Utmaningar i Kriminalvårdens hbtq-arbete

I mars förra året mottog Kriminalvården som första statliga myndighet RFSL:s hbtq-certifiering. Utbildningen är en del i myndighetens satsning på likabehandling och jämställdhet, förklarar Martin Klaar vid Kriminalvårdens utbildningsavdelning under ett seminarium på Pride House under fredagen.

– Vi har omkring 11 000 medarbetare och vi vill vara en attraktiv arbetsgivare för alla, säger han.

Det är de drygt 100 medarbetarna på myndighetens utbildningsenhet som har fått gå utbildningen. Sina fördjupade kunskaper i hbtq-frågor och normkritik ska de ta med sig både i rekryteringsarbetet och i de kurser och utbildningar de håller för myndighetens tusentals anställda. De har också utsett särskilda hbtq-ombud som ska se till att myndighetens förändringsarbete verkligen blir en del av det dagliga arbetet.

Certifieringen har fört med sig förändringar i hur man tänker och agerar bland anställda och chefer, menar Martin Klaar. När det gäller den fysiska miljön kan det handla om att inte ha könade toaletter eller omklädningsrum. När det gäller det psykosociala så handlar det om att inte utgå från ett heteronormativt perspektiv i relationer med kollegor, klienter, anhöriga eller andra kontakter. Det kan också handla om att hjälpa en klient som genomgår könskorrigering och behöver byta anstalt som överensstämmer med hens köntillhörighet.

Förhoppningen är att det normkritiska arbetet även ska gagna klienterna, som i övervägande majoritet är män. Där är det än viktigare med normarbete, menar kriminalvårdsdirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark.

– Det är fortfarande tufft att nå ut till klienterna. Där råder fortfarande ett mansideal som baseras på styrka och makt. I synnerhet i vår slutna verksamhet. Vi måste ge våra anställda rätt verktyg, säger hon.

Får inte hissa regnbågsflaggan

Men det höjdes också en del kritiska röster i publiken när myndighetens nya riktlinjer gällande flaggning kom på tal. Sedan i vintras får regnbågsflaggan inte längre hissas på svenska anstalter utan godkännande om undantag från högre ort. Endast svenska flaggan och Kriminalvårdens egen flagga får hissas utan att begära tillstånd.

– När det handlar om flaggan som symbol, hur ser vi på det på den här myndigheten? Vi kommer att använda den i Prideparaden, samtidigt som vi försvårar för att hissa den på arbetsplatserna. Hur ser ni på det? frågade Patrik Scherman, ordförande för Kriminalvårdens hbtq-förening.

Enligt Kriminalvården handlar det om ett ”enhetligt grepp om flaggrutinerna” och att detta inte reglerar exempelvis möjligheten att ha flaggor på skrivbordet. Hittills har tio anstalter ansökt om undantag för Prideflagga och nio av dem har fått godkänt.

Men policyn skapar ändå problem, menar flera kriminalvårdsanställda i publiken. Ansvaret läggs istället över på den enskilda anstalten och lokala ledningsgrupper som inte gått någon hbtq-utbildning, påpekar en. Det blir svårare för anstalterna att stötta sina anställda. Och risken är att arbetet för att representera och driva på i det ickenormativa perspektivet istället landar på enskilda.

– Då blir det upp till individen att bära symboler i arbetet istället. I vårt myndighetsutövande har vi en tydlig värdegrund. Synliggörandet ska inte ligga på den enskildes ansvar, tillägger Per Scherman.

Och, tillägger en annan i publiken efter seminariet:

– Våra intagna kan inte heller gå i Pride. De får inte hissa någon flagga.