kollektivavtal för akademiker som arbetar i kommuner, landsting, regioner och kommunala bolag. En viktig beståndsdel i det nya avtalet är att parterna gemensamt på det lokala planet ska arbeta för ökad lönespridning.

Det är uppenbart varför fack och arbetsgivare bestämt sig för att prioritera bättre möjligheter till lönekarriär. Kommuner och landsting har de senaste åren fått allt svårare att rekrytera och behålla kvalificerad personal. En viktig förklaring är att de inte erbjuder tillräckligt attraktiva villkor, samtidigt som arbetsbördan ofta är stor. Erfarenhet lönar sig dåligt för många kommunalt anställda akademiker. Svårigheterna att rekrytera till exempel socialsekreterare har på senare år också drivit upp lönerna för dem med kortare erfarenhet, medan lönerna för den befintliga personalen ofta inte hängt med.

Ökad efterfrågan på akademisk kompetens

Lyfter vi blicken syns också att konkurrensen på den svenska arbetsmarknaden om den kvalificerade arbetskraften har blivit allt hårdare. Det gäller inte minst de akademikergrupper som finns i kommunerna. Inträdet av privat aktörer inom välfärdsområdet gör att det finns fler olika arbetsgivare att välja mellan än förr. Det pågår också en allmän trend i samhället där efterfrågan på akademisk kompetens ökar, i takt med att produkter och tjänster blir allt mer avancerade. Som grädde på moset befinner vi oss mitt i brinnande högkonjunktur, som gör att hjulen i den svenska ekonomin snurrar allt fortare och allt fler arbetsgivare vill anställa.

Personalomsättningen har de senaste åren varit mycket hög för flera akademikergrupper som jobbar i kommuner och landsting. Utöver faktorerna ovan finns en till sak som har bidragit – det har varit svårt att få upp lönen på sin befintliga arbetsplats, medan det varit lättare om man bytt arbetsgivare. Det har bidragit till en kostsam och ohållbar personalkarusell.

Liten lönespridning bland kvinnliga akademiker

Akademikerförbundet SSR har specialbeställt statistik från SCB som visar lönenivåer och lönespridning år 2015 för akademiker som är anställda i kommunerna. Siffrorna visar tydligt på de problem som finns – i flera kvinnligt dominerade akademikergrupper är lönespridning väldigt liten. Till exempel tjänade de socialsekreterare som låg högst i lön (90:e percentilen) runt 36 000 kronor i månaden. Biståndsbedömare hade ännu lägre löneläge – de akademiskt utbildade biståndsbedömare med högst löner tjänade runt 33 000 kronor i månaden. Samtidigt fanns det andra akademikeryrken i kommunerna där möjligheterna till lönekarriär var betydligt större. Ingenjörer och tekniker inom bygg och anläggning låg i topp, med löner för de bäst betalda på 47 000 kronor i månaden (se grafen).

Högst löner i Gävleborg

Siffrorna visar snittet för hela landet. I den enskilda kommunen kan dock strukturerna se annorlunda ut. Det ger SCB:s länsvisa lönesiffror en fingervisning om. De högsta lönerna för socialsekreterarna fanns 2015 i Gävleborgs län, med ett i snitt på 37 000 kronor i månaden. I Västerbottens län, som låg i botten, tjänade de bäst betalda socialsekreterarna 33 600 kronor i månaden.

Viktigt jobb för förtroendevalda och arbetsgivare

För att det nya avtalet ska leda till konkreta resultat är det nu viktigt att inte minst fackliga förtroendevalda sätter sig in i hur den lokala lönestrukturen ser ut och funderar på vilka snedsitsar som finns. Vad är det rimligt att till exempel en socialsekreterare med 20 års erfarenhet tjänar? Vad tjänar andra akademikergrupper med motsvarande erfarenhet i kommunen? Alla förlorar på om det bara går att få en lön som matchar ens erfarenhet genom att byta jobb. Fack men också arbetsgivare behöver skapa sig en målbild av hur man skulle vilja att lönestrukturen ser ut. Målet måste vara att skapa hållbara lönestrukturer, där olika akademikergrupper har rimliga löneskillnader sinsemellan. Det måste också gå att göra lönekarriär inom ett yrke, utan att bli chef.

Ett argument emot ökad lönespridning är att det kostar för mycket. Men idag läggs stora pengar på att hyra in dyra konsulter, inte minst inom socialtjänsten. Hög personalomsättning kostar också stora summor för många kommunala verksamheter. Genom att minska användningen av konsulter och minska personalomsättningen borde det gå att skapa ett budgetutrymme för höjda löner för erfaren personal.

Erfarenhet ska löna sig

Det nya löneavtalet sträcker sig över tre år. Det ger möjlighet till långsiktigt arbete med att skapa en hållbar lönestruktur i kommuner och landsting. Allt behöver inte ske med en gång. Men målet behöver vara tydligt – erfarenhet ska löna sig, också för kvinnligt dominerade akademikergrupper i kommunal sektor.