Rättigheter kan förhandlas bort

Mänskliga rättigheter måste kämpas för dagligen och redan befintliga landvinningar på området måste försvaras. Kan du verkligen vara säker på att dina rättigheter är här för att stanna?

Under de senaste åren har jag haft förmånen att hålla många utbildningar om mänskliga rättigheter, hbtq-frågor och normkritik. Alltid lika spännande och med lika givande diskussioner! Men en fråga som med tiden blivit allt vanligare utifrån omvärldens ageranden: Kan rättigheter för hbtq-personer tas tillbaka även här hemma?

Det korta svaret är ju enkelt: ja. Det är möjligt att dra tillbaka rättigheter. Allt hänger på politiska beslutsfattares klåfingrighet och inställning till rättigheten som avses. Det något längre svaret bygger på ett antal teoretiska steg på ett sluttande plan.

En tillbakagång rörande hbtq-personers rättigheter ser vi tydligt i vårt grannland Ryssland. Numera finns lagar som förbjuder att informera om homosexualitet och hbtq-personers rättigheter. Statens avsikt verkar vara att tiga ihjäl minoritetsgruppen, alternativt slå ner densamma med våld när tillfälle ges. Nya lagförslag duggar tätt i det stora landet i öster, inte sällan med en slags moralpanik i botten.

Förbjud att homosexuella får visa sig öppet är på allvar ett nytt lagförslag som utarbetats av representanter i duman. Skrämmande utveckling om det går igenom! Senast ut i raden av länder är Ukraina där parlamentet röstade ned ett lagförslag som var tänkt att inkludera sexuell läggning och könsidentitet som diskrimineringsgrund i landets arbetsmarknadslagar. En konsekvens är att detta också riskerar att förstöra relationerna och dialogen med EU om viseringsfrihet. Så starkt är deras motstånd.

Här hemma i Sverige finns rättigheter rörande hbtq-personer reglerade i lagar och grundlagar på olika nivåer. Rättighetskatalogen är inget som kan förändras över en natt, men med ett målmedvetet sinne går rättigheterna att begränsa och inskränka. Lögner, falska påståenden och ett samhälle där kränkningar och hot normaliseras är ett av stegen på vägen mot att hbtq-personers rättigheter begränsas eller tas bort. I den svenska grundlagen finns numera en spärr som gör att det krävs mer än ett enkelt riksdagsbeslut för att kunna luckra upp och dra tillbaka erhållna rättigheter. I botten finns Europakonventionens skrivningar om skydd för de mänskliga rättigheterna, men även EU:s stadga om grundläggande rättigheter är en stor plattform. Europakonventionens krav har dock inte stoppat Ryssland med flera. Huruvida FN kommer att kunna skapa en motsvarande rättighetsplattform är ännu lite oklart.

Att ifrågasätta allmänna mänskliga rättigheter verkar vara på tapeten, ofta som en motsats till jaget och MIN rättighet. Ta aborträtten. Den var på väg att inskränkas i Spanien och den är under ständig press i USA.  Den har i Sverige under lång tid varit självklar för de allra flesta av oss, men nu börjar människor och organisationer försöka begränsa rätten till abort – inte sällan med argumentet att JAG måste få välja arbetsuppgifter. Jaget är överordnat allt. Min karriär, mitt arbete, min rättighet är viktigare än en mänsklig rättighet. Låter skruvat, men en del resonerar så. Då gäller det att vara på sin vakt. Idag gäller det dina rättigheter och imorgon är det kanske mina. Om alla håller käften och ser till sin egen lilla värld, då finns det snart ingen som kan säga stopp när utvecklingen går bakåt.

Kampen för mänskliga rättigheter är som att rensa ogräs. Slår du dig till ro alltför länge så kommer ogräset att ta över. Detsamma gäller här – våra mänskliga rättigheter måste kämpas för dagligen. Allt för att de ska kunna blomma ut i all sin prakt.