Ordförande Heike Erkers inledningstal vid kongressen

"Migrationen har blivit ett normaltillstånd som alla samhällen måste anpassa sig till", sade Heike Erkers i sitt öppningstal på årets kongress som vänder fokus mot migrationen. "Migrationsfrågan är global, europeisk, svensk och kommunal på en och samma gång. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken."

Du kan också se talet på förbundets youtubekanal

Kongressombud, statsråd, Norges systerförbund, kollegor och gäster! Hjärtligt välkomna till Akademikerförbundet SSRs kongress 2015, med temat Öppet Sverige. Välkomna till Djurönäset, detta vackra öppna landskap, havet, fåglarna, solen och grönskan. För tre år sedan stod jag här på denna scen och tackade er alla för förtroendet att som ordförande få leda vårt förbund, Sveriges ledande Samhällsvetarförbund,
Akademikerförbundet SSR.

Det var med stolthet, glädje men även med en stor portion ödmjukhet jag tog mig an detta fina förtroendeuppdrag. Inte trodde jag då att tre år skulle gå så fort. Inte visste jag då vad som väntade, vilka utmaningar vi skulle möta, utmaningar som på många sätt kommer att påverka våra liv.

Utmaningar som vi som fackförbund har att förhålla oss till, som påverkar oss i vår fackliga vardag. Utmaningar som går att läsa av i många av de motioner vi nu, dessa dagar, kommer att diskutera/behandla.

Ett öppet Sverige?

Ett Sverige som ser varje medmänniska som en tillgång, en möjlighet. Oavsett bakgrund och förutsättningar. Där det okända kittlar till nyfikenhet, berikande i vår vanliga vardag. Verkligheten visar sig ofta vara en annan! En verklighet där många stängs ute, där medmänniskor ses som en belastning, en hotbild.

Många är ni som har hört min personliga berättelse om hur delar av min familj har försökt skapa sig en framtid efter ett sönderbombat Europa. Men också om hur jag som barn fick leva med en skuldbörda, ett utanförskap, en känsla av att inte tillhöra.
Det har gett mig en insikt om hur snabbt ett samhällssystem kan förändras och vilka konsekvenser det kan leda till. Hur det som borde vara solidaritet och öppenhet snabbt kan vändas till fientlighet och exkludering. Hur värderingar kan driva fram starka krafter i syfte att isolera, söndra och marginalisera.

Som fackförbund har vi ett stort ansvar att värna de mänskliga rättigheterna, att stå upp för allas lika värde och att i praktisk handling verka för en utveckling i linje med detta. Det har nog inte gått ett förbundsstyrelsemöte utan att vi har diskuterat,
oroats för den utveckling vi ser. Ibland med en känsla av vanmakt!

Migration är en stor globalpolitisk fråga. Och den kommer inte försvinna. Inte ens om man blundar hårt och räknar långsamt till hundra. Migrationen har blivit ett normaltillstånd som alla samhällen måste anpassa sig till. Migrationsfrågan är global, europeisk, svensk och kommunal på en och samma gång. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken.

Den är utgångspunkt för rader av svåra politiska frågor: asyl, diskriminering, medborgarskap, jämlikhet, rätten till arbete och bostad.  Men det skapar möjligheter, positiv utveckling och en grund för en gemensam framtidstro. Det vill jag prata om, det vill vi som fackförbund stå upp för! Därför temat "Ett öppet Sverige"!

Som Samhällsvetarförbund organiserar vi medlemmar med en bred utbildningsbas, med en bredd av yrkeskompetenser, inom alla sektorer och på alla nivåer. Från student till högsta chef! Det ger oss en unik kunskap om hur vårt samhälle i alla dess delar fungerar. Men även en insikt om vilka utmaningar vi har att hantera och vilka förutsättningar som krävs för att lösa det.

Ytterst handlar det om politiska visioner grundade i beslut som möjliggör en utveckling i positiv riktning. Det handlar om människors rätt att leva ett tryggt och värdigt liv. Att bemötas med respekt! Det borde vara alla förunnat att med lätta steg ta sig an livet. Men det går inte en dag utan att vi bevisas om motsatsen. 

