Akademikern

Inget är självklart

Sedd av 210

Mänskliga rättigheter. Många verkar ta mänskliga rättigheter för självklara, men inget kunde vara mer fel. Vi riskerar en bred tillbakagång på rättighetsfronten om ingen stoppar den negativa utvecklingen. Arbetsmarknadens parter är inte utan ansvar.

Senast ändrad 09:21, 31 Jul 2017
Foto: Akademikerförbundet SSR.
Regnbågsflaggor på Stockholm Stadion 2016.

Stockholm Pride står för dörren. Under alla mina verksamma år har jag hört kommentarer i stil med ”snart finns ju inget kvar för er att slåss för”, då syftandes på att homosexuella fick möjlighet att ingå äktenskap. Som om det var allt i rättighetskatalogen för hbtq-personer.

Men också uttryck som reducerar det till en sängkammarfråga: ”Vem bryr sig om vem som ligger med vem?” Eller ”Jag har en kollega på jobbet som föddes som pojke och hon verkar må bra”, som visar på oförmågan att se en större helhet. Allt med undertonen att vi har så många rättigheter nu, att allt är så bra, och att det knappt finns något mer att kämpa för. Många verkar ta mänskliga rättigheter för självklara – att vi inte behöver kämpa mer när de finns där. Den som tänker så kunde inte ha mer fel!

Mänskliga rättigheter – en handelsvara

Mänskliga rättigheter, inte minst de rättigheter som rör hbtq-personer, används som valfläsk och ibland nästan som en handelsvara. Senast förra veckan fick vi se president Trump och hans twitterutspel om transpersoner i det amerikanska försvaret. De rättigheter som transpersoner fick bara för ett år sedan står nu på spel, och riskerar att dras in om presidenten får som han vill. I den amerikanska försvarsmakten tjänstgör många transpersoner. Siffror varierar mellan 2 500 och hela 15 000. Det är lite oklart ännu så länge vad det här kan få för effekt för de som tjänstgör idag då det är förbjudet att avsluta en anställning enbart på grund av deras transidentitet.

Trump lägger fram det som ett ekonomiskt argument eftersom Obamas beslut förra året öppnade för möjligheten att transsexuella skulle omfattas av militärens sjukförsäkring, vilket under vissa omständigheter skulle täcka kostnaderna för könskorrigerande behandling. Försvarsdepartementets kostnadskalkyl visar på två till åtta miljoner dollar årligen – en hundradels procent av militärens vårdbudget på 50 miljarder dollar per år. En kostnad Trump inte är intresserad av att ta. Varje år lägger dock samma departement drygt 41 miljoner dollar på Viagra, alltså fem gånger mer än vad vård och behandling för transpersoner skulle kosta. Jag tror verkligen inte på upplägget att reducera det till en fråga om kostnader, men perspektiv skadar inte då och då.

Stoppa den nedåtgående spiralen

Det här är bara ett exempel på hbtq-rättigheter som formella och informella makthavare försöker dra in eller begränsa. Frågor som rör adoption, äktenskap, tillgång till vård och diskriminering i arbetslivet är andra. Den som står och tittar på och tror att det stannar här kunde inte ha mer fel. Vi har sett det förr, då på tyska – nu senast på engelska. Men vi riskerar samma tillbakagång oavsett språk om ingen står upp och stoppar den nedåtgående spiralen. Det gäller i USA, Europa, Sverige och i resten av världen.

En snabb tillbakablick. Under årens lopp har det blivit otaliga seminarier och paneldiskussioner runt om i landet, utbildningar för fackligt förtroendevalda, chefer, skyddsombud och medlemmar, utbildarutbildningar för förbund inom både LO, Saco och TCO, men även seminarier genom Europafacket, förbundets deltagande i EU-projekt, framtagande av nytt material och inte minst förbundets unika tredagarskurs med fokus på hbtq-frågor ur ett arbetslivsperspektiv. Pridefiranden över världen finns av en anledning. Det känns mer viktigt än någonsin att delta. Här hemma står Stockholm Pride för dörren. Bara tanken att Akademikerförbundet SSR deltar för tolfte året i rad gör mig så stolt. Snacka går ju, men vi är So Facking Proud av en anledning.

up 45