Akademikern

Gästblogg: Hur stöttar ni era hbtq-kollegor?

Sedd av 221

Akademikerbloggen. Öppet homosexuella missgynnas vid rekrytering, homosexuella män tjänar mindre än heterosexuella och transpersoner riskerar fysiskt våld. Stress till följd av diskriminering skapar ökad psykisk ohälsa bland hbtq-personer. Vi måste arbeta aktivt för att minska den så kallade minoritetsstressen på våra arbetsplatser, skriver Anna Galin, styrelseledamot i RFSL och expert på normkritisk kommunikation.

Senast ändrad 09:41, 26 Jul 2017
Foto: Mostphotos (t.v.), Anna Hartvig (t.h.).
Anna Galin sitter i RFSL:s styrelse sedan många år tillbaka och arbetar som projektledare på Södertörns högskola med fokus på mångfald.

Nu är det sommar och högsäsong för pride runt om i landet. Nästa vecka startar även Sveriges största pride, Stockholm Pride. Många reser långt över landet för att delta i festligheter och uppmärksamma vunna rättigheter och de fortsatta utmaningar som fortfarande finns för hbtq-personer i både Sverige och världen.

När Socialstyrelsen förra året publicerade sin omfattande studie om hbtq-personers psykiska ohälsa var den så alarmerande att de själva knappt trodde sina ögon. På alla parametrar kan vi där se hur hbtq-personer drabbas av homofobi och så kallad minoritetsstress. “Långvarig och allvarlig stress till följd av diskriminering skapar ökad psykisk ohälsa bland hbtq-personer. Det är vanligare med bland annat depressioner, psykoser och riskbruk av alkohol, visar en ny studie. Det finns även en ökad risk för självmord”, skriver Socialstyrelsen.

Diskrimininering och psykisk ohälsa

Att många hbtq-personer inte är öppna på arbetsplatsen är ingen nyhet och orsaken är givetvis rädsla för att det ska få negativa konsekvenser. Forskning visar också på att öppet homosexuella ratas för anställning i många yrken och att homosexuella män tjänar sämre än heterosexuella män. För majoriteten av transpersoner är arbetet det sista stället de kommer ut på och en femtedel av transpersoner har utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Konsekvenser av minoritetsstress visar sig samtidigt tydligt hos homo- och bisexuella kvinnor som ökar sin alkoholkonsumtion mer än andra grupper och oftare är i riskzonen för att utveckla missbruk.

Med den bakgrunden finns det givetvis anledning för arbetsplatser och fackligt engagerade att arbeta med hbtq-frågor på jobbet. Jag skulle vilja ge två exempel på områden som arbetsplatser runt om i landet kan arbeta med. Det ena handlar om att titta på de orsaker ohälsan för hbtq-personer har och vad vi kan göra för att skapa en minskad minoritetsstress på arbetsplatsen.

Hbtq-kompetens ett måste

Att arbeta aktivt mot diskriminerande rekrytering och en ohälsosam jargong är viktiga ställen att börja på och startar med kompetenshöjning. Det andra handlar om att se över om arbetsplatser som erbjuder företagshälsovård har kompetens att möta hbtq-personer och om denna upplevs som trygg och välkomnande av hbtq-personer. Ett sätt att säkerställa detta är genom utbildning av företagshälsovård och personalavdelning och genom att i upphandling av företagshälsovård ställa krav på hbtq-kompetens i de upphandlade tjänster man efterfrågar.

Vad kan kollegor göra för att se till att våra arbetsplatser är inkluderande och tryggare platser för alla? Ett vanligt sätt för homofobi eller andra att fortplanta sig är genom skämt och jargong och när det sker är det givetvis extra värdefullt att de som inte själva är hbtq-personer säger ifrån när de hör olämpliga skämt eller uttalanden. Det gäller oavsett om det är hbtq-personer i rummet eller inte. Ett annat viktigt sätt är att efterfråga utbildning och kompetenshöjning. För att skapa bestående förändring behövs mer än en timmes “inspirationsföreläsning”. Jag skulle säga att HBTQ-certifieringar eller andra processinriktade utbildningar är en förutsättning för att uppnå någon sorts varaktig förändring.

Arbetet fortsätter året om

Själv har jag nu en intensiv “semestervecka” framför mig med seminarier som ska modereras, Pridetält som ska bemannas och remissvar som ska skrivas. För än finns ingen tid att vila. Vi har många kamper kvar tills dess att hbtq-personer har samma villkor som heterosexuella och cispersoner i Sverige. Vi har också lång väg till ett samhälle utan diskriminering av hbtq-personer och en jämlik hälsa även för hbtq-personer. Trots det ser jag när jag tittar tillbaka på de landvinningar som gjorts genom åren att genom kunskapshöjning och gemensamt arbete tror jag ändå att vi kan nå dit.

Hoppas vi ses under Pride, men glöm inte att vara en allierad även under resten av året!

Anna Galin
Ledamot, RFSL:s förbundsstyrelse
Projektledare mångfald, Södertörns högskola

Läs mer

RFSL: Förtroende att stärka. Om hbtq-personers förtroende för olika samhällsinstanser och vad som behöver förändras

MUCF: Unga hbtq-personers hälsa

up 55