Vi ser hur fattigdom, krig och naturkatastrofer driver människor på flykt. Drömmen om ett bättre liv någon annanstans, med jobb, lön och kanske möjlighet att skicka hem pengar till anhöriga får människor att bryta upp, lämna sitt hem, sitt hemland! Vi vet alla hur skrupelfria människosmugglare tjänar grova pengar på och utsätter migranternas liv för stor fara. I heta containrar, i sjöovärdiga båtar. Många av dem på väg till Sverige, till oroliga anhöriga, ibland förgäves.

Enligt italienska myndigheter har 21 385 migranter tagit sig över Medelhavet i år. Det är lika många som det bor i Sala kommun. De lägger sina liv i händerna på dem de har köpt sin flykt ifrån. Vägen till frihet! Vad som väntar vet de lite om. Det läser vi övriga om som huvudrubriker i morgontidningen! ”Med den senaste svåra båtolyckan beräknas att 1 600 migranter har drunknat hittills.” Och de som kommer fram har en svår resa bakom sig, ofta traumatiserade, helt utblottade, inte sällan med en stor skuld till människosmugglarna som kan ta åratal att betala tillbaka.

Men sällan hör vi om att Världens 232 miljoner migrantarbetare världen över ger ett stort och viktigt bidrag till världsekonomin. Summan de skickar hem till sina anhöriga beräknas vara tre gånger högre än världens samlade bistånd! Då borde mänskliga rättigheter vara en självklarhet. Med kollektivavtal som reglerar lön och andra villkor. Men så är det sällan!

Sverige är inte något undantag. Trots att Sverige sedan länge varit ett av de länder i Europa som tar emot flest asylsökande och relativt sett har haft en hög invandring så är den Svenska arbetsmarknaden segregerad. Migranter har allra svårast att få jobb och  
allra mest utsatta på arbetsmarknaden är den som är papperslös. De arbetar alla veckans dagar, många, många timmar, till en så låg ersättning att den inte kan kallas lön. Med rädslan om att upptäckas, att anmälas av sin arbetsgivare tystas de till att tiga. På många sätt är detta att liknas vid slavliknande förhållanden.

Tillsammans med andra Svenska fackliga förbund bildade vi 2008 en gemensam organisation, Fackligt center för Papperslösa.
Ett center där enskilda kan får råd och stöd i frågor av vikt för dem. Det ska vi vara stolta över. Jag är väldigt glad över att vi har företrädare för Fackligt center för Papperslösa med oss här ute på Djurö, ta er tid att prata med dem.

”Permanenta dagens höga invandring”, sa Arbetsförmedlingens GD Mikael Sjöberg, i en intervju för några veckor sedan. Arbetsförmedlingens nya rapport visar att antalet svenskfödda i arbetsför ålder fortsätter att minska. Samtidigt har antalet utrikesfödda i arbetskraften ökat med drygt 304 000 sedan 2006. Arbetsförmedlingen slår fast i sin rapport att Sverige behöver en årlig nettoinvandring mellan 65 000 och 90 000 personer.

Vi måste behålla en hög invandring och samtidigt se till att integrationen fungerar. Detta för att klara välfärden, vår gemensamma välfärd, i framtiden! Det håller vi med om och det har vi arbetat med, utrett och utarbetat förslag på. Hur man skulle kunna komma till rätta med en del av denna utmaning. Nämligen den som rör alla våra Akademiker med utländskutbildning.

Det finns i Sverige en stor grupp väldigt välutbildade människor vars kompetens mer eller mindre ignoreras. Minst 100 000 akademiker med utländsk examen går arbetslösa. Minst 100 000 akademiker med utländsk examen har jobb långt under deras utbildningsnivå. Om detta kan man lugnt säga: det är inte så smart. Det är sällan den här gruppen som nämns. Det vill vi ändra på. För om man tittar på det här problemet, och lägger pusslet lite bättre så finns det stora möjligheter att ta tillvara. 

Tänk er att 100 000 personer fick en chans att gå som trainee, prova på jobb som de är utbildade för. Vad händer då? Jo, det frigörs 100 000 jobb för personer med inte fullt så hög utbildningsnivå. Och där finns den stora mängden arbetslösa som alltså får chansen till jobb. Det här är vårt förslag om Valideringsår. 

