Så tränar du för att undvika att få ont av jobbet

Ut och rör på dig!

Ont i ryggen, nacken, armar eller axlar av jobbet? Träning kan hjälpa, visar en rapport från Arbetsmiljöverket.

Att det är bra för hälsan med regelbunden motion vet vi förstås redan. Det minskar risken för bland annat hjärtinfarkt, stroke, diabetes och högt blodtryck. Motion kan också minska risken för belastningsbesvär av jobbet, och just träning är i fokus i en ny rapport från Arbetsmiljöverket. Syftet har varit att sammanställa kunskap om träningens betydelse för att förebygga belastningsskador i arbetslivet.

Sjukdomar och besvär från rörelseorganen är tillsammans med psykiska sjukdomar den vanligaste orsaken till sjukskrivningar som varar över 14 dagar hos både kvinnor och män i Sverige, skriver rapportförfattarna.

De med fysiskt tunga jobb drabbas hårdast

Arbetare drabbas oftare än tjänstemän av belastningsbesvär. Maskinoperatörer, byggarbetare och dem som arbetar inom omsorgen är särskilt utsatta. Men också vid alltför mycket stillasittande framför datorn kan man utveckla belastningsskador.

Kvinnor har generellt sett mer belastningsbesvär än män. Medan kvinnor får mer besvär i nacke, armar, ben och fötter, har män mer knäproblem inom vissa yrkesgrupper. Ryggont är dock det vanligaste besväret för båda könen. 

– De generella rekommendationerna vad gäller fysisk aktivitet och träning för att behålla eller förbättra hälsan är att man bör utföra antingen måttligt fysiskt ansträngande aktiviteter under två och en halv timme i veckan eller mer högintensiv fysisk aktivitet en timme och en kvart i veckan, säger Eleonor Fransson, forskare vid Hälsohögskolan i Jönköping som tillsammans med Sofi Fristedt står bakom kunskapssammanställningen som Arbetsmiljöverket beställt. 

Starka muskler behövs

Det bästa är att sprida aktiviteten över hela veckan. Varje pass bör vara i minst tio minuter. Styrketräning är viktigt. Muskelstärkande aktiviteter bör utföras minst två gånger per vecka för de flesta av kroppens stora muskelgrupper. Vilken typ av träning som är bäst för olika yrkesgrupper går inte rapportförfattarna in på. Här behövs mer forskning, konstaterar man.