Tidsbegränsade chefsförordnanden - för vem?

Akademikerbloggen

Många chefer hamnar i ett tidsbegränsat chefsförordnande med en tro från arbetsgivaren om att det ska skapa rörlighet och avdramatisera chefsväxlingar. Men är det verkligen så, eller hur påverkar denna otrygga anställningsform chefskapet? 

I vår chefsundersökning från förra året visar det sig att 10 procent av de chefer som svarade hade ett tidsbegränsat chefsförordnande med en tillsvidareanställning i botten. Det är en mycket märklig anställningsform. Som chef företräder man arbetsgivaren och är alltså arbetsgivarens representant. Detta bygger självklart på att man har arbetsgivarens förtroende. Ett tidsbegränsat förordnande signalerar att arbetsgivaren bara har förtroende för chefen fram till ett visst datum. Mycket märkligt! Och direkt olämpligt! 

En anställningsform som skapar osäkerhet

Detta skapar osäkerhet i organisationen, framförallt mot slutet av förordnandet när medarbetarna inte vet om chefen kommer att fortsätta eller inte. Chefsförordnandet kan dessutom, i princip när som helst, avbrytas. Det skapar förstås också stor osäkerhet för den som har den här typen av kontrakt. Visserligen har man en anställning kvar, men i alltför många avtal av den här typen är det högst oklart vilken typ av befattning man förväntas acceptera. I vår undersökning var det nästan 40 procent som hade en ospecificerad tillsvidareanställning i botten, och vi har sett riktiga skräckexempel på när chefer har behövt gå tillbaka och arbeta i samma grupp som de nyligen varit lönesättande chef för. 

Denna anställningsform säger en del om hur arbetsgivaren ser på ledarskap. Inte som en stabil och långsiktig förutsättning för verksamhetens utveckling, utan en kortsiktig och osäker funktion som kan bytas ut när som helst.

Det är inte en stark, professionell och drivande chef med ett tydligt uppdrag som eftersöks. Det är en person som ska veta sin plats, som är ersättlig och som måste vara på sin vakt för att inte förlora jobbet. 

Trygghet viktigt för ett gott ledarskap

Arbetsgivare, i de allra flesta fall kommuner, som förespråkar tidsbegränsade förordnanden brukar anföra att det ökar rörligheten bland chefer och avdramatiserar chefsväxlingar. Om man vill åstadkomma detta går det alldeles utmärkt utan att använda osäkra chefsavtal. Kontinuerlig dialog om krav och förväntningar samt attraktiva alternativa karriärvägar är ett sätt! 

De arbetsgivare som inte tillämpar tidsbegränsade förordnandet kanske är bättre på detta än de som tycks tro att själva anställningsformen leder till rörlighet. Eller har man helt enkelt en annan syn på ledarskap?

De arbetsgivare som vill rekrytera de bästa cheferna måste erbjuda långsiktiga och stabila förutsättningar med trygga chefsavtal som gör att chefer vågar fylla sin roll och inte tvingas till tystnad eller försiktighet.