Tema skeva löner: Hon lyfte lönen

När Margareta Wilde upptäckte att kommunens biståndsbedömare tjänade mindre än andra agerade hon. Resultatet blev 3 000 kronor mer varje månad.

Redan när Margareta Wilde studerade social omsorg på Karlstads universitet pratades det om att kommunen undervärderade kvinnor lönemässigt. Män på samma positioner fick bättre betalt. Det märkte studenterna när de var ute på praktik och när de jämförde hur det gick för de årskullar som redan gått ut.

– Det var första gången jag blev medveten om löner och genusskillnader. Då kunde jag inte förstå ett en så stor kommun kunde vara så dum. Nu har jag lärt mig att man ofta förklarar skillnaderna med andra faktorer, säger Margareta Wilde. 

På sommarloven arbetade Margareta Wilde som biståndsbedömare för äldre på vård- och omsorgsförvaltningen och efter examen 2009 fick hon fast anställning. Snart upptäckte hon att personalens arbete värderades lägre än på andra förvaltningar i kommunen. Det väckte Margareta Wildes intresse för att engagera sig i det lokala facket. De tog fram statistik över lönerna i de olika förvaltningarna som visade på olikheterna och ifrågasatte om man verkligen ska behöva byta förvaltning för att tjäna mer. 

– Vi drev frågan ganska hårt, men på ett sakligt vis. Vi hade ett tydligt underlag som vi presenterade för förvaltningens direktör. 

Det fick resultat. Förvaltningsdirektören tog frågan vidare och biståndsbedömarna fick ett extra tillskott på totalt 3 000 kronor i månaden. Under 2012, 2013 och 2014 ökade månadslönen med tusen kronor varje år.

– Det är klart att jag är glad för pengarna, men lika mycket för att jag blev lyssnad på, hörd och respekterad. 

För en tid sedan väcktes Margareta Wildes intresse att arbeta med barn och ungdomar. Hon tog tjänstledigt och kompletterade sin utbildning med en socionomexamen. 

– Jag tycker mycket om gamla människor, men det händer så mycket på barnsidan. Jag har fått höra att det är den tuffaste arbetssituationen i kommunen. Det är det säkert, men det lockar mycket ändå, säger hon. 

Nu i februari börjar Margareta Wilde som socialsekreterare på familjeavdelningen. Trots att hon går upp några hundralappar i lön hamnar hon återigen i en lönemässigt undervärderad grupp. Det visar den arbetsvärdering som Karlstads kommun nyligen gjort. 61 grupper har värderats utifrån arbetstyngd och hur svårt arbetet är. I den hamnade social-
sekreterare på tredje plats, efter rektorer och enhetschefer. Men lönen matchade inte arbetsinsatsen. 

– Jag har sett resultatet av arbetsvärderingen och har förstått att kommunen bestämt att göra en ny lönepolicy som ska börja användas i år. Som anställd ska man veta vad som förväntas av en för att få en bra lön. Det är bra. Jag ser det här som en längre process där vi sakta men säkert kan visa att det är viktigt för kommunen att ha bra personer anställda. Och för att få bra personer som stannar så måste man erbjuda en bra lön. 

Personligen vet hon att andra grupper i kommunen tjänar mer, men försöker att inte tänka på det utan väljer att se det som att hon tjänat bra som biståndsbedömare. Men det finns gränser för vilken lön hon är beredd att acceptera.

– Nu börjar jag ett jobb som innebär myndighetsutövning, men jag sökte även en tjänst utan myndighetsutövning. Den tackade jag nej till för att jag hade varit tvungen att gå ner flera tusen i lön. Det var det inte värt. 

– Många säger att i socialt arbete är det kallet som drar och inte lönen. Det stämmer inte. Lönen säger något om hur betydelsefull man är. Det gäller att ha en dialog för att känna sig nöjd.