Vi måste ta fighten för kollektivavtalen globalt!

I veckan träffas fackliga ledare från hela världen, aktiva i den offentligt finansierade sektorn. En viktig fråga handlar om alla de medlemmar som hamnar i frontlinjen när naturkatastrofer och epidemier ska bekämpas.

Det nödvändiga med facklig internationell solidaritet blir tydligare och tydligare. En rad frågor på Public Services Internationals (PSI) styrelsemöte visar att det behövs en stark global fackföreningsrörelse som orkar och kan tillvarata arbetstagarnas rättigheter.

Guy Ryder gästade PSI:s styrelsemöte som hölls i veckan hos ILO i Genève. Guy Ryder pekar på de stora utmaningar som fackföreningsrörelsen står inför och han pekade ut några särskilt viktiga områden.

Färre än 25 procent av alla världens arbetstagare omfattas av kollektivavtal. Arbetsmarknaden är under enorm omvandling. Den tidigare modellen där ett företag hade sin bas i en nation och där den anställde hade en fast anställning knuten till det företaget är inte längre en självklar modell. Företag är globala och agerar på en gränslös marknad där varor och tjänster produceras där arbetskraften är billigast och på kortaste kontrakt.

De verktyg vi har är i huvudsak de samma som för 100 år sedan och de är helt enkelt inte tillräckligt bra!

Katastrofer och epidemier

Styrelsemötet har också behandlat frågor som rör katastrofer och epidemier. De offentligt anställda inom nationella räddningstjänster – sjukvårdare, brandmän, röjningsarbetare och så vidare – är de som står i frontlinjen efter en naturkatastrof eller när en epidemi brutit ut. Deras arbete är ofta mycket svårt och deras arbetsvillkor bör stödja – inte göra det viktiga arbetet svårare.

Vi fick en mycket gripande rapport på Skype från Sierra Leone om de svåra villkor de arbetat under när ebola bröt ut under förra året. Vi fick också en rapport om arbetet med att skapa fungerande infrastruktur i Nepal under förra månadens jordbävningar. Inte minst alla de regionala rapporter från ”små” regioner som Afrika, Asien och Stillahavsregionen, samt Interamerika visar att det finns mycket att göra. Facklig anslutningsgrad är ofta låg helt enkelt för att man blir av med jobbet om man går med i facket.

Arbetsgivare som självmant ser att anständiga arbetsvillkor är bra också för företaget är lätträknade. Det förfärliga arenabygget inför fotbolls-VM i Quatar är extremt, men tyvärr inte ett isolerat exempel. Utnyttjande av kvinnor i hushållstjänster är skrämmande. Och att tro att vi kan stänga de svenska gränserna för inflytande från internationella företags tänkande runt arbetsrätt kommer inte att funka. Inte minst Dagens Nyheters artiklar om hur papperslösa hänsynslöst utnyttjas i Sverige påminner om detta.

Den svenska modellen är stark och har bidragit till svensk tillväxt och att utveckla det svenska näringslivet. Den visar att vi med schyssta arbetsvillkor kan skapa tillväxt och att idén om att välfärden ska vara generell har skapat ett starkt samhälle präglat av tankar om jämlikhet och förtroende. Vi måste vara beredd att slåss för den på den internationella arenan genom mer, inte mindre, internationellt fackligt arbete!