Tema Yta: Påklädd av chefen

Vad du har på dig på jobbet angår inte bara dig själv. Vem bestämmer egentligen hur du får se ut?

Matilda Kaahl tröttnade. En stressig måndagsmorgon fick hon nog av pressen att varje morgon behöva välja vad hon skulle ha på sig. Som Art director på en reklambyrå i New York hade hon i teorin full frihet att själv bestämma över sin klädsel. Kanske just därför blev beslutet svårt. Hon upplevde att det gick åt alltför mycket tid och energi framför spegeln. Så hon gick ut och köpte 15 vita silkesblusar och fem par svarta byxor. Det blev hennes jobbkläder. 

”Därför bär jag samma kläder på jobbet varje dag” löd rubriken på en artikel hon skrev för harpersbazaar.com. 

Hon hade nog aldrig kunnat ana vilken enorm uppmärksamhet den skulle få. Hittills 102 000 delningar i sociala medier, flera TV-inslag och ett otal artiklar i alla möjliga länder i världen. Hennes text var kort, storyn enkel – men uppenbarligen kände många igen sig i dilemmat: Vad ska jag ha på mig på jobbet i dag? 

Det är inte konstigt att frågan kan väcka beslutsångest. Kläder, frisyr, symboler, tatueringar eller piercing – hela vår yta skickar signaler till dem omkring oss. Vad vi bär styr hur vi uppfattas av både kollegor och dem vi möter i yrkesrollen: kunder, klienter, patienter, besökare. Just därför blir medarbetarnas utseende en fråga som arbetsgivarna ibland lägger sig i. 

På vissa arbetsplatser krävs att medarbetarna ska bära särskilda arbetskläder av rent praktiska skäl, för att inte riskera att skada sig eller av hygieniska skäl. Dessutom finns en mängd yrken där arbetsgivaren förser de anställda med uniformer. I första hand tänker man kanske på polis, militär och brandkår, men även andra bär en typ av uniform klädsel – alltifrån de som jobbar klientnära inom kriminalvården till diakoner och kuratorer. 

En uniform har flera funktioner. 

– Att bära uniform skapar en vi-känsla, samtidigt som man markerar för andra vem man är. Det kan förstås vara särskilt viktigt i yrken där man har disciplinära uppgifter och befogenheter, berättar Kekke Stadin, professor i historia vid Södertörns högskola. 

Hon har ägnat större delen av sin forskning åt frågan om vad kläder gör med oss människor och hur vi uttrycker oss genom vårt yttre. 

– Uniformer är dessutom identitetsskapande. När man sätter på sig en uniform går man in i en roll, man börjar bete sig på ett särskilt, förväntat, sätt. 

Kostymen är förstås ingen uniform, men har flera likheter med den. Den kan vara både identitetsskapande och uteslutande. 

– På många arbetsplatser förväntas man bära kostym, eller kanske dräkt som kvinna, men det är sällan något som är uttalat från arbetsgivarens sida. 

Oftast antas helt enkelt medarbetarna ha förmågan att läsa av vilken klädkod som gäller. Om man kommer fel klädd blir man inte en del av gruppen. Jeans och t-shirt när alla andra har kostym? Det känns inte bra. 

– De flesta människor väljer omedvetet kläder som gör att de passar in, säger Kekke Stadin. 

Henrietta Huzell instämmer. Hon forskar i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet och har studerat just kläder och deras betydelse, med särskilt fokus på arbetslivet. 

– Det är verkligen inte alltid som chefen berättar vad som gäller. Ansvaret lämnas till de anställda i en sorts arbetskamratfostran. 

Redan under utbildningen börjar man socialiseras in i en viss klädstil och blir allt mer lika varandra. 

Inom en yrkeskår skapas en gemensam syn på vad yrket ska symbolisera. Och det går snabbt. Det skiljer bara drygt en kilometer i avstånd mellan Handelshögskolan och Socialhögskolan i Stockholm, de ligger dessutom på samma gata. Men skillnaden i studenternas stil är tydlig. 

I vissa yrken vill man tona ned sin personlighet för att skapa en känsla av förtroende och neutralitet. Det kan gälla yrken som innebär myndighetsutövning, som socialsekreterare. Man strävar efter ett statstjänstemannautseende, där man är professionell utan att för den delen förlora humaniteten. 

– Vi vill inte möta urtypen för en finanstjänsteman på socialkontoret, säger Henrietta Huzell. 

Vissa yrkesgrupper ger oss tydliga bilder i huvudet. Som bibliotekarien, med glasögon, polotröja och veckad kjol. Självfallet ser inte alla bibliotekarier ut så – men bilden reproduceras i filmer och tv-serier. 

De senaste tio åren har man börjat tala om estetisk kompetens i yrkeslivet: vetskapen om hur man klär sig och vilken frisyr man bör ha. 