Vi vill att akademiker med utländsk utbildning ska få en chans att under ett år validera sin utbildning, komma in i jobb inom sin kompetens, knyta kontakter för framtida karriär. En jobbväxling. En Arbetsmarknadspolitik som gör skillnad. Ett sätt att matcha bättre. Ett sätt att ta vara på den kompetens som finns.

Och är det något Sverige behöver bli bättre på för att klara den globala konkurrensen så är det just matchning av kompetens.
Det är något svenska politiker ofta talar om. Sällan talar någon om slöseriet med kompetens hos dem med utländsk examen.

Inbjuden av Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, påbörjas nu trepartssamtal om nyanländas etablering på arbetsmarknaden - Snabbspåret. Vi tar med oss vårt förslag om Valideringsår men även det pågående arbetet med SKL, om hur vi lättare inom denna sektor kan göra det lättare för akademiker med utländsk utbilning att får jobb i paritet med sin utbildning. För det handlar inte om gränspolitik, utan om hur samhället i sig är organiserat, om hur våra välfärdssystem fungerar och med vilka förtecken vi i vårt land vill att vår framtida utveckling skall besjälas av.

Detta är viktiga frågor för många av förbundets medlemmar som på olika nivåer och inom alla sektorer yrkesmässigt arbetar med frågor som rör migration. Från regeringskansliet, via kommunernas planeringsavdelningar, myndigheternas huvudkontor till det direkta mötet med den asylsökanden, på socialkontoret, arbetsförmedlingen, i skolan, inom vården m.m. Ofta möts vi, engagerade i civilsamhällets verksamhete: Allt ifrån att säkra natthärbergen för hemlösa tiggare till att organisera mötesplatser över nationsgränserna. Vi finns med i hela kedjan.

Under våra resor i landet har vi träffat många av våra medlemmar som i sin praktiska vardag arbetar med att skapa förutsättningar för en lyckad etablering. Med stort engagemang, kompetens och tilltro till människors förmåga men inte alltid med de rätta förutsättningarna, resurser eller politiska ambitioner. 

Exemplen är många, här tre: Flyktingmottagningen Sopranen i Borlänge, en imponerande verksamhet som bygger på ett genuint helhetstänk. Integrationsenheten i Trollhättan, med lång erfarenhet av att ta emot nyanlända i Trollhättan, den stad som var bland de första kommunerna som tog emot flyktingar på 80-talet. Estonte, kommunalt  hem för ensamkommande barn i Sundsvall. Så engagerade socialsekreterare som med professionen som grund skapar så trygga och hemlika förhållanden som möjligt.

Men mycket återstår att göra ur ett migrationsperspektiv. För att på ett sakligt sätt mer fördjupat ta oss an den diskussionen,
har vi frågat alla våra medlemmar som på något sätt arbetar med migration. Våra medlemmars professionella bedömningar ger oss svar på förbättringsmöjligheter inom migrationsprocessens olika delar.

Utmaningarna är omfattande, bristerna påtagliga men kunskapen om vad som behöver göras finns där. Ett antal delrapporter på temat kommer att presenteras framöver. Vill här ändå citera en rad från våran rapport:

”Att migrationen till Sverige är nödvändig för vårt fortsatta välstånd är en positiv bieffekt av vår humanitära syn på människor på flykt, inte ett villkor för den!” Mer om det får ni höra mer på vårt seminiarum ”Bättre migration - en överlevnadsfråga för landet” i dag klockan 14.00. 

Internationell solidaritet och fackliga fri- och rättigheter är självklart för oss. Vi stöttar kollegor runt om i världen både i deras strävan att bilda fackföreningar och teckna kollektivavtal och i deras arbete med yrkes- och professionsfrågor. Vi protesterar högljutt när demokratin inskränks och det var självklart att uttala vårt stöd för fackliga kollegor i Ukraina när de hävdade sina demokratiska rättigheter och när Ryssland ockuperade Krim.

