Skilda världar

Det var i mitten av 1990-talet. Jag gick fortfarande på socialhögskolan när jag fick jobb på narkomanvårdsenheten i ett svårt narkotikabelastat distrikt i Stockholm. Jag var mycket ung och hade så gott som aldrig sett en narkoman förut, det enda jag hade att hålla i handen var kurslitteraturen.

Unga, tunga heroinmissbrukare. Vissa bara ett par år äldre än jag själv, med pupiller små som knappnålshuvuden. Prostitution blev plötsligt en del av vardagen, likaså kriminalitet, lägenhetsbråk och misshandel. ”Låt dig inte luras.” ”Du måste vara hård.” ”Ger du dem lillfingret tar de hela handen”, varnade välvilliga kollegor. Visst var detta vid en ytlig betraktelse sant, det sociala arbetet liknade tidvis en katt och råtta lek, men det fanns berättelser bakom. Berättelser som ofta vittnade om en outhärdlig smärta under en bräcklig personlighet som iscensatte flykten från verkligheten.

Dokumentärfotografen Kent Klich tar oss med in i heroinistens värld på sidan 14. Beths liv visar en verklig bild av missbruket. Beth växte upp med en mamma som lånade ut henne till män. Detta pågår när Beth går i lågstadiet. Som 17-åring prostituerar hon sig ”frivilligt” för att mamman, fastern och några män ska få pengar till öl. Hon utvecklar ett tungt heroinmissbruk. Beth har hela sitt liv sökt sin mammas kärlek, men aldrig fått den.

Vi behöver större kunskap om bakomliggande processer till varför barn och unga med missbrukande föräldrar utvecklar psykosociala problem, skriver forskaren Peter Larm i sin artikel på sidan 28. Under min tid på narkomanvårdsenheten hade jag ett nära samarbete med min kollega på barn- och familjeenheten kring en ung amfetaminberoende mamma. Tillsammans utvecklade vi ett helhetsperspektiv och kunde tack vare det skapa tryggare ramar runt familjen. En kommun som idag kommit långt i sin strukturerade samverkan mellan enheterna inom socialtjänsten är Tyresö. Barnets behållning av samarbetet får vi veta mer om på sidan 42.

Jag och heroinmissbrukarna befann oss i skilda världar med olika slags logik. Jag skulle inte överleva en vecka i heroinistens värld – och heroinisten skulle inte överleva i min. Missbruket hjälper mer eller mindre till att ändra verkligheten, beroende på dess art och hur allvarligt det är. Missbrukarens egen upplevelse av sin existens är därför nödvändig att lyssna in och respektera för att lyckas nå någon form av social förändring.