Skolan

Förändringen har skett de senaste tre åren. Det har blivit mer stressrelaterat plugg i årskurs nio och en svårhanterlig oro inför gymnasiet. 15-åringarna känner oro inför att klara prov och att de inte ska komma in i samhället och få jobb.

Genom att blotta sina själar på internet kan ungdomar förmedla sina känslor och allt som pågår. De kan ta del av och gå in i varandras innersta i en pågående process. Man vill höra till men samtidigt vara unik.

Under början av 2000-talet skapade ungdomarna sin egen benämning på känslan av utanförskap. Man kan känna sig, kalla sig eller anklaga någon för att vara emo.

Emo är en ungdomsstil som kommer från musiken. Dess svarta, existentiella uttryck tycks sammanfatta hur många känner sig; lite deppig, annorlunda och vid sidan om. Overklighetskänslor som grundar sig i känslan av att inte passa in i omgivningen.  Emo är just en förkortning av emotionell. Man är unik och vågar visa sina känslor. Emo har blivit ett begrepp som för vissa har en negativ laddning medan det för andra har en positiv betydelse. Självvalt kan det stå för känslan av att vara speciell och forma sitt eget öde. Icke självvalt står det för människor som inte hör till.

Emo-begreppet har lämnat ett spår av att det är lite mer okej att känna sig off-line med tillvaron, att befinna sig i ett utanförskap, vare sig det är självvalt eller inte. De som har avvikande intressen eller extrema åsikter och värderingar hittar lätt och snabbt en gemenskap genom sociala medier. De känner sig inte riktigt lika ensamma som tidigare.

I Sverige har vi bestämt att alla barn och unga ska gå i skolan. För eleverna innebär det att de måste delta i den kultur och den miljö som skolan innebär. De måste tillbringa större delen av sin vakna tid tillsammans med jämnåriga de inte själva valt. Det finns de som inte kommer till skolan över huvud taget, och det finns de som kommer dit men inte deltar i alla lektioner.

Frånvaro kan ha många orsaker; allt från mobbing till undermåliga lärare och miljöer gör att eleven håller sig borta. Eleven utmanar vår idealiserade bild av barn som fogliga lugna och snälla, men i grund och botten kan det handla om tämligen sunda reaktioner på en bristande skola. Skolk kan förstås också handla om ett underfungerande i vardagen med riskfyllt levnadssätt och normbrytande beteenden. När skolan inte är särskilt viktig. Det är beteenden som brukar vara betydligt lättare att prata om eftersom det är eleven som blir syndabocken. Slutligen finns en grupp barn som inte går till skolan av andra orsaker och där gränsen är suddig. Barn som till exempel varit sjuka länge och som har svårt att komma tillbaka. Eller barn som måste ta hand om föräldrar som inte klarar sig själva, behöver sällskap eller lever i missbruk. Det kan vara oerhört starka krafter som driver människor och det kan vara omöjligt att dra gränsen.

En del elever har satt i system att komma sent på lektioner. Om skolan inte tydligt förmedlar att det inte är okej kan det fortgå hela skoltiden. Kerstin A Hägglund berättar att sen ankomst blir allt vanligare då eleverna tycks komma i säng allt senare. Många unga sitter uppe på nätterna online med andra, spelar spel och följer sociala kommunikationer och relationer. Skolan ser trötta elever som tycker det är många prov. Många har lättare att ge upp i dag, de är inte vana vid att kämpa, de är inte vana vid krav. Däremot är de tränade i att trycka på en knapp och så är de on-line. I årskurs nio handlar det om elever som tappat motivationen att orka med det allra sista för att ta sig ur grundskolan.

En grupp som nästan alltid glöms bort är barn som är intelligentare än genomsnittet och högpresterande. Inte därför att de vill vara bäst, utan för att skolkraven är låga i förhållande till deras kapacitet. Tyvärr blir skolan inte en spännande plats och utmaning för dem. Två procent av befolkningen beräknas vara högt begåvade, så det är ett stort antal elever det handlar om.

Det går alltså inte att tala om skolk och skolfrånvaro som enhetlig faktor och hitta en direkt orsaksförklaring. Ibland får man vara nöjd med det även om det är en rejäl utmaning för oss som är vana att leva med termer som orsak och verkan. Men det går att jobba med elevens situation ändå.

I detta nummer får du veta mer om vilka faktorer som gör det svårare för elever i skolan idag, och hur vi kan hjälpa ungdomarna. 

Pia Sandström