Spännade debatt om leg. psykoterapeuter i kommunal regi!

Var på socionomdagarna idag och kunde inte låta bli att gå på Titti Fränkels seminarium som jag sammanfattar "psykoterapeuter i kommunal regi, är det ett problem?". Socialstyrelsen var inbjuden för att klargöra frågan, och frågan är om jag blev något klokare?!

Nåväl, jag kan konstatera att alla är överens om att den som bedriver hälso- och sjukvård omfattas av de krav som ställs på journalföring och upprättande av vårdorganisation. Självklart måste patientsäkerheten sättas främst: Bedrivs hälso- och sjukvård är det inte avgörande inom vilken sektor utövaren befinner sig utan om hälso- och sjukvård faktiskt bedrivs. Det vill säga vad görs, inte vem som är huvudman för görandet.

Dock kan tolkningen av lagstiftningen bli problematisk om man "problematiserar frågan". Helt plötsligt kan det bli avgörande vem  som utför en insats utanför hälso- och sjukvården – i detta fallet inom socialtjänstens regi. Om jag spetsar till det kan problem uppstå när en legitimerad psykoterapeut "använder sin kunskap som medföljer legitimationen" i ett vanligt "socionomsamtal". Patientdatalagan säger nämligen att en legitimerad psykoterapeut är hälso- och sjukvårdspersonal.

Dock, om vi sansar oss, är ju inte en legitimerad psykoterapeuts göranden alltid hälso- och sjukvård. Eller blir det det? Nej, även där var alla överens till slut, även om vägen dit var slingrig och snårig i mitt tycke. Ska jag sammanfatta det hela så landar det på den legitimerade att bedöma när man använder sin "legitimerade kunskap" och utför insatser som ligger inom hälso- och sjukvården. 

Flera av åhörarna ställde frågan "hur kan man urskilja många års arbete och erfarenhet och utbildning från  legitimationen"? Väljer man att inte ta ut sin legitimation kan man gå mycket längre, det vill säga till och med utföra visst "hälso- och sjukvårdsarbete". Kan det vara detta som varit lagstiftarens intention?  Visst måste väl en kommun kunna utbilda och  anställa legitimerade psykoterapeuter för vad som typiskt sett kan betraktas som verksamhet och insatser inom socialtjänstlagen. Verksamhet inom socialtjänstlagen avser normalt sett inte hälso-och sjukvård!  

Kunskapen behövs och är efterfrågad. Men kommunerna vill inte bli påtvingade att bli vårdgivare för något man inte har för avsikt att bedriva. Däremot ställs det krav på att individen, den legitimerade, att  ha koll på att hen inte utför något som är att betrakta som medicinsk utredning eller behandling. Stora krav ställs därigenom på individen. Jag vill därför slå ett extra slag för förbundets uppmaning till kommuner att upprätta tydliga mål och beskrivningar för den verksamhet som bedrivs.

Jag ser fram emot att Socialstyrelsen hörsammar förbundets uppmaning att ta fram riktlinjer som kan hjälpa såväl terapeuten som kommunen i att hitta rätt, att inte göra fel. Hjälp till att urskilja nyanserna i gråzonen! Målet måste ju vara att kommunerna kan känna sig trygga i att bedriva kvalitativa verskamheter med god kompetens och att våra duktiga terapueter kan vara med och bidra med sin kunskap i kommunal verksamhet!