Tema barn: Hon vet hur socialtjänsten blir bättre

Som barn fick Sanna Syeda hjälp av socialtjänsten. Nu utvecklar hon deras arbete i Sollentuna kommuns brukarråd.

– Många erfarenheter är ärrande. Att vara inne i soc är ganska traumatiskt även om det är bra. Även om socialsekreterarna vill väl är det inte alltid en bra upplevelse, säger Sanna Syeda. 

Hon har varit i kontakt med socialtjänsten på olika sätt sedan hon var tio år och är med i Sollentuna kommuns brukarråd Unga röster i soc sedan starten 2014.

– Vi har våra erfarenheter, både bra och dåliga, som gör att vi kan komma med förslag på förbättringar. 

Det var för snart tre år sedan som politikerna i Sollentuna klubbade igenom ett förslag om att det skulle tas fram en modell för direktkommunikation med barn och unga som placeras i familjehem eller på ungdomshem. 

Utgångspunkten var att barn ska ha rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör dem. Det står i barnkonventionen. Men det är inte alltid det fungerar i praktiken, vilket Sverige har kritiserats för av FN. 

Uppdraget att ändra på det i Sollentuna kommun gick till processledaren Maja Hagström som tidigare arbetat som socialsekreterare i kommunen. Tillsammans med några ungdomar som antingen var eller hade varit placerade utformade hon Unga röster i soc – ett namn som ungdomarna själva kom fram till. 

De träffas vid fyra tillfällen per termin. Vid två av dessa diskuterar de konkreta ämnen som till exempel utslussning eller behov av information, och vid de två andra följs diskussionen upp med samtal med politiker och chefer inom socialtjänsten.  

– Det är ungdomarna som är experter på att vara placerade och det märks när vi pratar. Ställer man väl frågorna finns mycket tankar och åsikter. Det här hjälper oss att hålla barn- och ungdomsperspektivet levande hela tiden, säger Maja Hagström.  

Sanna Syeda är glad att kunna bidra med sina erfarenheter och uppskattar att träffa andra ungdomar i samma situation.

– Det är inte bara så att vi berättar våra åsikter och så händer inget. Poli-tikerna lyssnar när vi träffar dem och ibland ändras saker, säger hon.

Till exempel har ungdomarna gjort en lista på saker de tycker är bra eller mindre bra när de placeras hos en ny familj. Den ska nu delas ut som vägledning till personer som tar emot placerade barn och ungdomar. Socialtjänsten arbetar också aktivt på olika sätt för att förbättra informationen till barnen och ungdomarna själva. Att informationen många gånger inte är tillräckligt tydlig är en problem som brukarrådet anser är mycket viktigt att lösa. De önskar en hemsida med tydlig information om bland annat vart man kan vända sig om ens socialsekreterare inte går att få tag på, ett nödnummer vid akuta situationer, vilka rättigheter man har som placerad och vad som gäller vid en tvångsplacering. 

– När jag tänker på hur det varit för mig när jag inte haft tillräcklig information, eller hör de andra ungdomarnas berättelser så inser jag att tydlig information kan vara skillnaden på liv och död, säger Sanna Syeda.

Maja Hagström upplever att hennes kollegor är positiva till Unga röster i soc och att de uppskattar att höra ungdomarnas åsikter. Det har också framkommit i en utvärdering som FOU-Nordväst har gjort. 

Men allt går inte som en dans. Att hitta fler ungdomar till brukarrådet är inte det lättaste. Dels ska ungdomarna vilja vara med och känna att det är rätt forum för dem, dels ska socialsekreterarna hinna prata om rådet med ungdomarna. En del ungdomar är dessutom placerade långt ifrån Sollentuna kommun och kan inte ta sig till mötena. Hittills har mellan två och fem ungdomar varit med vid de olika tillfällena. 

Chenour Mohammad Amin är handläggare på placeringsenheten. Hon tycker att rådet är ett bra sätt att låta ungdomarna komma till tals, men att det är synd att inte så många är med.  

– Det finns saker som man som handläggare inte tror är viktiga, men som kan göra skillnad för ungdomarna. När jag har tagit del av det de pratar om förstår jag hur viktiga vi är för de här ungdomarna. Det är ett sätt att vilja jobba kvar i tunga ärenden, säger Chenour Mohammad Amin. 

Maja Hagström vill gärna hitta olika sätt att presentera ungdomarnas åsikter och tankar för politiker och chefer. Därför har de bland annat skrivit ned sina upplevelser på färgglada, handskrivna lappar som nu hänger i korridoren utanför socialchefens kontor. De har gjort filmer där de illustrerar och berättar om sina erfarenheter av att vara placerad, som sedan visats för politiker, chefer och alla anställda som hanterar barn och unga inom socialtjänsten i Sollentuna. Ungdomarna fick sedan återkoppling på vilka tankar och känslor deras filmer väckt och hur de vuxna skulle ta med sig detta in i sina respektive yrkesroller. 

– En del saker ungdomarna påpekar är socialsekreterarna medvetna om och försöker ändra på. Ungdomarnas röster kan hjälpa dem att driva på det eftersom de pratar utifrån egna erfarenheter, säger Maja Hagström.

Både hon och Sanna Syeda anser att det är bra att brukarrådet är på kommunal nivå så att erfarenheterna hela tiden kan kopplas till kommunen och inte kan avfärdas som något som händer någon annanstans. Maja Hagström hoppas att fler kommuner kommer att starta något liknande och att det i framtiden ska finnas någon form av nationell samordning som kan driva förslag på lagförändringar. Men det allra viktigaste är att arbetet med ungas röster inom socialtjänsten fortsätter.   

– Det är väl investerade pengar. Ungdomarna får sina röster hörda och får träffa varandra. Och vi inom socialtjänsten får veta hur vi kan bli bättre och vad vi gör bra.

Text: Sally Henriksson

Ur magasinet Akademikern nummer 4/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se

Läs mer!