Det är mycket att vara stolt över i vårt förbund men en av de saker jag är mest stolt över är vår Solidaritetsfond. Den tillkom efter en motion till kongressen 1990 och fonden inrättades 1991 och är nu en permanent del av Förbundets verksamhet. Solidaritetsfonden som i akt och mening bärs av hela vårt förbund via kongressbeslut och varje medlems månatliga bidrag.

Solidaritetsfonden har till syfte att genom ekonomiskt stöd visa solidaritet med fackliga kollegor i andra länder, med kollegor i yrkes- och professionsfrågor och ge ekonomiskt bistånd för humanitär hjälp vid katastrofer av olika slag. Ett långsiktigt samarbete har inletts med Olof Palmes Internationella Center i syfte att på ett mer strategiskt och långsiktigt sätt stödja arbetet.

Idag har vi projekt i fyra regioner; Södra Afrika, Burma/Thailand, Palestina och Kirgistan. Samtidigt ger vi bistånd när katastrofer står för dörren och sedan många år ger vi bidrag till den Nationella insamlingen – Världens Barn. I morgon berättar, Jens Orback, generalsekreterare för Olof Palmes internationella center, mer om deras verksamhet och vårt gemensamma arbete. Mer information finns i utställningsmontern utanför.

Så sträck på ryggarna! Det är ni, var och en av er som tillsammans med alla andra medlemmar gör detta möjligt genom den krona per månad som ni avsätter på medlemsavgiften. Inte till oss själva, här hemma, utan, till alla dem som behöver vårt stöd över nationsgränser!

Men detta till trots finns det många frågor som behöver lösas i vår omedelbara närhet. Inte sällan beroende på politiska beslut som leder till konsekvenser både för individen såväl som för samhället i stort. Konsekvenser som får effekter för många av våra medlemmars professionella vardag.

En god välfärd är en viktig förutsättning för en positiv utveckling för företag och näringsliv. Men en god välfärd förutsätter en hög sysselsättning, ett bra företagsklimat och ett välfungerande näringsliv. Utbildning och forskning är en bärande del av detta. Det är med oro vi ser att resurser till högre utbildning inom det samhällsvetenskapliga området, per student, inte ökar som det borde. Grunden för våra professioner är akademiska utbildningar av hög kvalitet.

Man kan fundera över varför inte ett välfärdsland som Sverige satsar mer på forskning inom det Samhällsvetenskapliga området.
Effekterna av Välfärdssektorns förändrade villkor med ökad privatisering, individers ansvar av val av tjänster, förändrade villkor inom trygghetssystemen borde stå högt på forskningens agenda ur effektivitets – och kvalitetsperspektiv.

Vi ser en välfärd som får allt glesare maskor. Samhällets sista skyddsnät fångar inte längre upp alla dem som behöver fångas upp. Arbetslösheten biter sig fast, ungdomars väg in på arbetsmarkanden är svår, psykisk ohälsa ökar och då framför allt bland våra unga, barn växer upp i fattiga och utsatta miljöer, hemlöshet och rotlöshet är vardag för många. Legitimiteten för socialförsäkringssystemen krymper i takt med att arbetslösa och sjuka slutar lita på a-kassa och sjukförsäkring.  

Människor kommer längre ifrån egen försörjning, jobb eller rehabilitering. Trycket på försörjningsstödet är påtagligt. Behoven är stora! Kostnaderna flyttar från stat till kommun – och i kommunerna konkurrerar kostnaderna för försörjningsstöd med investeringar i skola, omsorg eller infrastruktur.

Länge har vi larmat om konsekvenser såväl ur medborgare- som medlemsperspektiv. Vi har listat kraven, tagit debatten, mött upp på torgmöten! Hen ur huset gick vi ut under ”Laga Välfärdsveckan”, höjde våra röster och uppmanade våra politiker såväl lokalt som på riksplanet att: höja taket i arbetslöshetsförsäkringenden som är sjuk med läkarintyg har ekonomisk trygghet sjukförsäkringen se till att kollektivavtal finns och följs, och heltid blir norm, höj grundnivån i föräldraförsäkringen, bygg ut barnomsorgen, förstärk etableringsersättningen och Arbetsförmedlingen så att inte integrationspolitikens brister flödar över i försörjningsstödet.

