Om det borde SKL och Akademikerförbundet SSR tala…

SKL skriver i en DN-artikel att det är viktigt att vårda behörighetsreformen i skolan. Samtidigt uppmuntrar de landets alla kommuner att göra tvärtom när det gäller behörighetsreformen i socialtjänsten.

DN-artikeln, som SKL undertecknat tillsammans med företrädare för regeringen och de fackliga organisationerna, har rubriken "Enighet om fem punkter för att stärka läraryrket". Tänk dig en motsvarande artikel om socialtjänsten och socialsekreterarna!

Nationell samling för socialsekreteraryrket! Den sociala barn- och ungdomsvården har många styrkor. Tusentals socialsekretare och chefer arbetar hårt varje dag för att ge barn, unga och deras familjer stöd och hjälp av god kvalitet. Det är denna kompetens och detta engagemang som måste tas tillvara när vi ska bygga en socialtjänst där de som behöver insatser från samhällets får den tid och det stöd de behöver och har rätt till.

Karriärtjänster behöver främja utveckling av det sociala arbetet på vetenskaplig grund.

Behörighetsreformen med krav på socionomexamen eller annan relevant utbildning ska vårdas. Alla barn, unga och familjer som behöver samhällets stöd har rätt att möta kunniga, engagerade och behöriga socialsekreterare.

Tid ska frigöras så att socialsekreterare kan vara socialsekreterare. Det är viktigt att minska den administrativa börda som tar fokus från socialsekreterarnas huvuduppdrag.

Chefer i socialtjänsten ska få bättre förutsättningar för sitt ledarskap. De ska kunna organisera arbetet i socialtjänsten och utveckla ledarskapet för att värna socialsekreterarnas huvuduppdrag.

Alla nya socialsekreterare ska få en bra introduktion i yrket. Huvudmännen ansvarar för att genomföra och utveckla ett introduktionsår av hög kvalitet.

Nationell handlingsplan

Tyvärr handlar den verkliga artikeln alltså inte alls om socialtjänst eller om socialsekretare. Artikeln visar i stället hur SKL vill agera för att stärka skolan och för att tackla svårigheterna med att rekrytera behöriga lärare. Fem konkreta, rimliga och riktigt bra punkter presenteras. Frågan är varför inte motsvarande artikel skrivs om socialtjänsten?

För ett par år sedan tog Akademikerförbundet SSR initiativ till en Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Initiativet ledde till dialog och konstruktivt arbete mellan fack och SKL där organisationerna under lång tid var överens om en rad insatser som behövde göras för att stärka verksamheten. Det manifesterades bland annat under Socionomdagarna där SKL, Akademikerförbundet SSR och regeringens nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården höll ett gemensamt föredrag. Ett välbesökt seminarium som uppskattades mycket och som ingav hopp för alla de socionomer som var där som åhörare.

Men under senhösten 2015 hördes plötsligt andra tongångar. Via media kunde man ta del av att SKL nu drev frågan om ”ett andrum från kravet på socionomexamen”. Så när SKL numera presenterar den Nationella handlingsplanen, som vi som fackförbund alltså tidigare stod bakom, så är ett av huvudnumren att kommunerna måste få ”dispens från krav på socionomexamen eller annan likvärdig examen” och att kommunerna i stället ska kunna anställa ”personal med lämplig kompetens och erfarenhet”. Ett förslag som Akademikerförbundet SSR tagit klar ställning emot.

Samtidigt som DN-artikeln om skolan så skickar SKL ut brev till landets socialchefer, IFO-chefer, HR/personaldirektörer och personalchefer och uppmuntrar alla Sveriges kommuner att skicka in ansökningar till Socialstyrelsen om att få göra avsteg från behörighetsreformen. Ansökningarna ”ska visa på en ohållbar situation” och ge underlag för SKL att argumentera för behovet av att skjuta upp krav på socionomexamen eller annan relevant högskoleexamen.

Varför så olika linjer?

Frågan är vad det är som gör att SKL driver helt olika linjer när det gäller kompetens- och behörighetsfrågor i socialtjänsten visavi skolan? Motivet till att kringgå den behörighetsreglering som finns för arbete i den sociala barn- och ungdomsvården sägs vara att det är svårt att rekrytera socionomer. Men det är ju också svårt, till och med svårare, att rekrytera behöriga lärare! Flera lärarkategorier har under många år klassats som bristyrken och det är ett faktum att det finns för få utbildade lärare. Trots det kommer SKL alltså fram till att ”behörighetsreformen ska värnas” i det ena fallet, inom skolan, men inte i det andra fallet, inom socialtjänsten.

Anmärkningsvärt och ologiskt. Inte minst mot bakgrund av att rekryteringsproblemen i socialtjänsten bottnar i att socionomer flyr verksamheten på grund av orimliga arbetsvillkor. Arbetsvillkor som är så alarmerande undermåliga att sjukskrivningstal och personalomsättning skjutit i höjden.

Det är mycket olyckligt att arbetsgivarorganisationen och facket gjort så olika vägval i ett läge där det är viktigare än någonsin med nationell samling för att stärka socialtjänsten. Men det finns hopp. Genom DN-artikeln visar SKL själv att ett annat vägval är möjligt. Det är en väg som arbetsgivare och fack kan slå in på och vidareutveckla tillsammans.

Om det borde SKL och Akademikerförbundet SSR tala…