På plats i Genêve för deltagande i ILO:s 106:e arbetskonferens

I dag är ingen vanlig nationaldag för min del utan en dag då jag ägnat mig åt diskussioner om krig och fred, migration och grundläggande rättigheter i arbetslivet. Jag befinner mig nämligen i Genêve, som representant för SACO och deltagare i ILO:s årliga arbetskonferens. Under två veckor träffas delegater från arbetsgivare, arbetstagare och regeringar från ILO:s 187 medlemsländer för att diskutera och förhandla kring frågor som rör grundläggande rättigheter i arbetslivet.

ILO (International Labour Organization) bildades 1919 och firar således 100 årsjubileum om två år. ILO är ett trepartssammansatt FN-organ och är därmed unikt, genom att arbetstagare, arbetsgivare och regeringen arbetar tillsammans i dessa frågor. ILO har som grundläggande uppgift att bekämpa fattigdom och verka för social rättvisa. ILO ska på global nivå främja sysselsättning, främja arbetsförhållandena för alla arbetstagare och värna om fackliga fri- och rättigheter.

ILO:s arbetskonferens är ILO:s högsta beslutande organ och det är här som konventioner och rekommendationer arbetas fram och antas, och även som tillämpningen och efterlevnaden av konventioner och rekommendationer övervakas. Arbetet i årets konferens utförs i fyra kommittéer, där jag är Sveriges arbetstagarrepresentant i kommittén Fundamental Principles and Rights at Work (grundläggande fri- och rättigheter i arbetslivet). Diskussionerna spänner sig över ett brett område och behandlar frågor som föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, tvångsarbete, barnarbete och diskriminering.

Under dessa första dagar på konferensen har parterna; arbetstagarna, arbetsgivarna och regeringarna, lämnat sina inledande ståndpunkter i de frågor som står på agendan. Nu börjar det riktiga arbetet, en jättelik förhandling i hopp om att nå ett resultat mot slutet av nästa vecka, för att stärka dessa rättigheter.

Viktigt lyfta blicken

Det är mäktigt att sitta i ett rum med flera tusen personer från alla världens hörn,och tänka på att alla, oavsett roll, egentligen är där med samma uppdrag: att stärka och verka för de grundläggande rättigheterna i arbetslivet. Detta ligger på ett sätt ganska långt ifrån min vardag som förbundsjurist, men samtidigt inte. Det som vi tar för givet i Sverige, såsom föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, är något som saknas för hälften av världens arbetstagare.

Det är ju just dessa rättigheter som utgör grunden för vårt arbete, nämligen att vi genom att ha bildat en facklig organisation får rätten att förhandla med arbetsgivarna för våra medlemmars räkning. Likaså är tankarna på barnarbete och tvångsarbete främmande för oss, medan det är en skrämmande verklighet för andra länder. Det är därför ett viktigt arbete att lyfta blicken mot de stora frågorna och genom vårt arbete i ILO fortsätta att arbeta för att dessa grundläggande rättigheterna i arbetslivet ska gälla för alla.