Vellinge, Staffanstorp och konsten att få kakan utan att betala för den 

Se även Fackets bild-vloggen som introducerar den här bloggen.

1. Kommunerna förlitar sig på att andra grannkommuner skapar arbetstillfällen.  

Eftersom kommunalskatten betalas i den kommun där man för tillfället är skriven och bor, så är det en god affär för den enskilda kommunen att se till att invånarna inte jobbar i den. För då måste någon annan kommun ta ansvar för ett bra företagsklimat, för bostäder, välfärd och vägar. Allt som behövs för att det ska kunna finnas jobb. Vellinge är sämst i Sverige på att skapa jobb, och varannan kommuninvånare jobbar utanför kommunerna. Staffanstorp inte långt därefter med 70 procent. Det ska jämföras med rikets 120 procent.  

 I denna tabell ser du en jämförelse mellan hur många som förvärvsarbetar i kommunen, av SCB kallat “dagbefolkning” och hur många som är folkbokförda i kommunen, såväl totalbefolkning som personer i arbetsför ålder (25–64 år). Delar man antalet jobb (dagbefolkning) med antalet folkbokförda i arbetsför ålder får man en kvot (här kallat “Dag/natt” uttryckt i procent) av hur många jobb som finns i kommunen per arbetsför folkbokförd person. Snittet i landet är 118 procent enligt detta mått. 

Alla kommuner som idag har ansökt eller som har aviserat att de avser att ansöka om tiggeriförbud har en kvot långt under riksgenomsnittet, vilket visar att de skapar betydligt färre jobb än vad som krävs om de skulle ligga på riksgenomsnittet. 

2. Kommunerna kan sänka skatten för de egna invånarna 

Vellinge har bland Sveriges lägsta kommunalskatter, och Staffanstorp ligger bara någon krona därifrån. Sparar man in på allt som krävs för att skapa jobb kan man så klart sänka kommunalskatten. Men då tigger man om både jobb och service från grannarna.  

3. Kommunerna vill bara förbjuda tiggeri för andra, inte för, exempelvis, de politiker som drivit igenom förbudet. 

Förbudet ska inte heller tolkas som någon generell inställning gentemot att ta emot pengar från andra. Senast torsdag den 20 december, när denna blogg skrivs, kan man läsa följande på Vellingemoderaternas hemsida: 

 4. Kommunerna tar inte sitt ansvar för flyktingpolitiken… 

Regeringen delar ut pengar för flyktingmottagande. Beloppet baseras bland annat på hur mycket ansvar kommunerna har tagit för det nationella åtagandet för de flyktningar som kommit till landet. När man rankar Sveriges alla 290 kommuner så får Vellinge en föga smickrande 289:e plats. Den enda kommun som är sämre är Staffanstorp, på 290:e plats och jumboplacering. 

5. …men kommunerna är mycket positiva till ökad rörlighet – för de egna invånarna.  

Att vi har fått se en stor mängd EU-migranter är en följd av den fria rörligheten inom unionen – en av EU-samarbetets pelare. En av poängerna med EU är att man ska kunna resa fritt inom unionen, och det är nog invånarna i både Vellinge och Staffanstorp rätt besjälade av. I vart fall var man det när EU-omröstningen skedde 1994, och där 8 av 10 invånare i Vellinge samt 7 av 10 i Staffanstorp röstade för. Det ska jämföras med strax över varannan i riket (52 procent). 

Den röda tråden för dessa kommuner är med andra ord att man alltid vill ha hela kakan – men att man aldrig vill vara med och betala för den. Det är en ekvation som inte går ihop. 

Om hela Sverige var som Vellinge skulle vi bara ha hälften så många jobb och vi skulle ha stängda gränser i alla fall in i landet. I alla fall om man inte är rik. 

Simon Vinge, chefsekonom

Ursula Berge, samhällspolitisk chef