Henrietta Huzell har i sin forskning intervjuat många anställda inom detaljhandeln, där det ofta finns höga krav på de anställda vad gäller utseende och stil. Hennes studier visar att både övervikt, piercing och tatueringar ofta uppfattas som negativt av arbetsgivarna. De menar, å sin sida, att det är kunderna som ställer kraven. Henrietta Huzells forskning visar att det finns en stor acceptans från de anställda att ställa upp och tillmötesgå de krav som arbetsgivarna ställer. 

– Många uttrycker också en egen önskan om att göra sig fina för dem som de möter i sin yrkesroll. 

Henrietta Huzell säger att det verkar vara viktigare att ha rätt kläder på jobbet
i Sverige än i andra europeiska länder. Det kan bero på att vi har en större likriktning i hur vi ser ut. 

– Det kan också bero på att de flesta har råd att se ut som förväntat, spekulerar hon. 

Men även om vi människor accepterar rådande koder och strävar efter att passa in, finns också ofta en vilja att sticka ut – lite lagom. I branscher med strikta klädpolicies blir ofta accessoarer, smycken och klockor viktiga attribut för att demonstrera individualitet.

Att man utmanar konventioner beror ofta på att man vill ha en viss egenmakt och visa självständighet. Eller så finns rent pragmatiska skäl till att man börjar bryta mot klädregler. 

– Att man inte vill ha långbyxor för att det blir för varmt till exempel. Jag intervjuade anställda som hade som krav på sig att ha högklackat. Men den klädkoden bröt de emot just av det skälet att det blev helt olidligt, säger Henrietta Huzell. 

Vad som anses vara en lämplig yta förändras över tid, bland annat för att vi tänjer på gränserna. Ett sätt att utmana är att anta ett attribut som associeras med en annan grupp, tipsar Kekke Stadin. 

– För 30 år sedan var det bara kåkfarare och sjömän som var tatuerade. Nu kan man ha ganska många tatueringar utan att det är uppseendeväckande. Likaså piercing. 

Hade man näsvingen piercad på 1970- och 1980-talen var man antingen hippie eller punkare. Nu är det mer utbrett.  

Kekke Stadin nämner även den manliga hästsvansen som exempel. Det faktum att vår tidigare finansminister Anders Borg hade håret uppsatt i en tofs skapade stor uppmärksamhet, både i Sverige och utomlands. 

– Det sågs som ett brott mot konventionerna. Han motbevisade mångas farhågor genom att vara kunnig. Men framför allt hade han den formella makten, hans position gjorde att han kunde utmana rådande konventioner. 

Ju mer formell makt man har desto mer kan man tänja på gränserna utan att det blir rabalder, menar Kekke Stadin. Det är först efter att man bevisat att man kan och förstår de informella reglerna som man kan börja tänja på dem. 

– Ofta är det en fin balansgång, där man tänjer lite i taget. Att skaffa punkfrisyr kanske är att gå för långt, men då kan man kanske färga en hårslinga röd. 

Men om man gör revolt och färgar hela håret knallrött, kan det då gå så långt som att man blir uppsagd? 

Svaret är ja. 

En 26-årig montör av reklamskyltar färgade sitt hår signalrött och svart och klippte det i en spretig frisyr. Han blev uppsagd med motiveringen att hans frisyr inte var förenlig med företagets policy om ett vårdat yttre. 

Att bryta mot en skriftlig klädpolicy och fortsätta att göra detta trots att arbetsgivaren påtalat problemet kan vara tillräcklig grund för uppsägning. 

Men även om arbetsgivaren har stor makt över de anställdas klädsel måste denne behandla de anställda lika, och får inte diskriminera någon på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning, religion, etnicitet, funktionsnedsättning eller ålder. 

– Om en arbetsgivare till exempel har en klädpolicy som utesluter alla som bär huvudduk eller långt skägg på grund av sin religion kan det vara diskriminering, säger Caroline Mitt-Holm, jurist på Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Att kräva att en kvinnlig anställd ska bära en skylt med sin BH-storlek, som en underklädesaffär gjorde, är inte heller okej. Det bedömde Arbetsdomstolen vara diskriminering på grund av kön.

Hur många örhängen som är lämpligt, och om man måste bära slips och långbyxor trots sommarvärme är andra exempel på fall då arbetsgivaren och arbetstagare hamnat i konflikter. 

Det går sällan att säga något generellt om var gränserna går.

– Det måste göras en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, säger Caroline Mitt-Holm. 

Om man känner sig felaktigt behandlad av sin arbetsgivare kan man vända sig till sitt fackförbund, till en arbetsrättsjurist eller göra en anmälan hos Diskrimineringsombudsmannen. 

Men faktum är att din chef faktiskt också är chef även över något så privat som din garderob.  

Text: Barbro Janson Lundkvist

Ur magasinet Akademikern nr 3/2015. Läs hela temat i pdf:en på Akademikern.se