Akademikern

Mensrapport från Indien!

Sedd av 168

Internationellt. Mens är en facklig fråga. För miljontals personer världen över kan det faktum att de har mens stänga dem ute från både utbildning och arbetsmarknad. Lägg därtill det menstabu som fortfarande lever på många ställen och vidden av problemet blir skrämmande tydlig.

Senast ändrad 12:48, 15 Mar 2017
I den lilla byn Kadavur på den indiska landsbygden uppmanas kvinnor att utbilda sig!

Jag befinner mig i skrivande stund på den indiska landsbygden. En hel hög med matvaror har precis levererats till kontoret på organisationen där jag praktiserar och en grupp kvinnor diskuterar livligt på tamil om huruvida det blivit rätt eller inte. Utanför är det lugnt och stillsamt men härinne går takfläkten, liksom tankarna, på högvarv i värmen. Det är härligt att höra kvinnornas livliga diskussion eftersom indiska kvinnor så sällan får något utrymme i andra sammanhang.

Indien räknas till de 15 % av världens länder som har allra sämst jämställdhet mellan kvinnor och män om en ser till reproduktiv hälsa, självständighet och arbete. Det här är förstås ingen nyhet för mig, men att befinna sig mitt i det är både märkligt, frustrerande och utmanande. Här måste jag ibland fundera ett extra varv kring saker som är en självklarhet för mig hemma i Sverige. Som mens, till exempel.

Att ha mens i Indien är på många vis ett projekt. De dagar jag har mens måste jag, innan jag ger mig iväg för dagen, ta reda på huruvida det kommer finnas tillgång till toalett, vatten och sophantering på platsen jag ska besöka. Och om det inte finns, hur ska jag då hantera situationen?  För mig som bara är här på besök i några månader har det aldrig varit något problem annat än på tankenivå, men för alla de flickor och kvinnor som lever här är det ett reellt problem som många gånger stänger dem ute från både utbildning och arbetsmarknad. Lägg därtill det menstabu som fortfarande lever kvar i Indien och vidden av problemet blir skrämmande tydlig.

Mens är en facklig fråga

För bara några dagar sedan lyckades jag, trots knackig internetuppkoppling, surfa in på Union to Unions livesändning från Arena Idés lunchseminarium med tema ”Mens, makt och arbete”. Anna Dahlqvist, författare till boken ”Bara lite blod” tydliggjorde att mens är en fråga som akut behöver flyttas upp på den internationella fackliga agendan. För att kvinnor ska kunna delta i utbildning och på arbetsmarknaden på samma villkor som män krävs det att kvinnor har tillgång till effektiva mensskydd, rent vatten, tvål och trygga toaletter som går att låsa. Dessutom behövs det mer kunskap om mens och menshygien. Inga konstigheter, kan det verka som, men ändå är det långt ifrån verkligheten för mängder av kvinnor runt om i världen.

Att befinna sig i ett av världens mest ojämställda länder är förvisso både märkligt, frustrerande och utmanande. Men vetskapen om att det går alldeles utmärkt att både jobba och gå till skolan när en har mens gör det också lättare att inse att en förändring är möjlig. Men det är viktigt att komma ihåg att förändring inte kommer gratis. Jämställdhet är en av de mest centrala fackliga frågorna oavsett var i världen en befinner sig. I Sverige kämpar vi för rätten till heltid, en individualiserad föräldraförsäkring och lika löner. I Indien kämpar en (till råga på det) för rätten till tvål, vatten, toaletter och effektiva mensskydd. Kampen är densamma – den tar sig bara olika uttryck. 

up 86