Diskriminering i socialtjänsten

I Sverige har vi sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. När vi läser om mål som DO driver så handlar det oftast om diskriminering i arbetslivet – oftast att en arbetssökande anser sig diskriminerad i samband med att en tjänst ska tillsättas. Men myndigheten arbetar med diskriminering på många andra områden tex i skolan, i hälso- och sjukvården och i socialtjänsten.

DO har valt att prioritera diskriminering inom socialtjänsten eftersom det är ett område som det kommer in många anmälningar om. Uppdraget handlar om socialtjänstens relation med klienter och brukare inte socialtjänsten som arbetsgivare. Till sin hjälp har DO förutom anmälningar, rättsfall och forskning, information från landets antidiskrimineringsbyråer och organisationer i det civila samhället.

En av de domar som finns handlar om omhändertagande av barn där en förälder ansåg att omhändertagandet gjordes på grund av hens psykiska funktionsnedsättning inte bristande föräldraförmåga. Det är den typen av problematik som DO vill lyfta – beslut som grundar sig på fördomar om grupper inte faktiska omständigheter. 

Jämlikhet, normkritik och inkludering

Sara berättar att kommunerna arbetar med jämlikhet, normkritik och inkludering men utan att kalla det för arbete mot diskriminering. Arbetet bedrivs inte heller systematiskt inriktat mot att förhindra att diskriminering sker. Hon menar att vad vi i dagligt tal pratar om som diskriminering skiljer sig från det som är diskriminering enligt diskrimineringslagarna dels de sju olika diskrimineringsgrunderna och dels de olika samhällsområdena där lagarna gäller.

DO granskar inte om socialtjänsten fattat rätt eller fel beslut utan deras arbete handlar bara om klienter och brukare blivit diskriminerade i kontakten med socialtjänsten. Sara betonar att de personer som fått det beslut de ville ha kanske inte anmäler att de kände sig diskriminerade i processen. Det faktum att det fortfarande är väldigt stigmatiserande att ha kontakt med socialtjänsten och att kunskapen om att man kan anmäla till DO är låg gör att mörkertalet är stort.  

Sara och Olle är fortfarande mitt i arbetet men de har börjat identifiera aktiviteter och verktyg som en kommun kan behöva för att förhindra att människor blir diskriminerade. De vill gärna ha dialog med kommuner och även komma ut och testa vissa arbetssätt tillsammans med socialtjänstens personal för att prova om det funkar i praktiskt arbete utan att det blir en belastning. Intresserade chefer och medarbetare får gärna höra av sig till sara.lundgren@do.se eller olle.brynja@do.se.