Profession – med rätt att vara modig!

Att ta sig an svåra saker, att samverka och hitta nya lösningar, det innebär ofta ett risktagande. Vi vet inte svaret, vi vet inte hur det kommer att gå förrän vi har gjort det. Och vad händer då om det misslyckas? Hur modiga vågar vi vara om vi vet att media letar i diariet, om chefer är pressade och ifrågasatta? Hur är kulturen i din organisation?

Ett ord som får allt större betydelse inom ledarskap, organisation och styring är tillit. Regeringen har uttalat en önskan om att proffsen får vara proffs och att tilliten till medarbetarna ute i verksamheten ökar. Statens tillsyn ska vara mera lärande. En tillitsbaserad styrning ska ta tillvara den kompetens och erfarenhet som finns i verksamheterna.

Samtidigt har administrationen och dokumentationen sällan varit så omfattande. Dokumentationen tynger varje medarbetares vardag. En del dokumentation är nödvändig för verksamheten, för att samverkan mellan olika professioner och ansvariga ska fungera. En del dokumentation och uppföljning måste bort. 

Målstyrning blir detaljstyrning

Det som skulle vara målstyrning har blivit detaljstyrning där det som ska göras regleras, administreras och dokumenteras från början till slut. Med regelverk och manualer är manöverutrymmet minimalt; den professionella bedömningen och erfarenheten inte bara åsidosatt utan kanske också misstrodd. Proffsen får inte vara proffs. Proffsen avlövas istället sin professionella förmåga och tvingas anpassa sig till system och förenklingar.

Uppföljning och mätning görs, men materialet skickas iväg och lagras utan att det bearbetas, utan att det används för verksamhetsutveckling. En del statistik och uppföljning är kanske inte ens relevant för förbättringsarbetet. Självklart ska det som har betydelse följas upp och bli kunskap i organisationen. Problemet är den uppföljning som görs för att mota misstron.

Man måste våga rensa och säga att om en ny siffra ska tas in så måste en gammal tas bort, eller kanske flera. En ny riktlinje in och några gamla bort. Vad som ska mätas, hur det mäts och vägar för att nå rätt effekt är något som professionen måste vara med och ta fram.

"Våga göra fel"

I det senaste numret av Chefstidningen är temat ”Våga göra fel”. Vi börjar prata om hur viktigt det är att kunna misslyckas, hur chefens bemötande i de situationerna kan vara avgörande. Experter säger att chefer ska vara förebilder och att de ska be om feedback. Utan en kultur där vi kan göra fel vågar heller ingen göra rätt.

Men det är verkligen långt mellan en sådan tillitskultur och hur det ser ut i verkligheten. Om medarbetare ska få vara proffs och chefer ska bygga kultur där det är tillåtet att misslyckas, då måste dialogen med politiker se annorlunda ut än idag. Skuldöverskjutandet och syndabocksletandet måste bli ansvarstagande och ledarskap. Medias granskning påverkar förutsättningarna för både politiker och profession, men det går att göra ett val. Valet att lyssna på professionen och ge medarbetare rätt att vara modiga.

Ytterst är det politiken som ger förutsättningar för en ökad tillit, för en uppföljning med fokus på verksamhetsutveckling och förbättringsarbete. Det är politiker som kan ge i uppdrag att rensa i regelverk, som kan ta beslut som minskar administrationen och som ger professionen utrymme att använda sin kompetens och erfarenhet. Det krävs modiga politiker!