Akademikern

Nya lagar och rutiner ska komma åt näthat

Sedd av 355

Arbetsmiljö. Allt fler personer utsätts för hot, hat och kränkningar på nätet i samband med sin yrkesutövning. Det krävs både ett stärkt rättsskydd och bättre arbetsmiljöarbete för att skapa trygga arbetsplatser, menar experterna.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016
Skärmdump från ett nätforum om LVU.

Datorer och smarta telefoner har gjort arbetet lättare och flexiblare på många sätt. Men den teknologiska utvecklingen har också gjort det lättare att sprida hot, hat och kränkande uttalanden. Inte minst mot personer i deras yrkesroll.

– Jag upplever att det ökar kraftigt. Hot på nätet sker dagligen – det är något som kommer upp både i samtal till vår medlemsjour men också vid arbetsmiljöutbildningar. Trots det tror jag att mörkertalet är stort och att det är mycket som inte kommer till förbundets kännedom, säger Jonas Lidberg, ombudsman på Akademikerförbundet SSR.

I en undersökning av Akademikerförbundet SSR uppgav en av fyra socialsekreterare att de utsatts för hot eller våld de senaste två åren. I allt större utsträckning framförs hoten i sociala medier och på bloggar. Tidningen Dagens Arena uppmärksammade nyligen hur grupper på Facebook kallat namngivna socialsekreterare för pedofiler, alkoholister och kidnappare. Vissa har hängts ut med namn och bild eller information om deras barn eller hemadress. Problematiken är liknande för andra yrkesgrupper som jobbar med myndighetsutövning, menar Jonas Lidberg.

Gammal lagstiftning 

Hoten och påhoppen kan skapa allvarlig stress och oro hos den som är utsatt, och i värsta fall påverka personen i sin yrkesroll. Men dagens lagstiftning är inte anpassad efter den verklighet som råder. Och det måste vi ändra på, menar juristen Gudrun Antemar, som lett utredningen Integritet och straffskydd.

– Lagstiftningen är gammal. Den täcker inte det integritetsskydd som behövs i den teknikvärld vi lever i idag. Det behövs ett stärkt skydd så människor känner sig trygga och kan utöva sitt yrke, oavsett om man är journalist eller socialsekreterare, säger hon.

I februari lämnade Gudrun Antemar över sitt betänkande till Justitieministern. Betänkandet innehåller en rad förslag om hur man kan stärka skyddet för den som utsätts för kränkningar, förtal och regelrätta hot, samtidigt som man värnar om yttrandefriheten. Tanken är att förslagen ska kunna bli ny lag nästa år.

Det främsta förslaget omfattar en ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång. Det innebär att man gör intrång i någons privatliv genom att sprida uppgifter om till exempel hälsotillstånd, sexualliv, eller om man utsatts för ett allvarligt brott. Det omfattar också så kallad ”hämndporr”, då sexfilmer sprids med syfte att förnedra eller skapa problem. Förslaget omfattar också ett ökat ansvar för olaga hot. Det skulle innebära att det skulle bli straffbart att hota med att sprida integritetskränkande bilder eller uppgifter, eller att hota med hemfridsbrott.

Brottsskadeersättning för förtal

Dessutom skulle ofredandebestämmelsen gälla fler fall. Liksom idag kan ofredande gå ut på att störa någon annan genom upprepade kontakter direkt eller via internet. Men framöver kan det också bli straffbart med kränkningar som når fram till den drabbade i efterhand. Det kan till exempel handla om en så kallad hatsida på Facebook med kränkande och hatiska kommentarer. Där ska också straffansvaret utvidgas för den som ansvarar för sidan.

– Vi tycker att den som har en elektronisk anslagstavla ska vara skyldig att också ta bort meddelanden som uppenbart innebär ett olaga hot eller innebär ett integritetsintrång. Och så föreslår vi att man ska kunna få brottsskadeersättning när det gäller grovt förtal, säger hon.

Ett viktigt budskap med den nya lagstiftningen är att slå fast att den personliga integriteten är något skyddsvärt, tillägger hon. Men också att göra det tydligt för både brottsoffer, eventuella förövare och brottsbekämpande myndigheter var gränsen för brott går. Polisen satsar nu på att bygga upp kompetensen kring näthat och –hot, berättar Gudrun Antemar.

Men det behövs också bättre kunskap och rutiner hos arbetsgivare, för att stötta medarbetare som utsätts. Kunskapen, inte bara om hot och hat på nätet, utan om arbetsmiljö i allmänhet brister i dag på många arbetsplatser. Inte minst på de ställen där personalomsättningen redan är hög, mycket av energin läggs på rekrytering och ny personal ofta inte får den introduktion de har rätt till.

– Arbetsgivarna är dåliga på att utbilda sina chefer i arbetsmiljö. Ofta har cheferna inte heller förutsättningar att arbeta med arbetsmiljöfrågor i förebyggande syfte och det systematiska arbetsmiljöarbetet är undermåligt. Framför allt upplever jag en avsaknad hur de ska hantera hot och våld på nätet, säger Jonas Lidberg.

Bristande stöd på arbetsplatsen

Om man som medarbetare utsätts för våld och hot i samband med sin yrkesutövning så är det arbetsgivaren som ska göra polisanmälan, understryker han. Trots det saknar många arbetsgivare både kunskap om och rutiner för hur man ska hantera denna typ av hot. Ofta uppmanas medarbetaren att själv ta hand om polisanmälan.

– Det är horribelt, eftersom den som hotar då får full access till personnummer och adress. Det gör att mycket inte heller polisanmäls. Arbetsgivarna måste också bli betydligt bättre på att stödja medarbetare vid en eventuell rättegång. Många som ringer oss har inte fått det stödet, säger Jonas Lidberg.

Alla våld- och hotsituationer ska rapporteras, dokumentera och utredas. Allvarligare tillbud eller händelser med hot och våld ska anmälas till Arbetsmiljöverket, Försäkringskassan och polisen. Våld och hot är en självklar del i utbildningen för både skyddsombud och fackligt förtroendevalda. Via Sunt arbetsliv sjösätts nu en partsgemensam arbetsmiljöutbildning för chefer och skyddsombud där våld och hot är en omfattande del. Under våren 2016 sjösattes ett projekt där studentombudsmän från Akademikerförbundet SSR åker ut till olika universitet för att prata våld och hot med studenter. Men det krävs ännu mer för att skapa trygghet för medarbetare i utsatta yrken, menar Jonas Lidberg.

– Frågan måste lyftas högre upp i organisationen så att cheferna inom myndighetsutövning får hjälp med hur de ska hantera denna typ av arbetsmiljöproblem.

Text: Ylva Mossing

up 301