Vi vill se en ny ombudsman mot diskriminering i arbetslivet

Debattartikel

Det ska vara lätt för arbetsgivare att tillsammans med facken bedriva ett aktivt anti-diskrimineringsarbete. Vi vill gärna kroka arm med övriga parter på arbetsmarknaden så att vi på allvar kommer till rätta med all diskriminering, skriver Heike Erkers och Markus Furuberg i tidningen Arbetet.

SLUTREPLIK. Vår debattartikel Skärp tillsynen över diskrimineringslagen handlar inte om att det saknas en effektiv sanktionsordning vid överträdelser av diskrimineringslagen.

Den handlar om att det saknas en effektiv tillsyn av lagen genom DO. Det är därför vi föreslår inrättandet av en Ombudsman mot diskriminering i arbetslivet, ODA. Vi tycker att det är beklagligt att DO missar målet i sitt svar på vår artikel.

Kärnan i vår kritik är att det behövs en bättre samordning med arbetsmarknadens parter och en samlad satsning för att uppnå jämställda löner och få slut på strukturell diskriminering i arbetslivet. Vi diskuterar inte DO:s val att begränsa domstolsprocesserna till prejudikatfall. Däremot är vi kritiska mot att inte fler klagande får hjälp. DO förhandlar inte för att försöka lösa tvister genom förlikning. Fyra stämningsansökningar under 2018 är ett mått på hur få individer som det året fick hjälp av DO. Vi påstår inte att det är fel att DO avslutar sina ärenden med beslut. Men vi ifrågasätter om det är rättssäkert att DO, i stället för domstol, fattar beslut i vilka arbetsgivare påstås ha gjort sig skyldiga till diskriminering.

Agneta Broberg motiverar förfaringssättet med att det blir svårt att ”frivilligt följa lagen” om inte arbetsgivaren blir upplyst om sitt olagliga beteende. Diskriminering är brott mot mänskliga rättigheter. Här gäller ingen frivillighet. Lagtexten om att frivilliga lösningar ska eftersträvas betyder i fråga om diskrimineringsförbuden att DO vid anmälningar om diskriminering ska försöka få till stånd förlikningar.

Jämför gärna med hur aktivt de allra flesta arbetsgivare arbetar med GDPR och att uppfylla kraven i Dataskyddsförordningen. Vi vill se ett lika effektivt arbete med att efterleva Diskrimineringslagen. En lagstiftning som saknar en aktiv tillsyn blir många gånger ett slag i luften. Det behövs ett nära samarbete mellan arbetsmarknadens parter och de myndigheter som har till uppgift att motverka strukturell diskriminering i arbetslivet. Fackförbunden löser flertalet diskrimineringstvister genom förlikningar. Det ger upprättelse till den drabbade men har också en viktig förebyggande effekt.

Därför är DO:s nedprioritering av diskrimineringsanmälningar olycklig, inte bara ur offrens perspektiv utan också för att tillfällen att påverka diskriminerande strukturer på arbetsmarknaden går förlorade. I likhet med Riksrevisionen och Statskontoret, som tidigare granskat hur DO bör arbeta, menar vi att det måste finnas en balans mellan DO:s tre uppdrag: hantering av diskrimineringsanmälningar, tillsyn av aktiva åtgärder och information. Akademikerförbundet SSR vill se en kraftfull satsning mot diskriminering i arbetslivet och för jämställda löner. Där kan en Ombudsman mot Diskriminering i Arbetslivet, ODA, vara en väg att gå.

En Ombudsman som är väl förtrogen med hur arbetslivet fungerar och har en aktiv dialog med Medlingsinstitutet och arbetsmarknadens parter om hur vi tillsammans kan arbeta aktivt för jämställda löner och för en arbetsmarknad utan strukturell diskriminering. Det ska vara lätt att göra rätt. Det ska finnas stöd och information om hur arbetsgivare tillsammans med facken kan bedriva ett aktivt arbete, samtidigt som arbetsgivare som inte arbetar aktivt ska riskera en skarp tillsyn. Vi vill gärna kroka arm med övriga parter på arbetsmarknaden så att vi tillsammans på allvar kommer till rätta med all diskriminering.

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR

Markus Furuberg, förhandlingschef Akademikerförbundet SSR