Det är glädjande att regeringen nu beslutar sig för att höja taket i a-kassan. Det är ett mycket välkommet beslut. Förslaget är att höja ersättningsnivån till en mer rimlig nivå och att försäkringen blir den omställningsförsäkring den ska vara. Men det innebär även att medborgare som befinner sig mellan arbeten i större utsträckning hamnar i rätt trygghetssystem. Krav som den samlade fackföreningsrörelsen kämpat för länge! Några av er finns här idag.

Men vi hade också önskat mer öronmärkta resurser till kommunernas socialtjänst. Det är uppenbart att vissa delar av kommunal och landstingskommunal verksamhet av olika skäl behöver statlig stöd. Skolan nämns ständigt men var är socialtjänsten? När föräldrar, av olika anledningar, inte klarar den grundläggande omsorgen om barnen då är det vi, samhället som ska fylla på, ta ansvar. För var och ett av barnen. Fungerar det?

Vi är allvarligt oroade över den situation som våra medlemmar har. Alla våra undersökningar pekar i samma riktning.
Situationen förvärras i hela socialtjänsten och då i synnerhet inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Arbetsbelastningen är i många fall på en orimlig nivå, ärenden är mer komplicerade, och de ökar kraftigt. Administrationen tar överhanden. Vi vet att det ser illa ut i hela landet.

Skillnaden de senaste två åren är att personalomsättningen ökar dramatiskt, sjukskrivningarna är fler och längre, och många kommuner har stora svårigheter i att tillsätta tjänsterna. Det har gått så långt att flera kommuner inte längre kan lita på att lösa den situation man har hamnat i via bemanningsföretag. Läget är alarmerande för såväl medarbetare som chefer.

Samtidigt är det viktigt att lyfta alla de goda exempel som finns, det är inte nattsvart överallt. Men läget är alltför allvarligt för att blunda för. Ytterst handlar det om att våra mest skyddslösa medborgare, barnen och våra äldre, måste kunna känna sig säkra, trygga med att samhället står upp för ett starkt skyddsnät.

Under ett helt år uppvaktade vi dåvarande barnministern och krävde en Nationell Handlingsplan. Möten, samtal, krav, debattartiklar uppvaktningar igen, pressträffar, utspel, debatter. Ja allt har vi gjort för att få uppmärksamhet på förhållanden inom socialtjänsten! Allt för att politikerna ska ta sitt ansvar. På alla nivåer.

Islossning! Vi välkomnar att Regeringen har tillsatt en Nationell samordnare med uppdrag att besöka ett flertal kommuner, inventera behov och utmaningar, föreslå åtgärder. Tidsperspektivet är avslut 2017. Samtidigt behövs åtgärder här och nu. Det kan inte vänta.

Tillsammans med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, arbetar vi nu med att få fram konkreta åtgärder. Ett konstruktivt samarbete som visar på att SKL förstår allvaret. Det är bra!

Fler händer, utvecklingstjänster som specialistsocionomer, särskilda specialistutbildningar, en nationell chefsutbildning, bättre chefsstöd och lön i paritet med ansvar och kompetens måste till för att behålla, stimulera och motivera erfarna, engagerade socionomer. Läget är alarmerande. Staten och kommunerna måste ta sitt ansvar för att förstärka socialtjänsten. Och det är bråttom! Nu får det helt enkelt vara Slutsnackat!

Akademikerförbundet SSR bildades 1958, det var tider det! Många frågor stod på agendan, många med fokus på profession- och kompetens. Men en av alla dessa sticker fortfarande ut som en maskros i asfalten!

Legitimation för socionomer. Det kämpar vi fortfarande med och nu som legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvården! Man kan ställa sig frågan, hur svårt kan det vara? I april förra året kom Socialstyrelsen med en utredning som visade att en legitimation för kuratorer i hälso- och sjukvården bör införas och som visade hur det skulle gå till. Sedan dess har tiden gått. Och alldeles för lite har hänt.

