Trist när krisen i socialtjänsten bli slagträ i asyldebatt

Akademikerförbundet SSR påstås i en ledarkrönika i GP ljuga och "förneka verkligheten". Det är trist att den allvarliga situationen inom socialtjänsten nu används som ett slagträ i en debatt om asylpolitiken. Trist eftersom tesen att ökningen av ensamkommande flyktingbarn skulle vara orsak till krisen i socialtjänsten inte stämmer och flyttar fokus från det som verkligen behöver förändras.

Akademikerförbundet SSR har i flera år varnat för följderna av att socialtjänsten har varit lågt prioriterad på samtliga politiska nivåer. Problemen har negligerats och tillåtits växa till en alltmer akut kris. Hög arbetsbelastning, usel arbetsmiljö och uteblivna lönesatsningar har nu lett till att allt fler kommuner har uppenbara problem med att bemanna verksamheterna.

Socialsekreterare och chefer tvingas dagligen trolla med knäna för att klara av ett krävande och kvalificerat arbete. Många har fått nog och söker sig till andra arbetsgivare som erbjuder högre lön och bättre arbetsvillkor.

Att utreda och placera ensamkommande flyktingbarn är en av många arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården. En annan, som tillkommit efter en lagändring den 1 oktober förra året, är kravet att utreda alla barn som misstänkts ha bevittnat våld, något som avsevärt har ökat antalet ärenden för socialtjänsten i många kommuner. Arbetsbelastningen har också växt som en följd bland annat av att antalet oroanmälningar har ökat kraftigt efter det tragiska fallet i Karlskrona förra året. Att som Håkan Boström i sin ledarkrönika tro att ett stopp för mottagandet av ensamkommande flyktingbarn skulle vara en lösning är med andra ord en grov förenkling av verkligheten.

Akademikerförbundet SSR, som organiserar 70 procent av landets socialsekreterare, krävde redan för ett år sedan en nationell handlingsplan för att vända krisen och i början av sommaren antog glädjande nog SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, en sådan. Det är hoppfullt, men fortfarande återstår det att gå från ord till handling. Att i det läget rikta debatten bort från de politiker som har ansvaret för att erbjuda socialsekreterare en god arbetsmiljö och skapa förutsättningar för att utsatta barn och vuxna ska få det stöd de behöver är olyckligt.

Josefine Johansson

professionsstrateg socialt arbete