Utan intersektionalitet når vi inte alla kvinnor

Kvinnor tjänar mindre än män. Men utrikesfödda kvinnor tjänar ännu mindre och har svagare ställning på arbetsmarknaden än sina svenskfödda systrar. Vi måste prata om intersektionalitet.

Vid det här laget känner vi väl alla till löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Att kvinnor jobbar gratis från klockan 16.02 varje dag medan männen får betalt för hela dagen. Men ser vi bara till de 12 procentens skillnad missar vi en viktig del av bilden. Hur icke svenskfödda kvinnor missgynnas både på grund av sitt kön och sin bakgrund. Det är där intersektionaliteten kommer in. 

Utan ett intersektionellt perspektiv på frågor så missar vi att se de komplexa svårigheter som många personer ställs inför när de inte ”bara” är kvinna eller utrikesfödd utan både och. Detta gäller till exempel utrikesfödda kvinnor som ofta definieras antingen som kvinnor i relation till män eller som utrikesfödda i relation till inrikesfödda.

Stor skillnad i arbetslöshet

Vad man har för ställning på arbetsmarknaden beror på olika omständigheter som till exempel födelseland, kön, anledningen till att personen invandrat, när man invandrat och utbildningsnivå. Få når samma genomsnittliga nivåer som infödda. År 2014 var sysselsättningsgraden bland infödda i arbetsför ålder 79 procent. Motsvarande siffra för utrikesfödda låg då på 64 procent, en skillnad på hela 15 procentenheter. Skillnaden i arbetslöshet var också mycket stor – cirka 10 procent.

Utrikesföddas sysselsättning och inkomster ökar över tiden men tenderar att fortfarande efter 15–20 år i Sverige vara klart lägre än inföddas. De som fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av skyddsskäl har efter fem år i Sverige en sysselsättningsgrad på 35–40 procent, beroende på vilket år gruppen invandrat. Sysselsättningsgraden stiger för att stabiliseras på 60–65 procent. Det är alldeles för lågt.

Jag fortsätter den nedslående statistiken med att de som är födda utanför Europa har lägre lön än svenskfödda och unga med utländsk bakgrund har en påtagligt svagare ställning på arbetsmarknaden än unga med svensk bakgrund. Unga födda utomlands, eller unga med utlandsfödda föräldrar, har lägre arbetsinkomster än unga med svensk bakgrund. Lägst inkomster har de som har invandrat när de var äldre än 16 år.

Nyanlända kvinnor får mindre stöd

Sysselsättningsgraden för inrikesfödda kvinnor i Sverige är hög i jämförelse med andra länder. Så långt är det mycket bra även om vi ju vet att kvinnor i Sverige tjänar 12 procent mindre än män. Vad som är sorgligt är dock att skillnaden i sysselsättning mellan inrikes- och utrikesfödda kvinnor i Sverige är större än i många andra länder.

Det finns utredningar som visar att nyanlända kvinnor erbjuds ett mindre omfattande och relevant stöd jämfört med nyanlända män. Det finns också forskning som visar på att större företag diskriminerar i lägre utsträckning än små företag. Företag med en högre andel manliga rekryterare diskriminerar också i högre grad på grund av etnisk tillhörighet än företag med högre andel kvinnor bland rekryterarna. Nyanlända kvinnor måste alltså få bättre förutsättningar att delta i arbets- och samhällslivet. Och det förutsätter att vi ser hur olika typer av diskriminering samspelar.

Men vad beror skillnaderna på? Det behövs mer forskning inom området, men några av förklaringarna kan vi ändå läsa ut. Till exempel vet många arbetsgivarna inte vad en utbildning från ett visst land är värd, det finns problem med språket och det saknas kontakter och nätverk som krävs på arbetsmarknaden. Dessutom förekommer diskriminering i anställningssituationen. Särskilt svårt har personer som kommer från Afrika och Asien.

Afrofobi genomsyrar Sverige

Personer med afrikansk härkomst är enligt FN en grupp som är särskilt utsatt för diskriminering i hela världen – och särskilt i västvärlden. Under 2014 släppte Mångkulturellt Centrum Afrofobirapporten, skriven på uppdrag av regeringen. Rapporten redogör för den afrofobi som genomsyrar det svenska samhället och hur den tar sig uttryck inom olika områden. I rapporten kan man läsa att Afrosvenskar är den grupp som har lägst nytta av en utbildning i Sverige.

Bland de afrosvenskar som invandrat till Sverige före 7 års ålder, som har hela sin utbildning i Sverige och som har en svensk högskoleexamen, var 9,1 % arbetslösa tre år efter examen. I majoritetsbefolkningen är motsvarande siffra 2,8 %. Rapporten visar även att de afrosvenskar som har jobb oftare har underkvalificerade arbeten. Borde inte utbildning löna sig?

Det krävs mer intersektionell forskning 

Vad kan vi då göra åt detta? Vi behöver jobba för att få till stånd mer forskning om förekomsten och omfattningen av diskriminering utifrån fler diskrimineringsgrunder i kombination. Det behövs också mer intersektionell forskning för att ta reda på hur diskrimineringsgrunderna samverkar vid rekrytering. Här har diskrimineringsgrunderna kön och etnicitet belysts men kombinationerna är betydligt fler om man lägger till de övriga; ålder, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck. Vi måste ta krafttag för att bryta dessa mönster som inte bara leder till lägre löner utan exkludering.