Varför skyller alla på någon annan när det gäller Arbetsförmedlingen?

Podcast

I veckans Samhällsvetarpodd försöker vi förstå vad som har hänt i arbetsmarknadspolitiken. Ingen verkar vara för Arbetsförmedlingens massvarsel och kontorsdöd. Ändå gör ingen något åt det. Har arbetsmarknadspolitiken offrats för att bryta blockpolitiken och vad kommer ut av vettiga jobbåtgärder för arbetssökande när röken har lagt sig?

Samhällsvetarpodden har i ett flertal poddar på senare tid tagit pulsen på svensk arbetsmarknadspolitik. Senast var Arbetsförmedlingens GD Mikael Sjöberg på plats och före dess arbetsmarknadsutredningens särskilda utredare Cecilia Fahlberg. Även arbetsmarknadsutskottets Gulan Avci (l) och Martin Ådahl (c) har varit i podden. Det borde gå att se ett mönster.

- Det man kan slås av är att vi har en arbetsmarknadspolitik som ingen verkar vara för, och ändå gör man inget åt den. De fyra partierna bakom Januariöverenskommelsen hade till exempel kunnat ändra i Vårändringsbudgeten, men valde att inte göra det. I någon mening har man då diskvalificerat sig från att kritisera den moderata och kristdemokratiska budget som har lett till de stora varsel och kontorsnedläggningar som vi nu ser. Ändå fortsätter man kritisera den som om inget hade hänt, förklarar Ursula Berge, förbundets samhällspolitiska chef.

- Det är stor skillnad mellan retorik och praktik i arbetsmarknadspolitiken just nu. Centerpartiet säger att det inte var 132 nedlagda kontor, företrädesvis i glesbygden, som man ville skulle lägga ner. Samtidigt gör man ingenting åt det.

- Liberalerna vill skära tre gånger mer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder än vad som nu sker, men duckar i hur det ska gå till. En så drastisk ändring av politiken borde man vara mån om att förklara. Ändå hör vi ingenting.

Alla partier säger att man vill ha bättre matchning på arbetsmarknaden, men gör ingenting när akademikersnabbspår till bristyrken läggs ner på grund av för lite pengar på Arbetsförmedlingen. Istället skriver de fyra partierna i Januariöverenskommelsen enbart att det är viktigt att ”fler får chansen till ett jobb utan utbildningskrav”. Varför värnar man inte bättre matchning till bristyrken som ofta är akademikeryrken?

Arbetsmarknadspolitiken präglas idag mer än något annat av att man raserar den, och hoppas att någon fångar upp resterna och gör något bra av det. Vem denna någon är, är oklart.  Vill man ha en välfungerande arbetsmarknadspolitik, i privat eller offentlig regi, borde man vara mån om att bädda bättre än så här för det. 

I veckans samhällsvetarpodd diskuterar Begmohammed Derakshande-Tomadj, professionsombudsman med förbundets samhällspoliska chef Ursula Berge om hur vi ska förstå logiken i dagens arbetsmarknadspolitik.