Ett val kom emellan, en parlamentarisk osäker situation tog all kraft! Men nu måste regeringen agera och det skyndsamt! Just nu pågår en process inom EU i syfte att reglera yrken inom EU:s medlemsländer. Efter 18 januari nästa år är reglering av yrken inom hälso- och sjukvården inte en fråga för oss själva. Utan en fråga där EU kommissionen har tolkningsföreträde. Det borde vara en politisk självklarhet att se till att agera, äga den nationellt och inte vara i händerna på EUs byråkratiska grottekvarn! För det handlar om patientsäkerhet och kvaliteten i vården! Och det finns ett brett stöd för i riksdagen?

Vårt grannland Finland tar ansvar och inför legitimation för sina kuratorer 1 januari nästa år. Visst borde vi kunna gå samma väg! Regeringen har ett brett parlamentariskt stöd och skulle vinna många plus poäng! Kuratorer i hela landet uppmanar nu ansvarig minister, Gabriel Wikström, att ta beslutet! Legitimation NU Gabriel

Väldigt mycket av det jag hitintills har pratat om handlar om arbetsmiljö och arbetslivsvillkor. Förutsättningar för oss alla att orka verka för ett gott, längre yrkesliv. Det ställer väldigt höga krav på arbetslivets organisering såväl för medarbetare som för chefer.

Förbundsstyrelsen har antagit ett nytt arbetsmiljöpolitiskt program. Vi tar ett helhetsgrepp! Ett helhetsgrepp på arbetsmiljöfrågorna för alla våra medlemmar. Långsiktiga, strategiska satsningar på arbetsmiljön är en förutsättning för ett hållbart arbetsliv och för hållbar ekonomisk tillväxt. Och det är en förutsättning för ett Öppet Sverige.

Men det handlar också om här och nu! Och helt nödvändigt är det när vi ser hur illa våra olika medlemsgrupper har det i sina arbetsliv. Jag har ju redan nämnt våra socialsekreterare. Bland våra arbetsförmedlare, är det hela 91 procent som anser att arbetsbelastningen är för hög. Den har försämrats rejält det senaste året. Vi vet att en del kan hänskjutas åt förändringar inom trygghetssystemen men även ökade uppdrag och tung administration!

Två av tre av våra samhällsvetare upplever också att arbetsbelastningen är hög och varannan säger att den ökat senaste året. Särskilt svår är situationen för samhällsvetarna i statlig sektor. Våra välutbildade biståndshandläggare har idag en arbetssituation där de inte alltid tillåts använda sin kompetens! Huvudorsaken är för hög arbetsbelastning.

Nio av tio skolkuratorer uppger att deras arbete är helt eller delvis akutstyrt. Bara tre av tio kan ägna sig åt förebyggande arbete. Allt beroende på för hög arbetsbelastning.

Arbetssituationen för Chefer i socialtjänsten blir allt tuffare. Andelen chefer som säger att de inte har utrymme att arbeta professionellt har fördubblats på mindre än två år. Åtta av tio chefer har en hög arbetsbelastning och mer än var tredje har ofta svårt att sova på grund av arbetet. Det visar en ny undersökning som Novus gjort för Akademikerförbundet SSR och Svensk Chefsförening. Detta duger inte!

Anställda inom kommuner, staten, landstingen och privat. Alla ska ha en anständig och bra arbetsmiljö. En god arbetsmiljö handlar till stora delar om jämställdhet, jämlikhet! Vi har mycket att vara stolta över.

I internationell jämförelse har vi en hög facklig organisering en välfärd av hög kvalitet och högt deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden. Men fortfarande värderas manligt dominerat arbete högre än kvinnliga. Fortfarande lönar det sig bättre att arbeta i privat sektor än i offentligt finansierad verksamhet. Fortfarande slår kvinnorna i det berömda glastaket.

Sverige har inte enbart en segregerad arbetsmarknad utan en könssegregerad arbetsmarknad. Många av våra medlemmar arbetar i kvinnodominerande yrken, såväl män som kvinnor! Vi är ett förbund som har djupa, breda kunskaper om hur arbetslivet ser ut, inte minst ur ett könsperspektiv.

Det finns många kvinnor i andra yrken som har lägre lön och sämre villkor än de vi organiserar. Men löneskillnaderna mellan män och kvinnor, de är allra störst inom akademikeryrken.

