Tema integration: Han spelar roll

Körkort, praktikplats eller en självvald fritidsaktivitet. I Skellefteå har man konkreta mål för ensamkommande ungdomars integration.

– Vi ska finnas med och delta i ungdomarnas fritidsaktiviteter som om de hade haft vårdnadshavare. Det är viktigt att man säger ”hej, det är vi som har omsorgen om den här killen”.

Orden är Kalle Jakobssons. Han är enhetschef för Pandora, ett boende i Skellefteå som hyser åtta ensamkommande pojkar i tidiga tonåren. Han tycker att en av de viktigaste faktorerna för att lyckas väl med ungdomarnas integration är att ge dem rätt förutsättningar i närsamhället. Det kan handla om att jobba aktivt för att hitta knytpunkter och skapa ett gott klimat i kontakten med föreningar, andra organisationer och med skolan. Som behandlingsassistent behöver man vara med och göra sig tillgänglig vid de första träningarna eller aktivitetstillfällena, menar han. Visa både barnet och dess omgivning att man finns där.

– En aktiv fritid är avgörande, både för att integrationsarbetet ska lyckas och för ungdomarnas hälsa. Särskilt när handläggningstiderna för att få asyl är så långa som i dag. Det gäller att se till varje persons intressen så gott det går, säger Kalle Jakobsson. 

Skellefteå kommun har lång erfarenhet av att ta emot ensamkommande flyktingbarn. I början av 2000-talet var man ett slags pilotkommun för modellen att socialtjänsten, och inte Migrationsverket, skulle driva boenden för de flyktingbarn som kom till landet utan sina anhöriga. Sedan dess har kommunen varit en av dem som tagit emot flest ensamkommande i förhållande till folkmängd. 

Den kompetens kommunen byggt upp genom åren och de lärdomar man dragit har kommit väl till pass nu. När antalet ensamkommande ökade drastiskt i höstas fanns redan ett bra utbud av möjligheter till boenden och en beprövad modell för integrationsarbetet.

– Det var verkligen roligt att se hur det fungerade, även i den här utmanande situationen, säger Carina Mörk Lidgren, enhetschef på barn- och ungdomsenheten i Skellefteå kommun. 

Just nu är det i princip fullt på alla boenden och familjehem. Ungefär 250 ensamkommande barn bor i kommunen och av dem har 83 permanent uppehållstillstånd medan resten väntar på asyl. 

När ett barn kommer ska inställningen vara att det kan komma att bli en ny kommunmedborgare, betonar Carina Mörk Lidgren.

– Därför satsar vi allt redan från första dagen. De hamnar inte i något vänteläge. 

Målet är att de barn som kommer ska vilja stanna, jobba och bilda familj i kommunen. De ses som en tillgång för kommunen, inte ett problem. Och de som arbetar med integrationen ska se de unga som kapabla och starka och inse att barnen kan och vill ta ansvar och utvecklas. Det är ett förhållningssätt som kommuniceras tydligt, både till barnen och gentemot deras omgivning. 

– Jag tror att det är jätteviktigt. Vi erbjuder barnen samma saker som andra barn erbjuds. Men de som är ovana vid att ta emot barn som flytt vill gärna prata om att de kan vara traumatiserade och att man behöver ta in annan personal för att kunna ha barnen hos sig. Då är vi väldigt tydliga med att barnen kan ha särskilda behov, men dem tar vi hand om. De ska ge dem ett bra kollo eller ett bra feriejobb, fortsätter hon.

Det finns en övergripande integrationsplan för kommunen. Därutöver har man utarbetat en modell utifrån tidigare erfarenheter med konkreta mål som att barnen ska kunna simma, ta körkort, ha en praktikplats eller en självvald fritidsaktivitet inom en viss tid. För att lyckas med allt detta krävs samverkan.

– Det kan inte bara vara socialtjänsten som jobbar med barnen. Hela kommunen måste samarbeta. 

I Skellefteå är också många föreningar bra på att jobba aktivt för att få med ungdomarna, tycker Carina Mörk Lindgren. De bjuder in nyanlända till fotbollsmatcher och kontaktar själva kommunen för att se vad de kan göra. 

– Jag tror att det beror på att många ungdomar har krattat vägen genom att visa att de är duktiga, ambitiösa och vill vara med. De har ett gott renommé.

För pojkarna som bor på Pandora är dagarna fyllda av skola, läxläsning och fritidsaktiviteter. En ganska vanlig vardagssituation för tonåringar alltså, även om personalen stöttar lite extra kring skolarbetet. Här får ungdomarna bo från att de kommer till landet tills de är 21 år gamla. Kommunen är mån om att de ska slussas ut på ett bra sätt och därför får man bo kvar på frivillig basis även efter 18-årsdagen. Dessutom finns verksamheten ”18+”, en stödinsats som erbjuds alla ensamkommande barn som behöver det via socialtjänsten. 

På Pandora görs uppföljningar om vad som är bäst boendeform för killarna var sjätte månad, liksom av vad man gjort för dem det föregående halvåret. Här jobbar åtta behandlingsassistenter och varje pojke har två kontaktpersoner i personalen som är extra engagerade i just hans mående och målsättningar.

Kalle Jakobsson påpekar att även om det finns en individuell genomförandeplan för alla, att varje person ska ha en god utveckling och lära sig väldigt mycket, så är omsorgsbiten en lika viktig del. Personalen ska finnas som ett stöd när tankar och känslor kring familjen som inte finns där kommer upp. 

– Man måste våga göra sig tillgänglig. Även om man inte kan göra något åt situationen kan man finnas där och lyssna.

Han håller med Carina Mörk Lidgren om att det är viktigt att ha ett friskhetstänk i grunden. Om man kan tala om en gemensam faktor hos de ensamkommande barnen så är det att de är drivna och har mål. Det gäller att pusha dem framåt genom att ge dem ansvar och möjligheter, se vad de kan och jobba vidare på det.

– Ett kvitto på att vi har lyckats i vårt arbete är att vi ser att ungdomarna mår bra, också i sammanhang utanför boendet. Att vi ser att de är på gång.

Text: Karin Persson

Ur magasinet Akademikern nummer 3/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se

Läs mer i tema integration: