”Socialt arbete har alltid varit kvinnodominerat”

Det är anmärkningsvärt att inga andra partiledare än Gudrun Schyman har skrivit en replik på vår debattartikel som var införd i SvD på World Social Work Day den 20 mars. En dag som uppmärksammas runt om i världen, i Sverige genom ett stort arrangemang i Stockholm där idéhistoriker och samhällsvetare föreläste om det sociala arbetets historiska utveckling. Bakgrunden är en helt ny forskningsantologi om det sociala arbetets utveckling vars syfte bland annat är att räta ut många vrångbilder. Det skriver Heike Erkers i Svenska Dagbladet i dag. 

Det är glädjande att Feministiskt Initiativ antar utmaningen om en socialpolitisk vision men Schyman hävdar felaktigt att: "En förbisedd fråga är att socialt arbete gått från ett manskodat till ett kvinnokodat yrke. När professioner feminiserats sjunker statusen."

Detta stämmer inte, socialt arbete har alltid varit ett kvinnodominerat yrke. Det gäller både i 1800-talets filantropiska föreningar och i de socionomutbildningar som startade i Sverige 1921. Visserligen fanns det en liten socialkameral/förvaltningslinje fram till 1977 med dessa förvaltningsutbildade gick till andra uppgifter inom kommunerna. I dag finns dessa linjer på andra institutioner inom universiteten.

Schyman föreslår också fler platser för barn och unga inom psykiatrin. Detta är ett märkligt socialpolitiskt förslag då det i praktiken innebär att individualisera och medikalisera unga människors ofta mycket adekvata reaktioner på bristande sociala sammanhang och relationer. Det rimmar illa med Schymans betoning av hur rådande system och strukturer skapar problem. Önskvärt vore att istället föreslå verksamheter med fokus på sociala faktorers påverkan på enskilda människors mående och agerande

Schyman påstår vidare att "människor och grupper halkar inte efter."  Också detta uttalande ställer vi oss tvekande inför mot bakgrund av att hushållens disponibla inkomster kontinuerligt har ökat under 2000-talet och de allra flesta har fått det ekonomiskt bättre år för år.

Däremot har riksnormen för försörjningsstöd, för att ta ett exempel, inte haft samma ekonomiska utveckling och härav har de som uppbär socialbidrag halkat efter i inkomstutvecklingen. Detta är ett välkänt faktum som Schyman mycket väl bör känna till. 

Avslutningsvis ställer vi åter frågan, hur ser övriga partiledare och dess parti på den sociala frågan: på visioner och på praktiskt genomförande? Vi väntar på svar.

Susanna Alakoski, författare

Yvonne Ahlström, socialpolitisk strateg SSR

Erik Andren, vd Iris Utvecklingscenter

Pia Björking Petersson, ordförande/Kommunombud/Huvudskyddsombud

Eva Edberg, författare

Maud Edgren Schori, fil.lic. i socialt arbete

Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR

Majen Espvall, professor i socialt arbete

Carin Flemström, socionom

Marcus Herz, docent i socialt arbete

Helena Hoppstadius, doktorand i socialt arbete

Carina Håkansson, grundare av Det utvidgade terapirummet

Philip Lalander, professor i socialt arbete

Johan Oljeqvist, vd Fryshuset

Alexandru Panican, ordförande för Förbundet för forskning i socialt arbete 

Daniel Riddez, vd Magelungen Utveckling

Tapio Salonen, professor i socialt arbete

Ove Sernhede, professor i barn o ungdomsvetenskap

Michaela Sjögren Cronstedt, Musketörerna i Rågsved

Sofia Smolle, doktorand i socialt arbete

Hans Swärd, professor socialt arbete

Johan Öberg, advokat