Vad väljer du, Ulf Kristersson?

Fackets Bild är kommentarer på dagsaktuella frågor med en facklig vinkel. Den görs av Ursula Berge, samhällspolitisk chef och Simon Vinge, chefsekonom på Akademikerförbundet SSR.

I korthet måste Moderaterna välja mellan att det ska löna sig betydligt mindre att jobba samtidigt som samhället kommer behöva ”toppa upp” lönerna med försörjningsstöd för stora grupper eller ett helt nytt fattigdomsbegrepp där familjer med försörjningsstöd inte längre kommer att få pengar till både mat och hyra.

Inträdesjobb – mot parternas vilja

Inträdesjobben är Alliansens förslag om att lagstifta om lägre ingångslöner för nyanlända och unga under 23 år utan gymnasieexamen. Den goda tanken är att de här grupperna snabbare ska komma i jobb. Det är något de flesta vill, men som det finns olika förslag för att uppnå. Alliansen menar att det bäst sker genom att det ska bli billigare för arbetsgivaren att anställa, men också att det för den som får jobbet ska svida i plånboken. Ställt emot det förslag som parterna är överens om och sittande regering står bakom, nämligen etableringsjobb, har de ungefär samma målgrupp och båda gör det billigare för arbetsgivaren. Skillnaden är att parternas etableringsjobb ger en vettig lön på kollektivavtalsnivå.

Svida i plånboken

Vad skulle det innebära för arbetstagaren om inträdesjobben införs? Det skulle svida rejält i plånboken. Idag är de lägsta ingångslönerna för vuxna ca 20 000 kronor i månaden. Efter skatt blir det runt 15–16 000 kronor i plånboken. Alliansens inträdesjobb är dock tänkta att ha en lön på 70 procent av ingångslönerna, alltså 14 000 kronor i månaden. Efter skatt blir det drygt 11 000 kronor i plånboken. Lägger man till den sänkta kommunalskatten för just den här gruppen samt det sjätte jobbskatteavdraget kan den här gruppen ha 12 000 kronor i plånboken per månad om vi avrundar uppåt.

Vad vi ser är alltså ett politiskt förslag som drastiskt sänker ingångslönerna på svensk arbetsmarknad. Inträdesjobbaren har alltså mer än 4 000 kronor mindre i plånboken än de som har de lägsta lönerna idag. Det är mycket pengar för den som har så lite.

Men till det här förslaget om drastiskt sänkta ingångslöner kommer också förslaget om bidragstak.

Varför bidragstak

Förslaget är här att lägga ett tak på de olika ersättningar som en individ kan få till 75 procent av rådande ingångslön, för att det ska löna sig mer att arbeta. I en rapport från i våras går ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, noga igenom vad som händer med ekonomin för olika typexempel på hushåll där individer går från försörjningsstöd till arbete. Den finner att för alla typhushåll utom det med två vuxna och fyra barn är det positiva marginaleffekter av att börja arbeta – alltså ekonomspråk för att det lönar sig att jobba. I alla andra exempel lönar det sig att börja arbeta på mellan 500 och 18 000 kronor i månaden netto.

Den antagna barnfamiljen, där båda föräldrarna med fyra barn går på försörjningsstöd men en får ett jobb till ingångslönen på svensk arbetsmarknad, skulle gå back 0–10 kronor beroende på hur man avrundar. Det är alltså denna grund som förslaget om bidragstak, som skulle slå mot alla som under någon period mottar försörjningsstöd, vilar på.

Hur beräknas försörjningsstödet?

Men vad händer om den lön den som arbetar för sänks med mer än 4 000 kronor efter skatt? En stor del av försörjningsstödet är ingen summa pengar man fritt får förfoga över vilket det ibland kan låta som. Ersättning för hyra får man utifrån faktiska utgifter mot redovisande av faktura. Utöver detta räknar man varje år fram en riksnorm på det en individ eller familj behöver för att nödtorftigt klara de mest grundläggande utgifterna, så som mat, hygien och kläder. 

Personliga kostnader och gemensamma hushållskostnader för ensamstående respektive familj med två vuxna och två barn (2 och 4 år gamla): 

Den som sänker försörjningsstödet är alltså svaret skyldig vilken av dessa utgifter som man ska spara in på.

Vägvalet

Men vad händer då om man ser de båda förslagen inträdesjobb och bidragstak tillsammans?

1. Bara inträdesjobb

Om man bara går fram med inträdesjobben skulle det få stora negativa konsekvenser för arbetsmarknadsmodellen där parterna sätter löner, och vad som händer då på sikt har vi pratat mycket om tidigare. Men nu ska vi inte prata om mer strejker eller lägre sysselsättningsgrad, utan om vad som händer om man går från bidrag till jobb.

För alla de sammanboende med och utan barn som ESO-rapporten undersöker kommer inträdesjobb att innebära att det inte längre lönar sig att jobba. Likaså för den ensamstående med fyra barn. Det betyder alltså att för alla de sammanboende oavsett antal barn som rapporten räknar på, kommer samhället behöva gå in med mer bidrag än idag för att komma upp i de nivåer som familjen behöver för att täcka hyra, mat, mm. Effekten av att gå från försörjningsstöd till inträdesjobb, för alla dessa grupper, kommer alltså vara noll kronor mer i plånboken, och mer försörjningsstöd.

Detta resonemang är i grunden detsamma om man lägger bidragstaket på en nivå som motsvarar ingångslönen idag (20 000 kr) snarare än den föreslagna lönen för inträdesjobb (14 000 kr) – det kommer fortfarande vara flera exempelfamiljer som inte går plus i plånboken om de börjar jobba. Idag har 0,8 procent av de som uppbär försörjningsstöd det av anledningen att de arbetar heltid men har otillräcklig inkomst. Den andelen kommer i denna modell förmodligen att öka dramatiskt.

2. Inträdesjobb och bidragstak

Om vi antar att Moderaterna menar allvar och vill att alla jobb ska löna sig – även inträdesjobben – antar vi att de då vill lägga bidragstaket på 75 procent av en 70-procentig lön, dvs Alliansens nya idé om lägstalöner. Då blir summorna för försörjningsstöd så låga att de i praktiken innebär att många som uppbär stöd kommer behöva välja mellan att äta eller bo. En fyrabarnsfamilj skulle förlora närmare 9000 i månaden, och det är bara att konsultera tabellen ovan för att få en bild av vad som skulle behöva plockas bort från hushållet.

3. Inget av förslagen

Vi är dock tillräckligt optimistiska för att fortfarande hoppas på att inget av dessa förslag kommer att läggas fram. Vi tror på vår arbetsmarknadsmodell där politiker inte sätter löner. För om de sätter dessa löner, skulle vi i bästa fall få en ny grupp ”Working Poor” för vilka det inte lönar sig att jobba, och som alla skulle vara beroende av försörjningsstöd för att kunna leva trots att de arbetar (alternativ ett). I värsta fall med ett skarpt ”bidragstak” skulle massor av familjer i praktiken drivas från hus och hem (alternativ två).

Så Ulf Kristersson, vilken väg kommer du välja? Svaret behöver vi före söndag.

Ursula Berge, samhällspolitisk chef

Simon Vinge, chefsekonom