På Crossroads välkomnas de bortglömda migranterna

De fattiga EU-migranterna i Stockholm blir bara fler. Men en stor grupp glöms bort i debatten – de osynliga tredjelandsmedborgarna.

Klockan är strax innan åtta och utanför Crossroads på Södermalm i Stockholm väntar hundratalet människor otåligt. Samtliga ögon är riktade mot dörrarna som snart ska komma att öppnas och välkomna dem med frukost och en stunds vila. Stämningen är god och det skämtas på rumänska, engelska och spanska.

– Det är ett bra ställe. Ett mål mat är det mest grundläggande för att överleva, och många här har inget alls, säger George, som kommit från Rumänien via Spanien för att leta efter jobb.

"Inga riktade satsningar"

I den tätt packade kön syns en handfull kvinnor – några av dem med romernas karakteristiska blommiga sjaletter och långa kjolar. Men den övervägande majoriteten är afrikanska män. De så kallade tredjelandsmedborgarna, som har uppehållstillstånd i ett annat EU-land, men medborgarskap utanför unionen. På Crossroads, Stockholms Stadsmissions stödverksamhet för utsatta EU-migranter, utgör de totalt omkring hälften av alla besök. Trots det är de en grupp som alltför ofta glöms bort i debatten, förklarar Mircea Budulean, EU-vägledare på Crossroads och medlem i Akademikerförbundet SSR.

De är inte asylsökande och fångas därför inte upp av Migrationsverkets etableringsåtgärder. De får inte heller samma mediala och sociala uppmärksamhet som de romska tiggarna som bor på gatan, trots att de ingår i samma grupp av ”fattiga EU-medborgare”, som Stockholms stads insatser riktar sig mot.

– Debatten fokuserar hela tiden kring dem man ser på gatan. Romerna som tigger och som bor i tältläger. Men tredjelandsmedborgarna är osynliga, så då gör man ingenting för den gruppen. Det blir inga riktade satsningar, säger Mircea Budulean.

Svår ekvation

Han har jobbat på Crossroads sedan verksamheten drog igång 2011. Under den tiden har centret haft omkring 100 000 besök från över hundra olika länder. I snitt är det 134 personer per dag som kommer för att äta frukost, duscha, tvätta och vila. Men också för att lära sig svenska och få hjälp med cv, jobbansökningar och myndighetsärenden.

Både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hänvisar ofta migranter vidare till Crossroads. Det är en svår ekvation, förklarar Mircea Budulean. Crossroads målgrupp har inga svenska personnummer, vilket skapar en mängd strukturella hinder för att komma in på den svenska arbetsmarknaden och för att ta del av de svenska trygghetssystemen. Och det finns inga klara system för hur man ska kunna hjälpa gruppen.

– Arbetsförmedlingen skickar folk till oss för att vi ska hjälpa dem att söka jobb, men det finns inget klart samarbete. Vi borde egentligen ha en person på Arbetsförmedlingen som jobbar specifikt med EU- och tredjelandsmedborgare. Det vore bra om en sådan tjänst skulle existera, det skulle underlätta vårt samarbete, säger Mircea Budulean.  

Vita eller svarta jobb?

På övervåningen är anslagstavlan full av jobbannonser. Chaufförer, byggnadsarbetare, städare: allt översatt till rumänska, engelska och spanska och med tydliga foton av de olika yrkena. På pappret är förutsättningarna för att skaffa jobb i Sverige goda för tredjelandsmedborgare, som kan ansöka om uppehållstillstånd i Sverige när de väl fått jobb. Men verkligheten är en annan, berättar Adeyemo. Han arbetade under flera år i Italien, men när den ekonomiska krisen gjorde att jobben försvann sökte han sig till Sverige.

– Jag vill bara jobba. Det spelar ingen roll med vad, bara det är ett vitt jobb. Vi vill inte ha några svartjobb. Men många företag vill hellre anställa papperslösa. Och så registrerar de sina kompisar som anställda i stället så att de får skatten inbetald i sitt namn. Det har hänt mig tre gånger i rad nu, säger Adeyemo.

– De vill inte ge oss de anställningsförmåner som kommer med jobbet. Vi jobbar, men vi hamnar utanför systemet. Så när vi blir uppsagda har vi ingen a-kassa, inget stöd, inga rättigheter. Jag undrar vad den svenska regeringen tycker om det, fyller kompisen Zakarie i.

Otillräckliga resurser

Zakarie besökte den svenska ambassaden i Spanien innan han reste till Stockholm för att se till att han hade alla papper i ordning, att han hade rätt att jobba. Nästan alla i den överfyllda matsalen har papper, säger han. Många har utbildning i hemlandet, lång arbetslivserfarenhet och pratar flera språk. Själv är Zakarie rörmokare, ett bristyrke i Sverige. Trots det går han arbetslös, liksom de allra flesta andra som trängs i den överfulla matsalen.

Crossroads är sedan i januari en fast verksamhet inom Stockholms Stadsmission och finansieras av Stockholms stad. Mircea Budulean säger att han är tacksam för stödet som organisationen får, men att det krävs mer mycket mer resurser. Verksamheten har tvingats flytta tre gånger och till sommaren är det dags igen. Den dagliga verksamheten sköts av sex anställda åt gången. Volontärer hjälper till med det de kan, men det behövs mer resurser för att kunna anställa specialutbildad och erfaren personal, förklarar Mircea Budulean.

– Det är viktigt att samhället förstår vad som händer, att migrationen inte är något tillfälligt som kommer att ta slut. Migrationen har alltid varit en del av vår värld. Människan har alltid försökt få ett bättre liv när det inte fungerat hemma. Vi behövs. Men utan tillräckliga resurser kan vi inte hjälpa någon, säger han. 

Crossroads

Crossroads startade på projektbasis inom Stockholms Stadsmission år 2011. Sedan januari 2015 utgör Crossroads en permanent verksamhet finansierad av Stockholms stad.

86 procent av besökarna är män och 51 procent är tredjelandsmedborgare (2014), där merparten är från Nordafrika. Antalet kvinnliga besökare har ökat något under de senaste åren.