Standardisering – utveckling eller hot mot det sociala arbetet?

Två person går ner för en grönskande backe i solen.
Podcast

I vårens sista socialtjänstpodd berättar Mikael Skillmark, lektor i socialt arbete på Hälsohögskolan i Jönköping om hur standardisering i socialtjänsten uppfattas av socialsekreterare. Mikael har undersökt hur man har infört utrednings- och bedömningsinstrumen BBIC, FREDA och SARA i socialtjänstens verksamhet.

För att studera det har han intervjuat socialsekreterarna innan och efter att de har använt sig av instrumenten. Syftet har varit att ta reda på vad innebär införandet för socialsekreterarna? Vad innebär det för svårigheter och möjligheter? Vilken roll spelar de i arbetet och vilken roll bör de spela? 

Rätt förutsättningar krävs

När det gäller BBIC så säger de socialsekreterare som Mikael intervjuat att det inte är försvarbart att utredningar av barn och unga inom socialtjänsten har sett så olika ut och gjorts på så olika sätt. De menar att syftet med BBIC är bra samtidigt som införandet har ökat den administrativa bördan. Mikael säger att den potential som finns i de här instrumenten riskerar att gå förlorad för att socialsekreterare inte har förutsättningarna att använda dem på rätt sätt. Finns det tid för att träffa barn och deras familjer flera gånger och reflektera däremellan så är BBIC en hjälp i arbetet som kan stärka rättssäkerheten och bättre belysa utsatta barns behov. När förutsättningarna inte finns så tvingas socialsekreterare ta genvägar och mer använda instrumentet för att de måste. BBIC har ju tagits fram av Socialstyrelsen som också drivit på implementeringen och som utbildar de som utbildar i hur instrumentet sak användas. Att BBIC blivit så kritiserat och diskuterat menar Mikael har att göra med att det är ett väldigt omfattande utredningsinstrument som påverkar väldigt många socialarbetare. Men farhågorna om att relationen mellan brukare och socialarbetare kommer att påverkas negativt har funnits även vid införande at andra instrument.

Skillnad mellan olika verksamheter

Bedömningsinstrumenten FREDA och SARA används i socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor. Mikael ser stora skillnader mellan införandet av BBIC respektive FREDA och SARA. Inom myndighetsutövning av barn och unga arbetar ofta socialsekreterare som är nya i yrket och som ofta inte upplever att de får tillräckligt med stöd för att introduceras i arbetet. Socialsekreterarna som arbetar med våldsutsatta har ofta lång erfarenhet som har byggt upp verksamheterna de arbetar inom. De har bestämt vilka utrednings- och bedömningsinstrument som ska användas och hanterar dem mer som en av många kunskapskällor i utredningen. 

Professionen är aktiv i införandet

Socialsekreterare måste vilja, kunna och förstå varför de ska använda standardiserade instrument för att de ska kunna fylla sitt syfte. Man behöver ha ledningens stöd och få möjlighet att diskutera vad konsekvenserna av användandet blir inom arbetsgruppen. Om man ska kunna förklara för brukare varför de ska besvara en mängd frågor från ett formulär så måste man också som socialsekreterare förstå det själv. När man tittar på tidigare forskning framstår det som att socialarbetare är passiva mottagare av standardiserade instrument. Det menar Mikael är helt fel. Hans forskning visar att socialarbetarna är engagerade och drivande i införande av manualbaserade metoder. De ser ett behov av mer lika tillvägagångssätt i arbetet, att vi kan följa att människor får rätt insatser för sina behov. Införandet av standardiserade instrument har också varit en möjlighet för socialsekreterare att få alternativa karriärvägar och utvecklas i sin profession. Man får ingå i nätverk med metodstödjare från olika kommuner och utveckla sin kompetens i att vara ett stöd för sina kollegor. Men om man inte får rätt stöd, om socialsekreterares arbetsbelastning är för hög, om man inte förstår syftet med användandet då kommer användandet bli mer av att bocka av ett antal frågor snarare än ett stöd i att kunna utföra arbetet på ett bättre sätt. Så svaret på frågan om standardiseringen är ett hot eller en möjlighet så svarar Mikael att det beror på om förutsättningarna finns. Sen måste det också finnas insatser som möter behoven hos de som söker hjälp hos socialtjänsten.