Socionomers yrkesidentitet - en framgångssaga med många utmaningar

Den 11 september ordnade Akademikerförbundet SSR och Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet ett halvdagsseminarium om socionomers yrkesidentitet med forskare, arbetsgivare, yrkesverksamma och representanter från förbundet.

”Stoltheten jag kände under examensdagen byttes under sommaren till tvivel över vad jag egentligen kunde”. Orden kommer från Anna Lilliér, den socionom som under Akademikerförbundet SSR och Stockholms universitets seminarium ”Yrkesidentitet som socionom” gav sin bild av övergången från socionomstudent till yrkesverksam. Under tre timmar gavs olika perspektiv på vad yrkesidentitet är och vad den innebär för socionomer. Forskare, yrkesverksamma, arbetsgivare och förbundet gav sin bild av hur det ser ut och hur det borde vara.

Peter Dellgran, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, beskrev att socionomyrket ur ett 100-årsperspektiv är en framgångs saga. Professionen har gått från att vara ideellt obetalt arbete till att bli ett yrke som kräver högskoleutbildning, som fått särskild examenstitel, etiska koder och som idag bygger på vetenskaplig kunskap. Yrkesidentitet anser han vara en knixig fråga eftersom det består av många faktorer: Vad är det vi kan som ingen annan kan? Varför finns vårt yrke? Varför behövs vi? Vad får vårt arbete för resultat? Det vi ser väldigt mycket av idag är ett löpande balanseringskrav mellan hur socionomer vill arbeta och de förutsättningar som ges för att kunna arbeta just så vilket leder till ett ”professionellt skav”.

Lisa Kinnari, avdelningschef inom Stockholms stad lyfte problematiken i att väldigt få socionomer är anställda som just det. Istället anställs man som socialsekreterare, kurator, behandlare, handläggare, utredare, biståndsbedömare, LSS-handläggare, frivårdsinspektör mm. Legitimationsyrken anställs ju med samma titel som de examineras till.

Tommy Lundström, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, menade att en yrkesidentitet inte är så lätt att förändra speciellt inte när det gäller generella kunskaper.

Alla medverkande var överens om att trots yrkets framgångssaga tyngs vi fortfarande av arvet från fattigvården. I USA har socialarbetaryrket höjt sin status i takt med att man lämnat arbetet med fattiga och specialiserat sig mot psykoterapi utfört i egna företag. Även om det inte är en utveckling som vi vill se för alla socionomer lyfte många behovet av möjlighet att kunna utvecklas inom yrket där specialistsocionomer är en väg.

Anna avslutade sin del av seminariet med att läsa upp beskrivningar hon fått in från yrkesverksamma socionomer om vad som är specifikt för socionomers kunskap. En av alla kloka beskrivningar hon fick in är den här: ”Vi är skolade att se hela människan och hela hens sammanhang. Från det intrapsykiska till det mellanmänskliga. Det lilla sammanhanget och det stora politiska perspektivet. Att se hur det hänger ihop och därför verkligen kunna möta människor där de befinner sig, på alla nivåer. utifrån detta , att vi ser holistiskt på människan, är vi proffs på att stärka individen i att hitta vägar att själv påverka sitt liv, istället för att bli offer eller få skuld."

Veckan efter seminariet berättade en lärare från en annan utbildningsort som rest till Stockholm med en grupp studenter att eftermiddagen hade varit en efterlängtad kontrast mot den pågående krisen i socialtjänsten. Det gav studenterna en inblick i att arbetet som socionom är fantastiskt på olika sätt oavsett om du arbetar med myndighetsutövning, som skolkurator eller i en stödjande dagverksamhet. Att skapa en identitet som generalist är en utmaning och vi olika aktörer har alla ett jobb att göra för att bidra till att socionomer idag och i framtiden tydligare vet vad som är deras specifika yrkesidentitet.