Idag är kvinnor högre utbildade och har bättre skolresultat. Ändå får de sämre betalt. Statistiken talar sitt tydliga språk; kvinnor och kvinnodominerade yrken utsätts för värdediskriminering. Det handlar inte om att ”kvinnor väljer fel utbildning”, det handlar inte heller om ”kvinnor väljer fel yrken” eller om det är ”offentlig sektor som betalar för dåligt”. Det handlar om att kvinnodominerade yrken värderas lägre! Konsekvent, systematiskt - på hela arbetsmarknaden!

Vi har utvecklat en modell där lönekartläggningen integreras med löneprocessen. Vi har förslag på hur diskrimineringslagen kan skärpas och på hur kollektivavtalen kan vidareutvecklas. Och trots att det ibland känns motigt – vi kommer INTE att ge oss!

Jag kan lova er att den fackliga kampen för jämställda löner kommer att fortsätta envist och tålmodigt, förhandling för förhandling. Vi ska bryta de diskriminerande strukturer som håller tillbaka kvinnor på alla samhällsområden – då krävs det politik, lagar, regler! Det krävs rätt lön för rätt arbete! Här står vi nu! Vi alla som vill så mycket, som kämpar på i våra vardagar. Det är fantastiskt att se er igen, ni som är ombud och som jag har träffat under den långa resa styrelsen och jag gjort genom landet.

Jag har träffat skolkuratorerna som jobbar med särskoleeleverna på deras restaurangutbildning, Växjö, Statens institutionsstyrelse i Fagerhult, med en imponerad verksamhet för unga nästan vuxna grabbar. Barnahuset i Skövdes kulturhus, där vår medlem barnutredaren berättade om sitt svåra arbete, anställd av polisen. Det påverkade mig verkligen… S:t Lars-mottagningen i Linköping, en privat verksamhet med ett viktigt uppdrag. Universitet i Karlstad, hittade min gamla utbildning återuppstånden, Frivården och fängelset i Vänersborg, Försäkringskassan i Västerås, AF i Gävle, Kuratorerna på sjukhusen i vita och vanliga kläder och läkare i andra färger för att veta vad de gör!

Vi har besökt Socialkontor och Arbetsförmedlingar på nästan alla orter. Ja, ett oändligt antal besök, vilken kunskap att bära med sig i det fackliga arbetet. Vi har gjort 26 turnéer, 51 dagar, besökt 95 arbetsplatser och 36 kommuner. Träffat tusentals medlemmar och förtroendevalda. Tack för allt ni ordnat så att vi fått dela denna enorma kunskap med er alla! Så mycket energi och glädje.

Det roligaste under förra året var nog vår välfärdsvecka i april där många av era föreningar engagerade sig i att synas för en bättre välfärd. Hela 84 olika arrangemang genomfördes och vi delade ut 7000 ”kokböcker för välfärden”. Filmen ”Någonting blev alldeles fel” om försörjningsstödet och a-kassan visades 15 000 gånger på Youtube..

Tack vare ert arbete har vi fortsatt vår medlemsökning. Vi är idag 65379 medlemmar. Vi har ökat med 9,3 % yrkesverksamma sedan senaste kongressen. Så bra! Det ska vi fortsätta med. Vi har en hög anslutningsgrad i Sverige men det är av yttersta vikt att den samlade fackliga rörelsen går i samma riktning.

Vi ska fortsätta vårt framgångsrika arbete. Tack vare ert engagemang har vi påverkat arbetsgivarna, politikerna och opinionen för våra viktiga frågor. För bättre arbetsmiljö, löner och villkor! Tack för att ni alltid står för allas lika värde!

Så kraftfullt i er profession och som förtroendevalda: Tack kansliet för ert professionella och betydelsefulla arbete. Tack förbundsstyrelsen för ert engagemang och viktiga ställningstaganden. Vi är ett modigt förbund. Och tillsammans gör vi skillnad! För ett Öppet Sverige.

Ännu en gång – varmt välkomna till Akademikerförbundet SSRs kongress. Därmed förklarar jag kongressen som öppnad!