Vem tar ansvar när du går i väggen?

Hur många timmar jobbar du på en vecka? Helt ärligt, vet du? Vi är många som ställer höga krav på oss själva som vi i längden inte kommer att orka med.

Under vilka villkor ska vi leva våra arbetsliv? Den psykiska ohälsan ökar som anledning till sjukskrivningarna i Sverige. Arbetslivet gör att vi kan bli sjuka och för oss samhällsvetare är det själklart den psykosociala arbetsmiljön som är vårt största problem. Vem bär ansvaret för att sätta gränserna i det gränslösa arbetet?

Jag tillbringade två år med rådgivning till studenter med hela sitt framtida yrkesliv framför sig. Många pratade om att de förväntade sig några hundår för att arbeta sig upp till en bättre anställning. Vi pratade om att vi måste bygga vårt personliga varumärke. Vi pratade lön, vi pratade CV och vi pratade strategier. Det vi aldrig pratade om var de frågor som är svåra att ta på. Hur ska vi kunna leva ett gott liv hemma och på jobbet?

Hård kultur

Jag åt middag med en bekant och vi pratade om hur vårt arbete gick. Vi känner oss som högpresterande och har spännande jobb som vi älskar. Vi tillbringar mer tid med våra arbetskollegor än vad vi gör med dem vi älskar i våra liv. Därför är tiden vi tillbringar på jobbet otroligt viktig. En sak vi bägge landade i var att man lika lätt kan bli utbränd av ett arbete man älskar som ett arbete man hatar. I hennes fall hade det redan hänt något år tidigare.

Det odlas en hård kultur av att vi alla ska vara bättre än de 40 timmarna som vi har avtalat med vår arbetsgivare. Vem tar ansvar för oss när vi går in i väggen? Det är vi som får leva med konsekvenserna resten av våra liv. Otydliga arbetsbeskrivningar, oändliga arbetsgrupper och uppmuntring att ta på sig mer och mer arbete. Men det är inte alltid tydliga signaler från vår närmaste chef som gör att vi jobbar för mycket. Vi är många som ställer höga krav på oss själva som vi i längden inte kommer att orka med.

Men det är inte lätt att bryta ett invant beteende och mönster. Först blir du påhejad för att du har varit en otrolig resurs för arbetsgivaren och jobbat stenhårt för att du ska fortsätta överprestera. Det här håller bra. Det här håller i alla fall ett tag. Men när du känner att du inte längre klarar av att överprestera så är det inte lika populärt som när du glatt frivilligt tog på dig allt extraarbete. Den känslan skapar en olust.

En klok arbetsgivare säger åt dig att gå hem. En god arbetsgivare reagerar när du svarar på ett mejl 23:33 på en vanlig tisdagkväll. Vi vet att en stressad arbetstagare gör ett sämre jobb. Men hur gör du för att bryta en negativ trend?

Vi måste sätta gränser

Arbetsgivaren har självklart ansvaret för arbetsmiljön och stressen på arbetet. Men vad hände när du som alltid har varit duktig och tagit på dig allt extraarbete plötsligt känner att det räcker? Hela ditt personliga varumärke som den som jobbar stenhårt alltid levererar inte går att leva upp till? Hur säger du till din chef att du inte mår så bra? Det är självklart svårt att möta känslorna. Vem är jag om jag inte orkar? Vi måste prata mer med varandra om när jobbet börjar och när jobbet slutar.

Hur många timmar jobbar du på en vecka? Helt ärligt, vet du? När kollar du mejlen första gången och när kollar du sista gången på en dag? När du får större frihet med arbetet så ökar kraven på din möjlighet att säga nej och stänga av och koppla ner.

Arbetsmiljötillsynen firade i år 125 år. 1920 infördes åtta timmars arbetsdag för delar av arbetslivet, en tid där normen var 12-13 timmars arbetsdagar.  Idag måste vi själva vara med och sätta gränser i det gränslösa arbetet. Vi vet att det kommer arbetstoppar och många av oss arbetar med en oreglerad arbetstid, men det måste finnas en grund och norm för vad som är hållbart. Glöm inte bort att du lika lätt blir utbränd av ett jobb du älskar som av ett jobb du hatar.