Jan Jönsson pratar socialtjänstens förutsättningar

Jan Jönsson har titeln socialborgarråd i Stockholm. Därmed är han stadens högst ansvariga politiker för socialtjänsten. Dessutom har han gjort sig känd som en resonerande politiker, men med mycket tydliga åsikter.

Socialtjänstens basverksamhet behöver stärkas

Jan Jönsson menar att det viktigaste är att stärka socialtjänstens basverksamhet snarare än att göra massa engångssatsningar. Staden gör också en utökning av budgeten med cirka 4 procent under nästa år. Jan Jönsson tror att för en långsiktig stabilitet behöver socialtjänsten i Stockholm förstärkas årsvis med 1 - 2 procent utöver löne- och prisökningar. Han menar att det är en rimlig avvägning eftersom socialtjänsten inte kan göra allt arbete. Utan skola, förskola och andra kommunala verksamheter behöver få sina resurser.

Styra socialtjänsten med ekonomiska ramar

Jan Jönsson säger att när är det gäller konkret skydd av exempelvis barn och unga kan kommunen inte säga nej till insatser oavsett brist på resurser. Den typen av insatser måste alltid göras utifrån de risk- och skyddsbedömningar som görs. Det som sker när pengarna börjar ta slut är att det förebyggande arbetet får stå tillbaka, att det kanske blir längre köer till öppenvården och att man får prioritera vilka som kan få de mindre kvalificerade insatserna därför att behovet inte är lika stort. Jan Jönsson jämför med sjukvården som måste prioritera de som har de absolut svåraste sjukdomarna, och i vissa fall kan andra mer enkla ingrepp få stå tillbaka.

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Det bör lagstiftas om att socialtjänstens verksamhet ska vila på vetenskap och beprövar erfarenhet, menar Jan Jönsson. På skolans och hälso- och sjukvårdens område finns dessa formuleringar sedan länge. Det leder bland annat till att staten tvingas avsätta forskningsresurser för att utvärdera vilka metoder som fungerar och inte. Fler blir därför intresserade av att forska på området och det blir mer naturligt för kommuner att avsätta pengar för att studera om de insatser man beviljar verkligen ger de effekter man vill.

Människor ska känna att de får ett stöd och bli hjälpta till att leva ett självständigt liv utan socialtjänstens inblandning. Då behöver socialtjänsten veta att man uppnår det.

Jan Jönsson berättar att i Stockholms årliga samlade rapport om socialtjänsten kan man läsa om volymuppgifter, men det går inte att få svar på vad brukarna tycker.

Tyckte dom själva att insatsen gav det stöd de ville ha? Det går inte att få svar på. Blev deras liv bättre på något sätt? Det går inte heller att få svar på. Jan tror det är bra för alla verksamheter att ha fokus på vad man uppnår för resultat för den enskilde individen snarare än att man bara tänker att man ska använda metoder som känns bra. För ibland kan man känna att en metod funkar väldigt bra och sen när man utvärderar resultaten så visar sig att det gav ingenting. Och i andra fall visar det sig att man av en slump träffar helt rätt och då är det klart att man vill fortsätta med det. Jan Jönsson anser att vi behöver använda våra resurser till metoder som hjälper brukarna bäst.

Jan Jönsson bedömer att personalen inom Stockholms socialtjänst har tillräcklig kompetens för att leva upp till kravet om vetenskap och beprövad erfarenhet. Han säger att socialsekreterare och andra som jobbar inom socialtjänsten har väldigt gedigen kunskap att stå på för hur de ska bedriva sitt arbete. Men menar att det krävs mycket mer forskning som är relevant för praktiken. Så väldigt mycket blir upp till staten att inte bara införa lagstiftningen utan också se till att man riktar pengar så att det blir intressant för forskare att bidra till vår gemensamma kunskap för att utveckla socialtjänsten framåt.