Valfriheten i missbrukarvården är begränsad

Har de som behöver vård för sitt missbruk valfrihet att välja? Valfrihet är ett centralt begrepp i politiken, men beskriver inte särskilt bra vad personer med missbruksproblem önskar sig av vården, visar en forskarrapport.

Valfrihet är ett djupt ideologiskt begrepp, centralt i politiken. Det ses som ett recept för ökat inflytande för medborgarna, men också som en väg till ökad ojämlikhet. Mot bakgrund av detta har en grupp forskare studerat vad valfriheten innebär för medborgarna i olika sektorer av välfärden, och resultatet av deras studier har publicerats i en nyutkommen bok.

Kerstin Stenius är forskare vid institutet för hälsa och välfärd i Finland och gästprofessor vid Centrum för Socialvetenskaplig hälsa. Hon forskar om missbrukarvården som system, historiskt och idag.

2012 och 2013 intervjuade hon och hennes forskarteam politiker och tjänstemän i tre kommuner: Nacka, Västerås och Helsingborg. Huvudmaterialet var enkäter och intervjuer med personer inom missbruksvården i dessa kommuner.

 

Valfriheten är en illusion

En viktig slutsats är att valfrihet är ett luddigt ord som inte särskilt bra beskriver vad personer med missbruksproblem önskar sig av vården.

– Fritt val är för många och på flera sätt ofta en illusion. Ofta finns det inte vårdalternativ att välja emellan på orten. Situationen kan också vara så akut att personen inte kan välja helt själv, säger Kerstin Stenius.

Tvångsvård kan betraktas som den mest extrema motsatsen till valfrihet. En relativt stor andel av personerna med missbruk tycks uppleva ett hot om tvångsvård även när de får frivillig vård. I en tidigare studie har 18 procent av klienterna i en Stockholmsstudie uppgivit att rädsla för tvångsvård är ett skäl till att söka missbrukarvård.

Vården omfattas av ett stigma, och det kan även vara påtryckningar av anhöriga som gjort att kontakt tagits med vården.

 

Svårt att låta klienterna välja i praktiken

Socialtjänsten är skyldig att involvera klienterna i behandlingsplanen. Men i praktiken är det svårt att låta klienten själv bestämma. Ett problem är att kommunerna ofta verkar under hårda sparkrav. Brist på kommunala bostäder och avsaknad av intensiv öppenvård i kombination med att vissa klienter har väldigt stora behov av hjälp gör att de har begränsade möjligheter att påverka sin situation.

– Reellt inflytande kan bli alltför ”dyrt” för kommunen för dem som behöver mycket stöd, säger Kerstin Stenius.

Möjligheten för klienterna att välja påverkas av lokal politik och ekonomi. Möjligheterna till inflytande och delaktighet är dessutom olika stor för personer med missbruksproblem. Gruppen är väldigt heterogen. De med mera resurser upplever att de har mer att säga till om.

Ett respektfullt bemötande är alltid viktigt, säger Kerstin Stenius. För att de personer som söker hjälp ska uppleva att de har inflytande är en god kontakt med handläggare och vårdpersonal central. Dessutom får inte väntetiderna bli alltför långa.

 

Handläggarnas roll viktig

Kerstin Stenius säger att handläggarna och vårdpersonalen har särskilt stor betydelse för att personer med långvariga och komplexa problem får möjligheten att få inflytande över sin situation.

– I de undersökta kommunerna verkar det ändå som om ganska många har förtroende för socialtjänsten och vården, det förtroendekapitalet bör bevaras. Det är ett ganska bra betyg åt systemet att ganska många av dem vi intervjuat säger att de kunnat byta missbruksvård utan att det varit väldigt svårt, säger Kerstin Stenius.