Usel löneutveckling inom socialtjänsten

Erfarenhet lönar sig inte i kvinnodominerade akademikeryrken idag. I vilket manligt yrke hade det varit okej att den extra utdelningen av ett helt yrkeslivs erfarenhet var 5 000 kronor i månaden?

Män tjänar ofta mer än kvinnor. Det är något som är väl känt. Det finns flera förklaringar till männens högre löner. En är att män har andra yrken än kvinnor; yrken som värderas högre mätt i ekonomiska termer och därmed ger mer klirr i plånboken. En annan förklaring är att i yrken där lönerna är höga är det oftare männen som drar iväg i lön. Större lönespridning inom ett yrke gynnar alltså männen mer än kvinnorna. En tredje orsak är att männen oftare är chefer, och därmed också har högre löner.

I SCB:s så kallade lönestrukturstatistik syns tydligt att ju större andel kvinnor i ett akademikeryrke – desto mindre lönespridning. Erfarenhet lönar sig därmed sämre i kvinnodominerade akademikeryrken än i de manligt dominerade. I dessa yrken går det helt enkelt inte att få upp lönen, även om du har lång erfarenhet och gör ett utmärkt jobb. Det gör att utbildning ger sämre avkastning för kvinnor och att kvinnor får lägre pension.

Sammanpressade löner

Akademikerförbundet SSR genomför varje år en löneenkät, där våra medlemmar får ange bland annat vilken lön de har och vad de arbetar med. Resultatet från 2015 års löneenkät har just blivit tillgängligt och jag har borrat i den nya statistiken. Något som syns tydligt i svaren är hur extremt sammanpressade lönerna för socialsekreterare är ute i kommunerna.

Så har varit fallet länge, men detta faktum har förstärkts ytterligare under 2015 av att ingångslönerna och lönerna för dem med kortare erfarenhet har stigit mycket snabbare än lönerna för den mer erfarna personalen. I takt med att krisen i socialtjänsten förvärrats och personalbristen blivit akut har de yngre, som oftare är villiga att byta jobb, kunnat få upp sina löner. Det har skett utan någon generell justering uppåt av lönerna för dem som jobbat länge.

Till exempel visar löneenkäten att de socialsekreterare som tagit examen mellan 2010 till 2014 och som har de högsta lönerna i sin ”examensgrupp” tjänar runt 31 000 kronor i månaden. Det är ungefär samma månadslön som de som har arbetat tio-femton år i yrket (examensår 2000-2004) hade i snitt. Det innebär att det sannolikt finns arbetsplatser där relativt nyutexaminerade har samma lön, eller kanske till och med högre lön, än stöttepelare som har lång erfarenhet. Det skapar självklart en känsla hos medarbetare att deras kompetens inte är någonting värd. Samtidigt vet vi att socialtjänsten är en mycket komplex verksamhet där erfarenhet och kompetens är viktiga faktorer för kvalitén i arbetet.

Väckarklocka för arbetsgivarna

Enligt löneenkäten låg snittlönen för socialsekreterare med tjugo år eller mer i yrket på 33 000 kronor i månaden.  Det var bara några tusenlappar mer än de som tagit examen under de senaste fem åren, som i snitt tjänade 28 000 kronor i månaden. I vilket manligt dominerat yrke hade det varit okej att den extra utdelningen av ett helt yrkeslivs erfarenhet var 5 000 kronor i månaden? Jag kan inte komma på något manligt dominerat yrke som har en tillnärmelsevis så usel löneutveckling under ett helt arbetsliv.

Många erfarna socialsekreterare är därför säkert frestade att rösta med fötterna och sluta. Det finns numer allt fler privata arbetsgivare som alternativ till de lågt betalande kommunerna. Inte minst har vi under förra året sett ”stafettsocionomer” bli ett etablerat begrepp. Det vill säga privata företag hyr ut erfarna socionomer, som får betydligt bättre lön än de kommunanställda. Det finns också offentligt finansierad privat verksamhet som anställer socionomer och som har bättre löneläge än kommunerna.

Vår löneenkät visar att socialsekreterare kan få upp sin lön med runt 10 000 kronor i månaden genom att gå över till socialt arbete inom privat sektor. Det här måste bli en väckarklocka för arbetsgivarna. Om inte kommunerna tar hand om sin erfarna personal är risken stor att de kommer att sluta och krisen inom socialtjänsten förvärras ytterligare. Kommunerna måste arbeta strategiskt med lönesättningen i socialtjänsten i större utsträckning än idag.

Låga chefslöner pressar nedåt

En viktig pusselbit är att även se över chefslönerna. Löneenkäten sätter nämligen fingret på ett annat problem när det gäller lönerna i socialtjänsten. Det är att enhetscheferna generellt sett har så låga löner. Det gäller både jämfört med sina underordnade och jämfört med andra chefer inom kommunen. Lönestatistik från Saco (Saco lönesök) visar att snittlönen för chefer inom socialt arbete i kommunen ligger på runt 40 000 kronor i månaden, vilket är lägre än de allra flesta andra typer av chefer i kommunen.

Chefer inom tekniskt arbete, information och räddningstjänst hade alla snittlöner över 45 000 kronor i månaden, och chefer inom ledning, personal och skola hade snittlöner på 50 000 kronor i månaden eller mer. Varför är deras arbete värt mer än det arbete som cheferna inom socialt arbete i kommunerna utför? De låga chefslönerna fungerar också i praktiken som en press nedåt på lönerna för de underställda, som rimligen inte kan ha högre lön än chefen. De låga chefslönerna hämmar därför löneutvecklingen för de underställda socialsekreterarna.

Det är dags att kommunerna tar frågan om lönerna inom socialtjänsten på allvar. Annars är risken stor att krisen i socialtjänsten förvärras framöver, när erfaren personal slutar.