"Om ni kunde se vad vi ser"

Debattartikeln, som publiceras av tidningen Skolvärlden, tar avstamp i teveprogrammet Talang i TV4, där Ibrahim Nasrullayev från Azerbajdzjan i lördags sjöng sig in i svenska folkets hjärtan. När programmet spelades in hade Ibrahim fått negativt besked från Migrationsverket, men dagen efter att det sänts kom beskedet att han och hans familj får permanent uppehållstillstånd i Sverige.

"Vad detta visar oss är det självklara, men som vi ofta glömmer – att bakom varje ärende hos Migrationsverket finns en människa av kött och blod. De sjunger inte alltid så bra som Ibrahim, men de har alla sina starka skäl till att söka asyl här."

Många socialsekreterare och lärare möter varje dag dessa barn och unga och arbetar engagerat med att ge dem trygghet och en fungerande tillvaro.

"Men dagen efter att de fyller 18 år måste socialsekreterare transportera dem till ett av Migrationsverkets anläggningsboenden, ofta långt bort i annan kommun och de måste säga adjö till sina lärare, klasskompisar och alla vänner de skaffat sig. Gott arbete av lärare, socialarbetare, föreningsaktiva och andra slits sönder", skriver Heike Erkers och Åsa Fahlén.

"Våra två fackförbund har valt att skriva under uppropet 'Vi står inte ut' som bland annat vill ge de ensamkommande barnen och ungdomarna som varit här länge amnesti. Det har vi gjort för att våra medlemmar upplever att de som lärare och socialarbetare inte längre kan göra ett professionellt arbete".

"Bäst hade varit om alla ensamkommande barn och ungdomar kunde få synas som Ibrahim syntes i lördags. Så kommer det inte att bli, men våra medlemmar ser dem varje dag och säger: 'om ni kunde se vad vi ser, då skulle ni se en massa andra som Ibrahim'. De har varit här så länge, det är ofta ohållbart i deras hemländer och de är så rotade i Sverige. De borde få rätt att få gå klart i sin skola, få ha kvar sin gode man, få bo kvar där de äntligen rotat sig och få permanent uppehållstillstånd när en rimlig avvisning inte kan ske."