Om fler säkra, ordnade och reglerade vägar för flyktingar

Akademikerbloggen

Nästa vecka samlas världens ledare i Marrakesh för att ta ställning till förslaget till en global överenskommelse om en säker och ordnad migration – en Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration. Den globala fackföreningsrörelsen har deltagit i processen från start och menar att det i huvudsak är ett steg framåt.

Aldrig har så många människor varit på flykt, eller i migration. Enligt FN är 258 miljoner människor i rörelse, från sin hembygd. 64 miljoner är på flykt. 25 miljoner har flyktingstatus. Knappt hälften är kvinnor, drygt hälften är barn under 18 år. Det är siffror som svindlar.

Flyktingsituationen i världen

Den absoluta merparten av flyktingar finns i den fattiga delen av världen. I Libanon är en av fyra personer flyktingar, ett land till ytan mindre än Skåne och med 4 miljoner invånare. Siffran är osäker, vissa hävdar att det är den dubbla som gäller. Sedan 1948 lever ungefär en miljon Palestinska flyktingar i Libanon utan pass, utan papper. Och senaste åren har drygt en miljon människor flytt från krigets Syrien.

I Turkiet finns 3,5 miljoner flyktingar, i Jordanien är var fjortonde person flykting. I Nigeria finns fortfarande drygt en miljon internflyktingar. Människor som flytt för sitt liv och tvingas lämna sin hembygd, ofta till fots i många dagar, för att hitta en trygg plats utan Boko Harams terror.

De vill kunna leva sitt liv i lugn och ro

Människor lämnar sin hembygd för ett bättre liv. Kunna uppfylla sina drömmar. De vill kunna leva sitt liv i lugn och ro med ett jobb som går att försörja sig på. Men terrororganisationer, krig och interna konflikter inom länder sätter stopp. Klimatförändringarnas påverkan på översvämningar hotar jordbruk och boskap. Den absoluta majoriteten av flyktingar, 85 procent, bor i utvecklingsländer. Vi vet att det inte är de fattiga ländernas plundring av naturens resurser som är orsaken till klimatkrisen. Det ansvaret har vi i den rika delen av världen.

Svenska medier rapporterar inte lika ofta längre

Medelhavet är fortfarande dödens hav. Många hundra personer dör varje år när de försöker ta sig till Europa. Detta är ett faktum även om inte svenska medier rapporterar lika ofta som de gjorde våren och sommaren 2015. Till exempelvis den lilla italienska ön Palermo kommer varje år en bit över 150 000 flyktingar varje år. Idag finns inte bara båtar som räddar flyktingar från att drunkna. Idag finns också pirater som hindrar flyktingar att överleva. I den här filmen om några fiskare i Tunisien inspelad av PSI sommaren 2018 skildras den otäcka verkligheten. 

Ni minns hur det var hösten 2015?

Den relativt sett stora flyktingvågen som nådde norra Europa 2015 hade förutsetts bland annat av FN:s flyktingorgan och borde inte ha överraskat någon. Sverige tog emot nästan 160 000 asylsökande och av dem var en stor andel barn. För att klara detta krävdes stora insatser både av alla dem som på något sett jobbar i mottagningskedjan och från alla som frivilligt ställde upp och erbjöd sängplats, kläder, mat och blev God man för de ensamkommande barnen. Därför klarade Sverige denna period förhållandevis bra. Det var sen svårigheterna kom.

När de nationalistiska tongångarna fick fäste i riksdagen och några partier började bjuda över varann i racet mot botten med stängda gränser, skärpt lagstiftning mot familjeåterförening, utvisning av barn till konfliktområden och försvårande för ungdomar att fullfölja sin gymnasieutbildning. Men Sveriges krav på de andra länderna att gemensamt dela på ansvaret och flyktingmottagandet möttes av ett ganska svalt intresse. Några få länder satte klackarna i backen rejält, exempelvis i Ungern där nationalistiska tongångar växte sig allt starkare. EU lyckades tyvärr inte samla sig för ett gemensamt starkt mottagande.

