Ungdomarnas negativa självbilder förstärks i samhällets vård

Zulmir Bečević har intervjuat HVB-hemsplacerade ungdomar.

Ungdomar som placeras i samhällsvård får ofta en mer negativ självbild och syn på sig själva – tvärtemot vad vården syftar till, visar en ny studie vid Linköpings universitet. Däremot kan enskilda personer som ungdomarna möter i kontakten med myndigheterna ha en positiv betydelse i deras liv.

Zulmir Bečević har disputerat vid Tema Barn, Linköpings universitet, med en avhandling om unga människor i samhällsvård och deras livsberättelser. Han har djupintervjuat 13 ungdomar mellan 13 och 21 år, samtliga placerade i HVB-hem. I hans studie lyfts deras berättelser fram, och deras erfarenheter av att växa upp under kaotiska villkor som karakteriseras av psykiska problem, missbruk, trasiga relationer och social utsatthet.

Zulmir Bečević har undersökt hur ungdomarna använder sina erfarenheter för att skapa mening och sammanhang kring sig själva och sina liv. Analys av intervjuerna visade att ungdomarna ofta beskriver och förstår sig själva i termer av problem. Det gäller alltifrån deras uppväxt, skolgång, relationer, och olika typer av missbruk.

Förstärker den negativa självbilden

En slutsats i studien är att tillvaron i samhällsvård tenderar att förstärka ungdomarnas syn på sig själva som problem. Det finns en inbyggd motsättning i att samhällsvården, vars syfte är att kompensera för och ”arbeta bort” problem, samtidigt förstärker det problemorienterade i ungdomarnas självbilder.

– Jag har framför allt velat lyfta fram ungdomarnas meningsskapande och syn på sig själva. Det här är en grupp unga som sällan lyfts fram som aktörer i samhället. Det gäller både i sociala utredningar som rör dem själva, i forskningen, och i samhällsdebatten. Jag har velat ge en bild av dem som individer i sin egen rätt.

Låg tillit till vuxenvärlden

Ungdomar i samhällsvård har ofta upplevt svek från föräldrar, skola och myndigheter och har därför låg tillit till vuxenvärlden. I ett nytt möte förväntar de sig ofta att bli svikna, och potentiellt skickliga behandlare kanske inte ens får en chans. Men det finns också undantag där tillit kan växa fram i relationen mellan den unga och behandlaren.

– Man kan säga att sveket är ett generellt fenomen, medan tilliten är kopplad till enskilda personer. Ungdomarna kan exempelvis känna sig svikna av socialtjänsten, medan en enskild socialsekreterare eller psykolog kan ha betytt mycket för dem, säger Zulmir Bečević.

Den personen blir inte bara en representant för sin yrkesgrupp, utan viktig som individ, säger Zulmir Bečević. Tilliten bygger på emotioner, alltså känslor.

– Jag är väl medveten om de strukturella, administrativa och ekonomiska ramar som finns och ibland förhindrar exempelvis socialsekreterarna att bygga långsiktiga relationer med ungdomarna. Däremot kan jag se hur viktiga tillitsfulla relationer är för dem, säger han.

Zulmir Bečević berättar att de ungas framtidsplaner sällan är särskilt högtflygande, de pratar exempelvis sällan i första hand om högre utbildning som en väg framåt. Ofta handlar det om att passa in i traditionella normer, att hitta fram till ett slags grundläggande trygghet, att få ett arbete, hitta en partner och skapa ett hem.