Den verkliga solidariteten sker inom EU

För det första: hur går det egentligen för unionen när väldigt lite de facto sker i Bryssel, utan i princip bara över videolänk?

–Formellt sett fungerar det men i praktiken går det på halvfart. Vi har inte tillräckligt bra tekniska lösningar. Det vi gör är det vi måste göra precis nu och det som är kopplat till pandemin. Men allting tar extremt mycket längre tid, som att reda ut en konflikt mellan ledamöter från olika länder vilmet tar längre tid över videomöten än vad det hade gjort i korridoren. Vi ser också att makt i praktiken förflyttas från parlamentet till de exekutiva organen inom EU.

EU har just nu ett antal delikata men avgörande frågor på sitt bord om hur vi faktiskt ska kunna återhämta oss från krisen – i ett läge då många länder fortfarande lider av sviterna från den förra finanskrisen 2008–9. Vad är det egentligen som händer där? 

–EU-kommissionen föreslog nu i förra veckan ligger vid sidan om den sjuåriga ordinarie långtidsbudgeten som också ska beslutas nu, och då föreslås ytterligare upplåning à 750 miljarder Euro – ett gigantiskt paket. Nu är det detaljerna i detta paket som ska diskuteras, och vad pengarna ska användas till. Vi ser också att EU-systemet nu klivit in med exempelvis gröna korridorer för godstrafik, undantag från statsstödsreglerna vilket möjliggör medlemsstaterna själva att genomföra stora räddningspaket. 

Samtidigt verkar många, i synnerhet hårt drabbade länder som Italien – men även här i Sverige, missnöjda med unionens agerande och solidaritet under de inledande skedena av Covid-19.

–När vi kommer ur den här krisen kommer vi att se att EU har agerat solidariskt. Nu får vi se var stödpaketet landar i slutändan – men lägger vi ihop alla pengar blir det uppemot 10 procent av EU:s BNP. Jämför det med usla ansiktsmasker som skickas från Kina…. Den verkliga solidariteten sker inom EU-samarbetet. Men visst brast det i början, med beslagtagna sjukvårdsmaterial exempelvis som påverkade även Sverige, vilket givetvis var oacceptabelt. 

Är det då en kris för unionen och hur allvarlig är den? 

–Det är nog också viktigt i den här krisen att vara lite försiktig med vilka ord man väljer. Det är djupt problematiskt med höga politiska företrädare i exempelvis Italien eller Frankrike, som har uttalanden i stil med ”får vi inte det här (som gemensam skuldsättning) så finns det ingen framtid för EU”. Framtiden för unionen kan inte gärna stå och falla med ett enskilt politiskt beslut.

I någon mån verkar det som att EU alltid har en kris på bordet, missar vi vad EU faktiskt lyckas med? Vilka segrar finns det? 

–Vi är bara tre månader in i denna pandemi så det är för tidigt att utvärdera och väldigt svårt att förutse vad som kommer att hända. Man ska dock inte göra misstaget att reducera EU-samarbetet till små enstaka politiska segrar. Vad EU-samarbetet framförallt är, ur ett svenskt perspektiv, är världens största gemensamma marknad som vår ekonomi är helt beroende av. Det handlar om möjligheterna att fritt röra sig inom unionen för att arbeta, studera eller semestra. Samtidigt är det uppenbart att varje medlemsland enskilt är för litet för att kunna spela en roll globalt. Europa skulle inte kunna vara med och forma den globala framtiden utan en union. 

I EU-arbetet framstår det ibland som att Sverige hela tiden är emot saker. Många av våra systerorganisationer, de fackliga federationerna runtom i Europa vill tvärtom ofta gå längre och fördjupa samarbetet inom unionen.

–På vilken politisk nivå har du det fungerande demokratiska samtalet? På vilken politisk nivå kan medborgare utkräva ansvar? Om du är missnöjd med Sveriges inriktning, om du är missnöjd med vad regeringen Löfvén gör, så är det ganska klart för de flesta i det här landet att då röstar du bort regeringen i nästa val. Om du är missnöjd med hur EU hanterade den här pandemin, hur gör du då? Det perspektivet saknar jag från många fackliga kamrater. 

Vi pratar också om minimilöner, om hur det går att ta med ett fackligt perspektiv till Bryssel, om den märkliga debatten mellan parlamentariker där S och de fackliga företrädarna anklagas för att hota svenska partsmodellen. Missa inte senaste Samhällsekonomiska podden!