Akademikerförbundet SSR tar ställning

Förbundets ställningstagande har varit tydligt. Inte minst genom fokusområdet Öppet Sverige och de turnéer som förbundsordförande gjort med Özz Nûjen mot främlingsfientlighet och rasism men också genom vårt stöd till nätverket Vi står inte ut-men vi fortsätter att kämpa och kraven om amnesti för de afganska ungdomarna.

Palermo-mötet

Tidigare i år bjöd de spanska och italienska fackförbunden in till möte om flyktingsituationen vid Medelhavet. Först i Melilla och sedan i Palermo. Syftet med mötet var att bilda ett fackligt nätverk för dem som arbetar i någon del av flyktingmottagandet. I samband med mötet antogs ett uttalande som sedan EPSU:s styrelse har ställt sig bakom. Förhoppningen är att man på detta sätt återigen tydligt kan fokusera på såväl mänskliga rättigheter och värna asylrätten för dem som flyr och försvara och utveckla fackliga rättigheter och schyssta villkor för dem som arbetar i flyktingprocessen. Förbundet har många medlemmar som jobbar med mottagande i olika faser. Kanske kan detta nätverk vara ett stöd i det arbetet. 

Världen försöker samla sig

I samband med FN:s generalförsamlings höstmöte i september 2016 togs ett viktigt steg för ett gemensamt ansvarstagande för bättre och säkrare flyktingmottagande i världen. Genom den så kallade New York deklarationen, The New York Declaration för Refugees and Migrants slogs fast att det behövs mer samarbeten mellan länder för att klara av en bättre och effektivare migrationsprocess. Deklarationen var startskottet för förhandlingarna om ett mer hållbart system som skyddar flyktingar och också tar hänsyn till mottagarländers behov och med en tydlig tidplan.

Global Compact x 2

Den ena överenskommelsen, Global Compact for Refugees (GCR) blev färdigförhandlad tidigare i år. Enligt UNHCR som fick det viktiga uppdraget att leda arbetet med att ta fram en Global Compact for Refugees har situationen redan blivit bättre. Avtalet blev klart i juli, efter sex förhandlingsrundor, och dokumentet kommer att få en stor och viktig påverkan på länders arbete och förhoppningsvis leda till tryggare och säkrare vägar för flyktingar och innebära att flyktingars behov av skola, hälsovård, bostad och andra självklara rättigheter som vatten och sanitet tillgodoses.

Det finns tydligt fokus på kön, ålder och mångfald och mot diskriminering av alla slag. Det innehåller modeller som ska vara tydligare och mer förutsägbara när länder ska svara upp mot stora och flyktingsituationer. Överenskommelsen är inte lagligt bindande men visar på stor politisk vilja att tillsammans ta ansvar.

Den andra överenskommelsen, Global compact for safe, orderly and regular migration, är en politiskt bindande överenskommelse som ska antas i Marrakesh 11–12 december. Den är den första i sitt slag och avser möta det faktum att folkomflyttningar som nu sker aldrig tidigare varit så stora. Överenskommelsen har ett gemensamt och holistiskt synsätt på internationell migration i alla sina dimensioner. Den vilar självklart på en humanistisk och icke-diskriminerande grund och vill lyfta migrationens positiva sidor och samtidigt peka på de stora risker och utmaningar som möter migranter och länder, vare sig det är ursprungsland, transitland eller mottagarland.

Toppmötet i Marrakech

Nu är det dags för final. Den 11–12 i Marrakech ska avtalet antas. Efter två års intensivt arbete mellan länders skickliga förhandlare så finns nu ett förslag till avtal. Ett avtal som inte är bindande, men som många länder sagt sig vilja stödja. En Global Compact som kommer att kunna vara ett viktigt instrument för att öka säkerheten och  öka de trygga vägarna för flyktingar.

Ju fler länder som ställer sig bakom detta viktiga avtal – ju bättre. Sverige och flera av EU:s länder tillsammans med bland andra Kanada har redan gett klartecken. Andra länder, med Ungern och USA i spetsen har sagt nej.

Toppmötet föregås av helgens Peoples Global Action on Migration, Development and Human Rights (PGA) då en lång rad ickestatliga organisationer och civilsamhällesorganisationer samlas i seminarier och workshops för att ytterligare sätta press i frågan.

Vår egen globala fackliga federation PSI är på plats och du kan följa vårt arbete via förbundets Instagramkonto.