Tema rättvis rekrytering: Kvinna på heltid

I glappet mellan två konsultuppdrag gled Lisa Olsson över från man till kvinna. Det tog längre tid att komma ut på jobbet än privat.

"Grattis till det nya personnumret!” Så stod det på en lapp som en granne lade i Lisa Olssons brevlåda efter att hon bytt kön från man till kvinna och blivit porträtterad i Helsingborgs Dagblad. Tidigare hade butiksbiträdena i den lokala matbutiken, som följt hennes yttre förändring under hormonbehandlingen, kommit fram och sagt att hon var cool och häftig. 

– Det har varit överraskande enkelt för mig. Där tillhör jag inte normen. Många mår dåligt på olika sätt, får social fobi, ångest eller blir deprimerade, på grund av omgivningens reaktioner. Jag har haft styrka att ta den plats som jag anser att jag förtjänar, säger Lisa Olsson.

Hon sitter rakryggad och elegant i svarta pumps, skjorta och svart kjol. Det långa blonderade håret vågar sig ner mot topparna. Därute, utanför Arbetsförmedlingens låga byggnad i vitlaserat tegel, strålar solen över Halmstad. Lisa Olsson har precis blivit befordrad till sektionschef för etableringsuppdraget, där nyanlända får hjälp att komma i jobb eller börja plugga.

– Jag använde faktiskt min transbakgrund vid min första intervju på Arbetsförmedlingen för 4,5 år sedan, att den kunde vara bra att ha med sig i arbetet. Jag kan relatera till hur det är att ha det svårt och att genomgå en lång process, men jag vet också att det kan bli bättre.

Lisa Olsson visste tidigt att något inte stämde. Men det skulle ta henne 30 år att komma på vad. När hon väl gjort det gick det snabbt. Ett halvår efter att tanken dök upp levde hon som kvinna på heltid.

– Många bråkar med sig själva i många år och försöker övertyga sig om att de lever i rätt kropp. För mig var insikten mer en lättnad. 

– Jag upplevde att jag hade en kvinnlig identitet, när jag levde som man kändes det mer som att jag transvestitade. 

 

I början levde Lisa Olsson som kvinna privat och som man på jobbet. Hon var anställd på ett konsultbolag och hyrdes ut som IT-konsult till andra företag. Det kändes svårare att testa sig fram med könsidentiteten på arbetet än på fritiden.

Till slut bad hon sin chef om ett samtal, i enskilt rum. Chefen blev orolig. Vad hade hänt? Var det cancer? Hon blev lättad när det bara visade sig handla om att Lisa Olsson ville klä sig i kvinnligt kodade kläder och äta hormoner som fick anletsdragen att mjukas upp och brösten att växa.

– Min chef var förstående och kompetent inom jämställdhet och diskriminering. Samtalet handlade mer om hur vi skulle kommunicera förändringen till uppdragsgivaren. Det fanns en risk att
jag kunde bli av med uppdraget.

I övergången mellan två konsultuppdrag gled hon över till att vara Lisa även på arbetstid. Varken då eller senare har hon fått några negativa reaktioner i arbetslivet. Däremot upplevde hon de digitala HR-systemen som ett problem innan hon fick ett kvinnligt personnummer. 

– Varje gång du identifierar dig eller uppger personnumret så kommer könet upp. Det blir tydligt i affärssystem, särskilt som anställd. Det stod Lisa Olsson och så ”man” under eftersom datasystemet tar könet från personnumret. Det kändes inte bra att chefer och personalare hade tillgång till den informationen. Jag vill inte skylta med min bakgrund hur som helst eftersom man inte vet vem som kan reagera negativt.

 

Att omgivningen kan reagera negativt har hon sett genom sitt engagemang i styrelsen för Antidiskrimineringsbyrån och som ordförande för RFSL i Helsingborg. Dit kommer många trans-
personer som inte har fått ett lika bra bemötande som hon, utan som inte får jobb, blir dåligt bemötta på intervjuer eller känner sig utanför på arbetsplatsen.

– Ibland sägs det rakt ut vid intervjun att det är könsidentiteten som är problemet, men tjänsten kan även gå till någon med lägre kompetens. Det kan också vara väldigt jobbigt att genomgå transversionen samtidigt som man arbetar, det kommer smaklösa kommentarer och viskas i bakgrunden. Många känner att de får stå ut så länge att de, när de är färdiga, flyttar till en annan del av landet.

Men det är också den välspridda, negativa bilden av hur det är att vara trans-
person som fått Lisa Olsson att engagera sig. 

– Jag vill visa att du inte behöver må dåligt och att ett bra liv är möjligt. 

 

I sitt arbete med etableringsuppdraget på Arbetsförmedlingen möter hon en annan utsatt grupp: nyanlända som diskrimineras på grund av etnicitet. Trots hög utbildning och erfarenhet får många inte jobb inom sitt kompetensområde, en del med svåra namn kallas inte till intervju och det finns en misstänksamhet mot utländska utbildningar. 

– Det är slöseri med resurser och människoliv. Här har vi arbetsbrist bland högutbildade och samtidigt en stor högutbildad arbetskraft som tvingas ta lågkvalificerade jobb. 

Arbetsförmedlarna ligger på och informerar.

– Vi får en del respons från företag men det tar stopp snabbt och händer inte så mycket. Det är mest idéburna organisationer som engagerar sig och vill hjälpa till att få ut nyanlända på arbetsmarknaden.

Hennes egen drivkraft kommer ur viljan att leva i ett tryggt samhälle.

– Vi måste vara många som syns och hörs, annars riskerar min och andras säkerhet att bli sämre. Jag vill fortsätta
ha ett bra liv.  

Text: Jennie Aquilonius, Akademikern

Ur magasinet Akademikern nummer 5/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se

Läs mer!
Tema rättvis rekrytering